Mitt liv
Idag skulle jag vara duktig. Jag skulle göra iordning middag för vi skulle få middagsbesök av sambons mamma. Maten är köpt och skulle bara förberedas och tillagas. Så skulle jag städat lite så det såg bra ut. Skriva kontrakt med nya jobbet och medicinen till hunden skulle hämtas ut inför nyår. På kvällen skulle vi hjälpas åt med tvätten sen skulle jag packa inför resan imorgon. Kanske skulle en lista med saker skrivas för att inte glömma något imorgon. 

Jag såg fram emot att ha ett mål med dagen. Jag tycker om att ha mål, att ha något att göra för något. Inte göra för att göra utan verkligen ha ett mål. Men det målet försvann. Sambon ska iväg till en kompis ikväll. Medicinen finns inte på apoteket och om nu sambon ska iväg så blir jag nog ensam om att tvätta ikväll. Jag har ringt runt för att få tag i hundens medicin och hittat ett apotek som har medicinen men jag kan inte ta mig dit för sambon har bilen och jag har inte råd att åka kollektivt. Jag är på bristningsgränsen nu. Jag vill slå sönder något värdefullt. Jag vill flytta härifrån. Jag vill inte ha den förbannade ungen som växer i min mage. Jag vill ha tillbaka mitt liv!

En gång i tiden var jag glad. Jag var aktiv. Jag träffade folk. Jag hade knappt tid för mig själv. Jag hade pengar. Jag hade vänner. Jag hade saker att göra. Jag kände mig betydelsefull. Jag var behövd. Omtyckt. Nu är jag bara ensam. Fast. Det känns som om jag sitter fast i en fälla. Jag kan inte ta mig ut. För jag har inte råd! Kanske är det så att vi borde byta ner oss vad gäller bilen. Vi kanske borde skaffa två små billiga bilar istället. Då kunde jag ta mig fram också. Eller satsa på att skaffa ett månadskort i kollektivtrafiken. Men jag har inte råd. Jag tar från mitt sparkonto varenda månad. Jag känner mig handikappad. Det står en bil i mitt namn men jag ser den aldrig. Jag vill bara kunna ta mig fram och känna mig behövd, uppskattad och älskad. Är det för mycket begärt?

Raketer
På nyår är det många som smäller raketer. Jag tycker det är slöseri på pengar och tittar hellre på när andra smäller bort sina pengar. Tycker fyverkerier kan vara riktigt fina men blir så ledsen av att ha en hund som är rädd för smällare och fyverkerier. Ringde till veterinären idag för att få ut mediciner och ska in ikväll på drop-in (måste vara något speciellt inför nyår?) eftersom de vill lyssna på hjärtat och avgöra medicin. Är inte jättenöjd med denna klinik men en helt ny klinik skulle behöva ta om alla prover som denna gjorde senast hon sövdes. Var jättenöjd med den kliniken jag hade i förra staden.

God mat
God mat hör nyårsfirandet till. Härlig musik, trevligt sällskap och god mat är de goda tingen på nyår. Vissa väljer att festa in nyår men jag insåg snabbt att det inte är min grej. I år åker vi ner till min gamla hemstad och den äldsta av mina vänner. Vi träffades under studierna och är vänner ännu, det hade man inte kunnat tro! Jag ringde henne idag för att kolla läget med middag och sånt inför nyår, vi hade efterrätten bestämd men inget annat.

Självklart ska det lyxas till inför nyår men det får inte kosta för mycket. Vi kom fram till en trerätters-meny som vi är nöjda med. Vad sambon tycker återstår att se, men han får äta det ändå! Det enda jag tvekar på är ankan för det har han inte ätit förut. Jag och kompisen åt det förra året och tyckte det var supergott, rekommenderas! Sås äter sambon typ aldig ändå men han får väl klara sig utan då. Pannacotta är en favorit som vi brukar göra hemma och vem äter inte snittar? Detta blir nog bra!

Julbestyr
Julklapparna är inslagna. Rimmen som ska skrivas är skrivna. Det blir bara två rim i år. Vanligtvis rimmar jag mer men lusten har varit borta. Julskinkan är ugnsbakad, grilljerad, provsmakad och står för att svalna på balkongen. Med en julskinka i huset blir man bästa kompis med hunden, det är en sak som är säker! Julgodis är gjort, det blev snöbollar och rocky roads. Köttbullarna är rullade och stekta. Naglarna är målade. Objektivet nedpackat, batteriet ska laddas och kameran ska med, minneskortet får inte glömmas! Tomtemössa till hunden är nedpackat och kvar är packning av bil och val av kläder. Nu är det okej om julen kommer.

God jul gott folk!

Bensinkort
Idag var jag iväg och handlade julklappar till sambons familj. Vi har ett bensinkort som ska fungera som betalmedel i parkeringshus och för att tanka och sånt. Detta för att vi båda ska få översikt för kostnaderna som har med bilen att göra. Tror ni kortet funkade i första gallerian? Nee! Detta är inte första gången det händer. Visst handlar det om småpengar men många bäckar små, eller hur säger man?

Klappar
Som sagt handlade jag julklappar. Jag måste poängtera hur bra det är att ha lite koll på läget. Leksaker är exempelvis svindyrt och man kan tjäna på att handla i någon annan kedja, någon billig kedja såsom ÖoB eller Rusta. Det är värt att kolla. Ofta har de samma prylar för bättre priser. Vi köpte en leksak till Sambons brors barn. Leksaken hade katalogpris denna vecka så lite tur ska man ju ha också. Brio va märket och ordinarie pris ligger runt 450 och uppåt i pris. Vi betalade under 200 kr.

Hockey
Ikväll är det hockey på tv. Sambon ska träffa några kompisar och se på hockeyn. Jag är också bjuden. Jag och sambon håller på olika lag, just de lagen som möter varandra. Jag är lite ensam i hans vänskapskrets om att hålla på det laget... Ett lag har man i hjärtat och att byta lag vore fel. Jag är ingen hulligan, jag ser sällan matcher men jag kollar serien ibland. Nu är frågan om jag ska gå eller ej? Det finns ju andra saker att göra hemma, exempelvis julbaka eller slå in julklappar...

Julskinka
Jag vet inte riktigt hur julen blir nu, jobbet blev inställt på måndag så jag skulle kunna åka till min vän över jul och stanna en dag extra eller så. Samtidigt funderade vi (jag och kompisen) på nyår och två resor är mer än jag har råd med. En resa är bra mycket mer än jag har råd med också visserligen... Sambon har jag inte fått något svar från mer än att han vill fira jul med mig. Jag föreslog att vi skulle åka till min vän men inget svar. Tror väl att han vill fira med sin familj men min vän med familj är ju min familj..? Så...ska jag köpa julskinka eller ej?

Bebis, bebis, bebis
Det blir en del bebissnack när man är gravid. Å ena sidan är jag sjukt less på det för det finns så mycket annat att prata om. Å andra sidan vill jag inte prata om annat för det känns som en sådan stor grej att vara gravid och få barn. Jag har ju längtat efter barn i flera år. Efter en lång och utdragen gårdagskväll så låg vi i sängen och Sambon fick se magen röra sig. Jag sa för två dagar sen att jag trodde jag såg det men det är så lite så man blir himla osäker. Men igår när vi låg och tittade (jag tittade och sa att sambon måste titta, annars blir det inte på riktigt!) så kom en riktig box-spark. Inte ens så att jag hade kunnat tveka om jag såg det själv, men att vara två som såg gör upplevelsen mycket häftigare. Försökte filma de små rörelserna men bebis somnade gott och när jag buffade på den så gav den bara tillbaka småbuffar. "Jävla unge, vakna!" sa jag och sambon skrattade och frågade om jag skulle säga samma sak om ett år, några minuter tidigare hade han sagt att bebis skulle sparka och jag sa att vi får se om han säger samma sak om två år. Vissa saker får man tillbaka.

Mat, mat, mat
Matdilemmat är nu löst. Efter många om och men. Tårar. Frustration. Sorg. Ensamhet och allt som hör till så vet jag nu vad som kommer finnas på julbordet och det är inte mycket som jag äter, tyvärr. I vanliga fall äter jag det mesta men på julen är jag kräsen. Köttbullar måste vara hemmagjorda eller såna delikatessköttbullar som kan funka (jag lyckas alltid få broskbitar så helst inte köpta alls). Prinskorv kan gå ner, absolut ingen favorit. Potatis är nog det viktigaste i matväg - året om. Julskinka är ett måste, det kan jag äta dygnet runt i en vecka eller två. Hos vissa finns revbensspjäll och det äter jag också. Sen finns inte mycket mer jag äter. Jo, rödbetssallad kan gå ner - ibland. 

Tårar, tårar och åter tårar.
På vägen ut till renoveringen igår blev det tjafs. Jag ansåg att det inte var så jävla (ursäkta ordvalet) svårt för sambon att ta reda på vilken mat som fanns på julbordet, det är ju hans familj. Han tyckte att jag gjorde en stor sak av något litet. Jag tyckte att han borde svarat på min fråga för flera dagar sen, typ när jag ställde den. Han menade att det har varit mycket och att han glömt. Ja, så höll det på. När vi kom fram ungefär en halvtimme senare så knäppte jag inte ens upp bältet. Jag är av åsikten att man inte gör saker om man är osams, man löser problemen. Sambon är inte van vid konfrontation av denna sorts problem. Han frågade vad jag tänkte göra nu och jag sa att jag inte tänker gå ur bilen om vi inte löser det som var. Tillslut gick han ur bilen, jag sa åt honom att lämna nyckeln och ta med hunden. Sen gick jag upp och lämnade hans mobil och drog. Jag ringde och sa att jag inte hade någon plånbok (skulle köpa mat egentligen) så jag åkte hem. Han kunde ringa när han ville bli hämtad. Jag grät. Pratade med några kompisar som fick bli tyngda av mina problem. Grät mer. Grät igen. Funderade på hur man praktiskt löser en separation. Grät och grät.

Tömd på känslor.
När jag hämtade Sambon trodde jag att jag var tömd på känslor men de kom upp i tredubbel bemärkelse. Att påstå att jag kunde hålla mig lugn är en ren lögn. Jag skrek och grät samtidigt som jag körde. Något jag aldrig gjort förut eftersom jag brukar köra till sidan och vägra åka till det är löst. Väl hemma pratade vi lite mer om det. Än så länge är problemen långt ifrån helt lösta men det är väl på rätt väg. Jag får nog se till att påminna sambon om att vi måste prata om det mer, för jag vill inte att detta ska upprepas.

Lösningen
Igår pratade självklart sambon och hans mamma om varför jag stack. Han sa att han trodde det handlade om maten vid jul och hon skrev en lista med vad som skulle finnas och sa att jag självklart fick ta med annat om jag ville. Tyvärr tror jag sambon tror att lösningen låg i att ta reda på maten och inte att kommunikationen sprack. Jag anser att han kunde svarat "Jag vet inte men vi kan kolla upp det" eller något i den stilen men jag fick inte ens ett svar, om inte tystnad räknas som ett svar?

Hormoner
Att kroppen är helt sjukt full av hormoner hjälper ju inte direkt i denna situation. Tårarna är alltid nära till hands numera och min stubin är bra mycket kortare än vanligt. Jag ser skillnaden men jag känner också mycket starkare för allt. Om jag tidigare ogillade så avskyr jag nu.

Stress
Det här med stress. Det är ju ett relativt begrepp. Vissa blir stressade av att göra mycket, andra av att göra inget. Jag blir stressad av att inte göra något. Då känner jag mig värdelös och obehövd. Jag har ett behov av att känna mig behövd, att göra saker - gärna för andra. Men att bara göra saker för andra tycker jag inte om. Jag vill gärna vara med, exempelvis köper jag gärna en upplevelse till en kompis för att kunna vara med på den själv. Jag gör gärna en pepparkaksdeg och ger bort alla pepparkakor, om jag har sällskap under utbakningen. Jag vill ha något tillbaka. Sambon är av lite annan karaktär. Han ser inte meningen med att göra massa andra saker än det nödvändiga. En dag kom han in i vardagsrummet och sa "Du har en kylskåpsmagnet där det står 'skjut upp till imorgon det du kan tänka dig ha ogjort när du dör' och jag skiter i om det är ostädat när jag dör". Våra prioriteringar ser olika ut. Jag skulle aldrig vela lämna ett skitigt hem till de efterlevande. Varför ska de ta vara på min skit? Så ser inte Sambon på det hela. Jag vill inte ha kliniskt rent, absolut inte. Då hade jag inte skaffat hund är ju en sak som är säker. Men jag ser gärna golv- och bordsyta.

Rollfördelning
Sambon är den som oftast dammsuger, diskar och slänger sopor här hemma. Den sista tiden har han klagat på disk och sopslängningen. Jag är den som städar toalett, rengör badkaret från slaggprodukter, bäddar sängen och ser till att vi tvättar kontinuerligt. Jag är också den som tar hunden på de flesta promenader och planerar inhandling. Självklart klagar jag också. Tyvärr vet jag inte riktigt hur vi ska komma över våra rollfördelningar. Mina kläder är de som tar slut först om vi inte tvättar. Jag får exem om vi inte tvättar sängkläderna. Hunden står på mig och jag köpte henne innan jag träffade sambon. Badkaret är mitt inköp och blev således mitt ansvar.

Bil
Eftersom sambon vill komma till jobbet enkelt varje dag så får han ha bilen. Detta medför att jag inte kan ta bilen "hursomhelst" och göra vad jag vill. Jag skulle uppskatta att åka och fika på stan. Kolla på julklappar spontant eller åka med hunden till någon fin och bra promenadskog/-plats. Detta medför att jag väldigt sällan kör bilen och att sambon oftast tankar. Han tycker inte om att han är den som oftast betalar tankningen men jag ser ingen anledning att tanka så ofta som vi gör (om han bara jobbar så går det väl 1-1½ tank/månad så det är inte jättemycket men ungefär 1-1½ tank mer än jag gör av med...). Dessutom har han en större inkomst och min inkomst går åt fasta kostnader, mat och hunden, sen är det inte mycket pengar kvar. Jag har inget busskort ens för det har jag inte råd med. Många gånger känner jag mig låst. Jag måste fråga om jag kan ha bilen, som jag propsade på att köpa och som står på mig, för en dag... Enligt sambon behöver jag inte fråga men han tar ju bilen till jobbet vid fem på morgonen.

Oense
Man skulle nog kunna tro att jag och sambon har tjafsat eller är oense med varandra. Men så är inte fallet. Vi är överrens men ibland känner jag att det är väldigt orättvist. Ofta får jag höra att jag inte ska vara hindrad att göra saker för hans skull om man säger så. Men han tar för givet att han kan ta bilen ut till sin mamma, att han kan ta bilen till jobbet varje dag. Det är inga diskussioner om det. Jag kommer från en familj där man diskuterar med varandra. När vi hade tid hos BM senast så sa jag den nya tiden när jag hade bokat den, skrev in den i vår gemensamma kalender, påminde med jämna mellanrum och när väl dagen kom så sa han att han inte visste om det?! Nu är jag väldigt genusmedveten och vet om att det ofta ser ut såhär men att kvinnor i regel inte bryr sig. Jag tycker inte att det är okej och kommenterar det, men vet också att killar i regel inte ser skillnaderna.

Julmat
En annan sak som diskuteras ofta mellan mig och Sambon är vad som är självklart. Jag har bott på många olika sätt, med många olika personer. Åkt på läger och till kompisar i andra städer och möter oftast andra matkulturer. Jag gillar annorlunda mat men jag ser gärna till att veta om jag äter viss mat. Åker jag på konferens eller utbildning så säger jag mig vara allergisk mot lax för jag avskyr lax. Till julen så är det mycket jag inte äter och vi ska fira jul hos hans mamma. Jag vet fortfarande inte hur mycket det finns för mig att äta på jul och det oroar mig. Sambon säger att det alltid finns något. Igår pratade vi om julmat och hans mamma sa att de inte har köttbullar, prinskorv och potatis för att ingen äter det. Julskinka likaså. De äter kalvsylta och risgrynsgröt. Det var jättelänge sen jag åt kalvsylta så jag kan visst testa det, men mer då? Jag ogillar risgrynsgröt så det går inte ner. När det var gröt i skolan var jag tacksam om det fanns andra alternativ, det är så sjukt vidrigt med "tomtegröt". Tidigare år har jag firat med en kompis och dennes familj. Vi har ätit revbensspjäll, julskinka, köttbullar, prinskorv, dansk ris á la malta, potatis, makrill, vörtbröd osv... Självklart har det funnits sill och sånt äckligt men det är ingenting för mig. Sen har det alltid funnits godis. Knäck, ischoklad, chokladaskar, någon godisskål, kanske lussebullar och självklart pepparkakor. Inget av detta står på julbordet i år har jag listat ut. Men självklart ska det finnas något för mig? Jag känner för att lägga ner julen när jag tänker på hur det ser ut just nu. Sambon klarar sig bättre utan mat än jag gör. Själv behöver jag mat kontinuerligt för att hålla humör och ork uppe. Det faktum att sambon inte ser problemet i att jag vill veta så att jag isåfall kan ta med mig mat som jag äter är den avgörande faktorn i att jag inte känner mig så glad idag. Julen har alltid varit mysig för mig men jag har också alltid vetat vad som finns på jul. Sålänge det finns vörtbröd (med russin), julskinka och senap är jag nog glad. Det kan jag leva på i en vecka. Nej, jag vill bara skita i julen, sitta hemma och trycka i mig smörgåsar med julskinka och senap samt se på någon dålig film, gå ut med hunden och sova tidigt. Jag är redan less på julen.

Julförberedelser
Julen närmar sig med stormsteg. Jag har gjort min ris á la malta. Idag gjorde jag även en saftsoppa som blev okej, jag har bara smakat den som varm så vi får se. Nu är jag sugen på att göra något inför jul. Vi har planerat att göra julskinkan på fredag. Sen tänkte jag nog göra ytterligare en omgång med ris á la malta till jul, då skulle vi kunna ha den med oss på julafton som troligtvis spenderas hos sambons mamma. Jag tänkte nog även göra en till omgång med lussebullar. Jag tittade lite på Leilas jul idag och vart sugen på "rocky road" så det skulle jag vilja göra. Receptet hittar du här. Kanske låter det som om det är himla mycket förberedelser inför jul men jag tycker om att göra saker som uppskattas och om magen tycker om något så blir man ihågkommen. Tyvärr är diskningen tråkig.

Det blir nog ingen gran hos oss i år. Det är lite för mycket förberedelser för det. Julgransfot, plats för julgran, stjärna, glitter och en julgransmatta.

Någon tar det lugnt inför jul!

Julklapp
Igår fick jag en julklapp på posten. Min vän S hade skickat den. Vännen sa att jag fick öppna paketet direkt. I paketet fanns ett gravidsmycke med små fötter på. Jag har tidigare tittat på gravidsmycken och då är det halsbandet ett av de två modeller jag tittat på. Samma vän gav mig ett berlockarmarmband med en ängel (skyddsängel) när jag fick ett MA. Väldigt betydelsefullt. Ibland är det en sån liten tyst gest väldigt betydelsefull. Jag tappade min skyddsängel eftersom den lossnade från fästet, det tog ett tag att smälta det men en dag bestämde jag mig för att det fanns en anledning till att den lossnade, det kanske var dags att släppa taget om det barn jag hade men aldrig fick. Då träffade jag min nuvarande sambo.

Samtal
Fick ett samtal idag från jobbet. Jag ska jobba ikväll och en dag nästa vecka. Sen går jag på schema från januari. Det känns spännande. Skönt att få en vardag igen. Det skrämmer mig lite att veta att jag inte kommer ha rutiner när bebis kommer men tar det först då. Jag tror inte att jag hade fått jobbet om jag inte hade kunnat dölja graviditeten.

Pepparkakshus
Vi har gjort klart vårt pepparkakshus. Vi började med delarna. Sen låg de rätt länge innan vi satte ihop dem. När huset väl var ihopsatt dröjde det ett tag innan det dekorerades men nu är även det gjort. Jag tycker pepparkakshus är så mysigt men det är sällan jag tagit mig tid att göra ett.

Barnvagn
Vi köpte första delen av barnvagnen i helgen. Vi har bestämmt oss för en barnvagn från Emmaljunga. Till den tänkte vi ha en quadrolift istället för liggdel. Quadroliften är en hård- och mjuklift samt åkpåse och sittdyna. Läs mer om Emmaljungas Quadrolift här. Den vi köpte var nedsatt med 1000kr så vi köpte den för 1200 kr eftersom det är förra årets modell. Vagnen kommer bli en 2012:as modell och beställs i januari. Jag längtar tills jag får säga att vagnen är min. Det känns så rätt när vi är och "provkör" vagnen. Såhär ser vår quadrolift ut;

Jul, mellandagar och nyår
Vanligtvis brukar jag ha stenkoll på vad jag ska göra under jul och nyår. I år vet jag inte alls. Sambon är inte den planerande personen och vi har pratat om att ha en egen jul, enda julen vi har tillsammans innan bebis kommer. Men jag vet inte. Nyår brukar jag också planera, hunden är rädd för fyverkerier och jag brukar försöka få till en lugn aktivitet. Vi hade tankar på att åka till en kompis i mellandagarna men efter några tråkiga sms frågade sambon hur det blir i mellandagarna.

Baksidor
Jag blir väldigt ledsen av att veta att jag påverkat detta genom att må dåligt. Många gånger har jag önskat mig en "riktig" diagnos istället för en psykisk diagnos. Det är så svårt med psykiska sjukdomar. Okunskaper och folk som inte varit med om det förut är bara exempel på motgångar. Särskilt i sjukvården men även bland vänner och familj. Många gånger har jag önskat att jag hellre hade cancer. Det är något man kan ta på. Man kan kolla upp om det är god- eller elakartat. Man kan operera eller få cellgifter. Självklart vill jag inte ha en elakartad cancertumör men cancer kan man "ta på". Psykiska sjukdomar förstör på ett annat sätt. Om jag hade haft cancer hade folk förstått om jag drog mig undan. Det är så svårt att beskriva. När jag var tonåring försökte jag bryta ben på mig själv för att fysisk smärta var enklare att leva med än den psykiska. Den fysiska smärtan visste jag hur jag skulle hantera och då kände jag mig säkrare, känner jag mig säkrare blir omgivningen säkrare och jag klarar av sociala situationer. När det kommer till det psykiska vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det själv. Ena gången är det rätt, andra gången så totalt fel. De säger att man ska lära sig sina kännetecken för sjukdomen men jag vet inte, ibland är symtomen väldigt lika andra tillstånd. Man orkar inte tolka sitt psyke hela tiden.

Ris á la malta
Vi gjorde risgrynsgröt idag. Jag gjorde ris á la malta (det recept jag skrev om tidigare) och hade i extra mandel. Ska försöka hitta ett bra recept på saftsås (en mening jag nu skrivit fyra gånger eftersom blogg.se bråkar) så kanske ris á la maltan blir sådär, riktigt god?

Inspiration
Jag är inspirerad att börja baka. Jag tänkte göra lite saker till jul. Än så länge har vi bakat pepparkakor, lussebullar och pysslat med nejlikor i apelsiner som hänger i fönstret. Jag ska prova att göra en ris á la malta i år. Egentligen är jag inte alls förtjust i ris á la malta men kompisens släkt är dansk och gör den på danskt sätt, den tycker jag om. Så receptet jag kommer följa är en dansk ris á la malta. Om vi hinner, och jag orkar, tänkte jag även göra snöbollar, ett recept jag hittade när jag sökte på julgodis. När julen är över funderar jag på att göra mumsmums eller gräddbullar. Vi får se hur mycket jag orkar.

Bebis
Det har börjat röra sig och buffa i magen nu. Jag hoppas det blir lite mer kontinuerligt så man har koll på läget. Dessvärre har jag moderkakan högt i framvägg som kan innebära att man kan känna sånt senare. Jag har även en tillbakalutad livmoder vilket också kan bidra till att man känner rörelser sent. Det är frustrerande att inte riktigt ha någon gravidmage och inga direkta känningar av bebisen. Man blir lätt väldigt stressad av att "alla andra" känner sina bebisar tidigt och visar fina  magar. Vissa ser inte sina fötter och är inte lika långt gågna som jag. 

Avslut
Ska avsluta min medicinering. Läkaren igår sa att jag skulle trappa ner min medicin. Jag frågade flera gånger om det var nödvändigt efter endast 14 dagars användande. Först tyckte hon inte alls att jag skulle sluta och sen skulle jag promt trappa ner medicinen. Jag har Fluoxetine 20 mg och hon ansåg att jag skulle ha 10 mg i en vecka och därefter sluta. När apoteket inte hade dem inne utan sa att jag isåfall måste beställa blev jag irriterad och ringde till läkaren (inget svar), gamla mottagningen (som sa att de inte kunde uttala sig men att jag skulle följa läkarens instruktioner) och sjukvårdsrådgivningen. Sjukvårdsrådgivningen sa att jag skulle prata med min läkare och då förklarade jag situationen om att det är en läkare som satt in medicinen och en som sagt att jag ska trappa ner och att jag känner mig kastad mellan enheter. Då tyckte hon att jag skulle ringa till läkemedelsrådgivningen istället. Jag fick numret och ringde dit. De kollade upp medicinen och sa att nedtrappning absolut inte är nödvändigt om man haft dem i två veckor. Man ska gå på magkänslan.

Idag
Tyvärr är det en riktig ångestdag, det kände jag redan i morse när jag inte ville upp ur sängen ens. Jag fick tvinga mig upp. Tog lite frukost och begav mig till apoteket. När de inte hade medicinen ville jag bara lägga mig ner och gråta. Jag höll inne tårarna tills jag kom hem. Kastad mellan olika telefonnummer så fick jag tillslut numret till läkemedelsrådgivningen som sagt. Nu kan väl dagen bara bli bättre? Om tre timmar ska jag till jobbet så det är väl dags att piffa till sig lite och ta hunden på en lite längre promenad. Blir inte mycket sambo-tid idag.

Barnmorska
Var hos barnmorskan igår också. Fick träffa en annan BM eftersom vår är sjukskriven. Vi kände att denna BM verkligen var the one så jag funderar på att byta. Den vi har är inte dålig, hon är bra. Men hon vi träffade igår var verkligen "the one" kände vi båda. Byta igen känns jobbigt men kanske är det vad vi ska göra? Hon kände på magen, vi fick höra hjärtljuden och pratade en del om psykiska hälsan. Hon fokuserade en del på sambon också, det var skönt. Förut har det känts som om frågorna till sambon varit påtvingade men denna gång verkade de äkta. Barnmorskan tyckte att det var viktigt att vi gjorde saker som jag ville göra ett par gånger i veckan för att öka mitt välmående, det kändes konstigt att höra. Samtidigt kändes det bra. Vad vill jag göra då?

Tjafs
Efter BM blev det renovering hos sambons mamma. På vägen hem hamnade vi i ett onödigt gräl/tjafs som egentligen inte handlade om något. Vi somnade osams och jag har sovit oroligt men ändå "bra" (har somnat om snabbt). Har vaknat ofta men kollat att sambon är kvar och sen somnat om. När sambon skulle gå i morse så var det kortare än vanligt när han sa hejdå. Att vara ifrån varandra ända till elva känns jobbigt när det är såhär. Det jobbigaste är att jag vet att jag tar det hårdast. Ibland undrar jag om jag gjort rätt när jag flyttade hit och när jag behöll bebisen. Tänk om jag gör fel?

Tillbakablick
Fredagens möte gick sådär. Jag berättade om mina besvär av medicinen och de sa att biverkningarna försvinner efter 7-10 dagar (var där på 10:e dagen) så jag skulle avvakta och se..? Så skulle jag möta den "riktiga" psyk idag istället (det andra är akut-psyk).

Möte med psyk
Jag kom dit och hon i kassan verkade aldrig ha mött folk med psykisk ohälsa förut. Riktigt otrevlig och kort i tonen. Då tänkte jag att det nog blir bättre när jag väl får träffa läkaren, ett dåligt möte leder väl ändå till ett bra? Måste tänka så mycket positivt jag orkar. Men läkaren tyckte att jag måste rycka upp mig. Att jag skulle fortsätta medicineringen för det kunde ta upp till fyra veckor (!) innan bieffekterna försvann och jag borde förstå att gratissaker kan vara bra och att jag faktiskt kan göra saker även om jag inte har pengar, det handlar om tankar (no shit?). Hon förklarade för mig att KBT (kognitiv beteendeterapi, som jag önskade) handlar om att ändra tankemönster. Hon verkade inte ta hänsyn till min sjukdomshistoria alls för hade hon gjort det så hade hon nog insett att jag nog vet vad KBT är. Men hon ansåg att jag borde få hjälp hos barnmorskan (som skickat remiss) istället för att bli uppsatt på lång väntetid (3 månader) hos dem, hon hade sett att barnmorskemottagningen hade psykolog!

Hon tyckte, som jag skrev tidigare, att jag skulle fortsätta min medicinering trots att jag berättade för henne att det inte fungerar här hemma. Jag vaknar genomsvettig på nätterna och sambon fryser under sitt tjocka täcke. Kan tillägga att jag fortfarande har sommartäcket! Jag berättade att jag visst blivit varmare iom. graviditeten men att jag sedan tabletterna var ännu varmare. Sambon orkar snart inte mer heller, han fryser och jag svettas. Jag är van vid att frysa, han är van vid att svettas. Jag mår illa också, kan inte äta samma saker som innan för att jag då mår illa. Symtomen kom 2-3 dagar efter att jag påbörjat medicineringen och jag kan inte tänka mig att det bara är graviditeten. Då sa hon att jag bestämmer själv om jag vill sluta men att vissa måste medicineras (tolkade det som ledande kommentar att jag skulle medicineras) och att man kunde testa annat preparat men att de hade samma bieffekter. Jag bestämde mig för att avsluta medicineringen, försöka få samtalshjälp och aktiveras och därefter skulle vi följa upp om mediciner behövs. Jag har alltid sagt att sjukvården är bra i Sverige men just nu är jag tveksam.

Historia
När jag fick veta att jag var gravid fick vi en BM som inte lyssnade på oss. Hon sa att jag borde kontakta psykiatrisk enhet när jag var orolig för MF (se ordlista till höger) eftersom jag fick MA (se ordlista till höger) förra året och därför önskade ett VUL (se ordlista). Vi bytte mottagning och kände att vi träffat en BM vi tyckte var bättre och en mottagning som kändes bra. Vid första mammagruppen (s.k. v. 20-grupp; "Träff för blivande mammor. Vi talar om hur det är att vara gravid just nu. Barnmorskan ger tips och råd.") kändes det inte bra alls det mötet eftersom vi inte talade utan BM talade om hur man ska göra, ingen hänsyn togs till individuella skillnader. Sen fick jag en s.k. djup depression och min BM blev sjuk samtidigt. Fick en tid tre veckor senare hos psykiatriska mottagningen men blev skickad akut till akutpsyk vid stora sjukhuset. Fick medicin och blev hjälpt av att ha en anledning att gå upp på morgonen, i övrigt har jag bara haft biverkningar. Sen undrar folk varför jag inte kan glädjas åt bebisen. Det har bara varit problem ju! Jag längtar tills bebisen är ute så jag kan fokusera på att återgå till livet med normal hormonnivå (klarar inte av hormonella preventinmedel så hur ska man klara hormonella skillnader i kroppen?) och återgå till att må bra.

Renovering
Det skulle bli en renoveringsfri helg denna helg. Men sambons brors hund äter tydligen spackel och spackelremsor så även denna gång. Vi fick helt enkelt ta oss ut och spackla två dagar igen. Det är andra gången hunden gör detta och hans mamma är inte så glad. Vi hade för första gången på flera veckor en icke-renoverings-helg, så gick det med den helgen! Men vi hade en rätt okej helg ändå!

Helgen
I helgen åkte vi för att kolla på julklappar. Det gick sådär. Inga julklappar inhandlades men bajspåsar till hunden (rosa) och en bikini till mig (170 kr för båda delar och den fanns i min storlek! Inte illa!) samt ett par skor...till mig. Samma sak varje gång jag inte har pengar; skor. Skor är terapi. Nu ska vi se, vilka behöver julklappar?

Jobb
Jag var förbi ett ställe som ligger nära bostaden och frågade om de behövde extrapersonal och de tänkte till och med lägga in en annons inom kort på en tjänst. De tyckte att jag verkade jättebra och ville ha mitt CV samt referenser. Jag har underbara referenser så det är inga problem. Referenserna har sagt att de ställer upp som referenser, jag har inte ens behövt fråga dem. Igår ringde de och frågade när jag kunde jobba, så jag ska provjobba på onsdag (imorgon), det ska bli så skönt att få göra något. Det kan få mig att må bra!

Jag trodde inte att inlägget skulle bli särskilt långt men det blev längre än jag trodde. Nu måste vi avsluta med en bra och passande bild också! Denna kanske;

Mattes favorit ♥

En enda sak
Denna vecka hade jag en enda sak att hålla reda på. Ett återbesök till läkaren angående medicinen. I huvudet fanns torsdag kl 9 och i kalendern stod fredag kl 9. Jag gick på kalendern och när jag kom idag visade det sig att...nej, det var igår. Hur dum känner man sig då? En enda tid, ett datum och en sak att hålla reda på och jag klarar inte det? Jag bröt ihop och sen bad jag om ursäkt och då sa hon att det är lugnt eftersom det är psyk och att de möter sånt hela tiden. Det kändes skönt att ha personal som är van vid att möta psykiskt sjuka för det är väldigt ovanligt inom sjukvården, kan jag säga av erfarenhet. Hon var supergullig och ordnade en ny tid under dagen. Ska aldeles snart tillbaka för att träffa en ny läkare. Just nu orkar jag inte bry mig om vilken läkare jag möter utan bara att jag får prata om de biverkningar medicinen redan har gett. Men nu blir det dubbla kostnader, jag får betala gårdagens missade besök och dagens besök. Det gör mig så otroligt ledsen och arg. Arg på mig själv. Besviken på att jag inte klarar av att hålla koll på en enda tid. Hur svårt är det egentligen att ha koll på en sak?

Bild från nordvux.net

Klarhet
Idag har jag fått lite klarhet i föräldrapenningen. Det minsta man kan få är 180kr/dag. Jag räknar på att det är vad jag kommer få och blir självklart glad om det blir mer. Om jag tar ut varje dag (snitt 30dgr/v) så blir det 3780kr efter avdragen skatt. Det var inte så roligt att se men vad ska vi göra åt saken? Jag blev av med mitt jobb i samma veva som jag fick veta att jag var gravid och därför är jag studerande. I somras var jag inte inskriven på arbetsförmedlingen heller eftersom jag jobbade extra (tyvärr inte heltid) så det blir nog minsta nivån. Men nu är det bara till att skicka in papper och se vad de säger. Tänkte lägga in en länk från försäkringskassans hemsida med en checklist på vad man ska tänka på inför föräldraledigheten men blogg.se accepterar inte länken. Hoppas länken i inlägget fungerar. En enklare förklaring av detta fick jag på viforäldrar.se.

Renovering
Det blir en kväll med renovering även idag. Jag är så trött på att renovera nu. Förra veckan pratade vi om att ha torsdagarna ihop men redan andra torsdagen (idag) sket det sig... Blä!

Ett år
Idag kom jag på att jag och sambon inledde vår relation för över ett år sedan. Fem dagar för sent kom jag på det. Vi träffades första gången för ganska exakt åtta år sedan och hade väl lite sporadisk kontakt ett tag. Sen tappade vi kontakten och när han var i min stad en gång så träffades vi, det är 370 dagar sen, tjoho! Det firas med renovering...

SMS
Ibland är sms så otroligt tråkigt, ibland är sms sjukt jobbigt men ibland kan sms också vara anledningen till att man orkar. Idag fick jag ett sms som började med "Godmorgon solstråle!". Tre minuter efter väckarklockan kände jag mig som allt annat än en solstråle men jag blev glad. Någon tog sig tid att skriva en hälsning till mig när jag har en tung period. Detta är en kompis som jag inte haft så jättemycket kontakt med den sista tiden vilket gjorde att sms:et betydde lite extra mycket. För tillfället orkar jag inte ha daglig kontakt med alla vänner för då blir det bara till att sitta vid telefonen. Men jag vet att några av vännerna finns och det känns bra. Vissa dagar tvekar jag faktiskt på de mest självklara vännerna, det är lite läskigt.

Länkar
Jag la in en länk om depression i länklistan idag. Där finns också en länk till en sida med underkläder, främst för oss som är gravida. För mig är det viktigt att öka kunskapen om depression. Jag lär mig saker varje gång jag läser mer om sjukdomen. Idag läste jag om unipolär sjukdom vilket jag känner kan stämma in på mig. Jag vet inte hur ofta man måste ha sina skov för att det ska räknas som unipolärt men... man kan kolla vidare när man orkar!

Yoga
Det har fortfarande inte kommit något svar om gravidyogan så jag får leta vidare i yogadjungeln. Jag ska kolla vidare på klasser som är lite längre bort tänkte jag. Annars har jag hittat ett annat ställe i närheten som också har gravidyoga. Känner mig rätt så säker på att yoga är rätt med tanke på meditationsbiten som automatiskt finns med i yogan.

Frost från tidigare år.

Positivt
Jag är en sån där som alltid säger att man ska se positivt på tillvaron. Det finns alltid två vägar att gå, valmöjligheter. Men så blir man sjuk och fastnar i negativa banor, det är tungt. Idag var jag ute med hunden och ordnade en del av Sambons present. På vägen hem gick jag förbi ett företag som arbetar med det jag utbildar mig inom. Så jag frågade om de behövde extrapersonal. De hade tänkt gå ut med en annons inom kort så jag kom väldigt lägligt tyckte hon. Nu har jag skickat CV och referenser till den ansvarige och är lite spänd. Det känns som om jag börjar få lite ork nu och som om jag är på väg åt rätt håll.

Yoga
Har fortfarande inte hört något om yogan och det gör mig lite ledsen. Nu måste jag kanske försöka hitta något annat att träna, som passar som gravid. Jag känner mig lite låst eftersom jag gillar träning som "inte är bra" som gravid. Men jag måste nog börja träna, det mår jag bra av. Nu måste jag skynda mig, sambon hämtar mig snart för renoveringstrippen till hans mamma. Kommer kännas konstigt när det är klart, flera dagar i veckan går ju åt detta projekt numera. Vad ska vi göra av tiden?

Sömn
Inatt har jag sovit rätt bra. Två nätter i rad som jag känner att jag fått sova. Jag tror säkert att det har att göra med att jag rört mig de senaste dagarna. Motion gör mycket. Igår mailade jag om en kurs i gravidyoga i närheten som jag gärna skulle gå på. Jag har fortfarande inte fått svar och om det skulle vara okej så vill jag börja redan imorgon. Det känns tråkigt när det bara finns mailkontakt. Det känns svårt att veta vad jag vill träna med, förut tränade jag allt som kom i min väg, jag vill så gärna komma igång. Yoga och QiGong fachinerar mig. QiGong får man tydligen inte utöva som gravid.

Dagsplan
Dagens plan är att komma ut på en promenad men det är glashalt ute så jag avvaktar lite och hoppas att det blir lite slaskigare. Sen är det hem till Sambons mamma för att renovera igen. Denna gång har hunden som finns hos henne förstört lite och det försenar arbetet, tråkigt.

Unga mödrar
Jag spenderar mycket tid framför datorn och ser på programmet "unga mödrar". Idag blev jag lite fachinerad av en av tjejerna som börjat träna och äta mer grönt och fullkorn. Hon har gått ner massor och sprang ett halvmilslopp. Det fick mig att känna hopp. Nu vill jag ha något som motiverar mig.

Känslor
Sambon frågade om jag och en av mina vänner var osams igår. Det fick mig att tänka lite på hur det har varit den sista tiden. Jag har fastnat i vad som gör ont som vännerna har gjort. Om en kompis sagt eller gjort något så har det suttit kvar länge. Mycket tror jag handlar om att jag inte haft något mål, jag har haft så mycket tid att tänka att tankarna inte räckt till, på så sätt har jag fastnat i ett dåligt tankemönster. Ännu en anledning till att påbörja yoga och försöka med meditation/mindfullness. Allt hör ihop.

Meditation
Igår gjorde jag Mindfullness, en form av meditation. Idag har jag inte riktigt kommit till kritan. Ska försöka göra det lite oftare eftersom jag vet hur mycket hjälp man kan få av en stunds tankero. På tal om ro så tänker jag på träning. Jag har kollat på olika träningsformer och tror att gravidyoga kan vara något för mig. Inom yogan så finns det vissa övningar man inte ska göra som gravid så det känns helt enkelt bättre att gå på "riktig" gravidyoga. Yoga är en form av meditation och träning. Rätt tuff träning tycker jag nog. Jag mailade intresse för gravidyogan och hoppas jag ska få svar snart, isåfall börjar jag redan på torsdag så jag skulle gärna ha svar ikväll eller imorgon.

Promenad
Idag var jag ute med hunden och under promenaden ringde en vän. Vi hörs inte så ofta men vi vet vart vi har varandra. Hon har det tufft just nu och ville ha någon att prata med för att skingra tankarna och då kom hon på att hon kunde ringa mig och fråga om hur mitt läkarbesök hade gått förra veckan. Så vi pratade om det. Vi har båda liknande utbildning så vi har lite samma språk när det kommer till vissa ämnen. Promenaden med hunden är så otroligt svår att ta sig ut på mitt på dagen, det är skönt när man kommit över "korta-promenaden-gränsen" men både innan man kommer ut och innan gränsen så är det jättetungt. Lite som att gå till träning och inte ha någon lust men man vet att man kommer må bättre efteråt. Det lockar inte just då måste jag erkänna. Två dagar i rad har hunden fått promenera lite längre promenader och hon är nog glad för så mycket har hon inte fått på länge eftersom jag knappt orkat upp ur sängen den sista tiden.

Klockan
Jag ställer klockan varje dag eftersom min medicin ska tas kl 8 på morgonen. Det går sådär men vid nio har jag oftast fått i mig den! Jobbigast är att den inte ska tas på fastande mage så jag måste äta något också. Segt men bra att komma igång med dagen ändå. Att ha en anledning att gå upp på morgonen känns viktigt för mig, annars mår jag sämre.

Sorg
Varje gång denna jävla depressionsdiagnosen ställs så blir jag påmind om att många nyare vänner försvinner. Det är, som jag skrev tidigare, en del av sjukdomen. Alla kan inte hantera hur man blir som deprimerad och då blir det så att de försvinner. Tyvärr. Oftast är det vänner man kanske haft sådär extra roligt med, vänner som faktiskt gör saker och som uppskattar att vara spontan och göra nya saker. Det är tungt när vänner blir sängliggandes av ingen synbar anledning. Det är jobbigt att vänner inte svarar när man försöker ta kontakt. Det är jobbigt att se vänner gråta av småsaker. Men det är sånt man får vara med om när man har en vän som är deprimerad. Vissa försöker in i det sista att visa att de finns där, vissa sticker snabbt och andra håller ut ett tag. När jag skickade ut SMS:et i helgen om min depression så fick jag olika reaktioner men ett svar värmde extra mycket. En vän som avskyr att skriva sms svarade med ett sms för att jag själv skrev sms (denne brukar alltid ringa upp ändå) och sa att denne fanns om jag ville prata och att det då bara var för mig att höra av mig.

Depression
Vid en depression är det svårt att ta initiativ. Det kan vara svårt att glädjas. Ibland är det svårt att komma upp ur sängen. Man kanske gråter. Eller så gråter man inte alls. Man blir okontaktbar och känner sig ensammast i världen. Vissa känner att de gör allt men att inget räcker. Men att finnas är bra. Alla är olika och har behov av olika behandling vid sjukdomsförloppet. Alla mår inte på samma sätt. Jag behöver någon som kommer över, någon som visar att den finns just där. Någon som säger "på tisdag kommer jag över efter jobbet och då går vi ut med hunden". Det är svårt att veta när man är där nere i botten. Vad svarar man när någon frågar vad man behöver? Jag behöver komma över känslan av att inte kunna hantera ensamheten. Jag behöver vänner som står för vad de säger. Jag behöver rutiner i livet men också utrymme för flexibitet. Jag behöver lugn och ro och träning. Vara ensam och med vänner. Jag behöver jobba och vara ledig. Jag behöver känna känslan av att vara en vanlig människa. En vän skrev att denne själv mådde dåligt och att jag skulle ta min tid att må bra. Vi kommer höras när någon av oss orkar ta kontakt med varandra. Ibland är det så när man bor på distans. Jag vet att vi hade varit ett bra stöd om vi bott i samma stad men nu blir det bara ännu mer negativt av att vi inte gör det.

Hopp
Jag har lite hopp nu. Jag tror att det beror på rutinerna jag har fått i livet den senaste veckan. Jag orkar fortfarande inte med så många samtal. Jag orkar inte svara på alla sms, mail eller andra former av kontakter. Men jag orkar komma upp ur sängen inom en timme. De senaste två dagarna har jag orkat ut med hunden två gånger per dag och jag har faktiskt ätit lunch alla dagar som jag gått upp "i tid". Om jag får träna blir det ännu mer rutin i livet och det hoppas jag på, det skulle göra gott och kanske så gott att jag blir frisk igen!

Snö
Liksom större delen av Sverige så fick vi också snöfall igår. Sambon kom hem efter nattispromenaden och sa att det snöade. Den är inte långvarig och det är för kallt ute för att det ska fortsätta snöa men det finns bevis i form av glashala vita is-snö-fläckar. Tur att man tar hundpromenaderna i skogen!

Snön från förra året.

Iskallt
Idag har det varit iskallt ute. Det har dock varit fint så efter att ha trotsat mina demoner för dagen så tog jag mig ut på en promenad med hunden. Promenaden blev längre än jag hade tänkt mig tack vare en kompis som jag kunde prata med. Vi pratade mycket om barn och graviditet för hon var i min sits när hon väntade sin son. Skönt att prata med någon som vet om hur ensamt det känns när man studerar hemma och känner sig ensam och övergiven av vänner.

Vänner
I helgen skickade jag sms till några av de vänner som jag inte riktigt berättat för hur det är med mig. Jag bad om ursäkt för att jag inte hört av mig och berättade om min diagnos som jag precis fått. Alla vänner kommer nog inte acceptera det och är nog irriterade över att jag tagit avstånd ibland och att jag inte orkar/orkat höra av mig. Det är ett pris jag vet att man får ta när man lider av depression. Priset som jag fått betala pga. graviditeten var jag inte beredd på dock.

Kinesiska
Att ansöka om föräldrapenning, att ha koll på vad man ska göra och inte göra i graviditeten är svårt. Det känns som kinesiska och det känns så otroligt svårt att försöka få koll på läget. Man ska ha intyg på att man är gravid, detta får man efter RUL av sin BM (vem sa det?) och den ska man skicka in till Försäkringskassan och sen ska det kompletteras med studieintyg och arbetsgivarintyg och allt vad som hör till. Papprena ska skickas in så snart som möjligt för att man ska få pengarna i tid. Det är ingen garanti för man kan behöva komplettera osv. Jag hoppas på lite mer än minimum men ställer in mig på minsta inkomst som mammaledig. Vi får se hur många dagar jag tar ut också, vill så gärna kunna ha kvar några dagar också. Det är långt kvar till April men då ska allt vara klart!

Behov
I april ska vi även ha bilbarnstolen ikopplad i bilen. Barnvagnen ska gärna vara köpt också och en väska ska vara packad. Ja, det är mycket som behövs, ändå är det mycket vi har också. Vi fick fråga om vi ville ha spjällsäng av en kompis och sen ville de ha 400 kr för det. Det är säng, sängkläder och dubbla madrasser. Frågan är om vi ska ta det ändå eller avvakta.

Bebis kräver tanke och planering.

Helgen
I går var vi hos Sambons mamma för att renovera lite. Vi pratade och flyttade på en bil. Hunden fick springa löst på tomten, hon tycker om att vara där eftersom hon får vara lös. Det glädjer mig.

Sömn
Sömnen har varit påverkad de senaste dagarna. Jag har vaknat vid fem och har haft svårt att somna om, känner mig febrig och helt slut. Sambon fryser om nätterna medan jag svettas. Det känns jobbigt. Inatt hade jag jättesvårt att somna om och trots öronproppar så hörde jag sambons veckarklocka. Magen känns obehaglig, ivägen på ett sätt som jag inte vet hur jag ska beskriva. Magen är inte tjock riktigt ännu men...igår mådde jag illa, jag trodde verkligen att jag skulle spy. Jag kände mig varm och fick öppna fönstret, ändå vaknade jag svettig på natten. Sambon fryser på natten så jag tror faktiskt att något är fel på mig. Eftersom jag aldrig varit gravid så är jag nojjig, vet inte om det är normalt osv.

Idag
Idag är en tung dag, så brukar måndagar vara. Efter en helg med sällskap (sambon iaf) så blir man återigen ensam. Sambon tränar på måndagar, något han ställt in ibland för att jag mått dåligt. Förra veckan tappade han lusten och jag försökte pucha honom utan att lyckas. Jag ska se på dåliga tv-program och äta skräpmat. Solen skiner och himlen är klarblå så jag ska försöka mig ut på en något längre promenad med hunden idag.

Hormonpåverkan
Efter att jag blev gravid har det som sårade innan börjat såra ännu mer. Jag vet att jag hade känt mig ledsen om det hände innan graviditeten men idag sårade det något otroligt när en kompis och jag skulle ses, vilket inte blev av. Idag kände jag mig så billig. Jag vet att jag går hemma om dagarna men jag vill faktiskt ha respekt ändå och jag upplever att många i omgivningen utnyttjat att jag alltid tar mig tid för dem. Så jag och Sambon gick ut med hunden och jag fick gråta ut.

Vänner eller bekanta
Jag har börjat lägga många kompisar och vänner i bekanta-kategorin. Det är ingen idé att försöka ens en gång, jag får inte tillbaka så mycket som jag ger. Folk som inte kan säga ja eller nej, som inte kan säga en tid eller som inte håller det de lovat...de åker till bekanta-kategorin. Det börjar bli många där men samtidigt vill jag inte lägga energi på sånt som tar energi från mig. Jag behöver energi just nu och om jag inte får något tillbaka så kan det vara.

Dagens ljusning
Efter många tårar och mycket gnäll och tröst så kom jag och sambon tillslut iväg och handlade så vi kunde baka lussebullar. Vi handlade även lite mat på vägen, ingen var direkt sugen på att göra mat hemma. Mitt huvud har gjort ont hela dagen och speciellt efter alla tårar så nu är det dags att lägga sig ner och vila huvudet. Imorgon kommer säkerligen något annat att gråta för, för gråta gör jag.

I degen finns självklart Kesella.

Tomten har bestigit ett berg! Imorgon ska andra ljuset tändas.

Det finns åtminstone en klapp i säcken!

Ultraljudsbesök
Sitter och pratar med folk på internet som gjort ultraljud och en av personerna säger hur lång henens bebis är. När vi gjorde UL fick vi veta att man inte kunde säga det utan att man mätte mellan tinningarna samt lårbenet. Redan innan visste jag att vissa mätte buk också men inte min. Nu sitter flera och berättar längd på sina kommande. Inte för att det spelar jättestor roll men jag frågade ju faktiskt på UL och då tycker jag att jag borde fått svar. Desto mer jag pratar om vänta-barn-världen med andra gravida, desto mer inser jag hur komplex och svår den är. Det är nästan att jag önskar att jag var BM själv så jag förstod eftersom man inte får svar alla gånger. Frustrerande! För att inte tala om bemötande av gravida kvinnor...

Bemötande
Det tas för givet att vi ska vara villiga att fläka upp oss på en gynstol om så behövs, att dra upp tröjan och visa sin mage för okända människor ska också vara okej. Att ha en egen kropp försvinner med en graviditet. Vi hade besök hos oss för ett tag sen, min mamma var där och när hon skulle gå klappade hon mig på magen och sa hejdå. Jag reagerade såklart för jag anser att min mage är min och bara min. Då säger hon att hon får göra så för hon är min mamma! Så jag klappade henne på magen och sa hejdå till henne, vilket inte uppskattades..? Jag sa att jag fick göra så för hon är min mamma! Då bad hon självklart om ursäkt och sa att man inte får göra så, ens om man är gravid. Men hos BM på rutinkontroller och UL så förväntas jag helt bekymmerfritt dra upp alla kläder och visa min mage! På UL drar man ner byxorna också så lite könshår syns om man inte rakat sig/slarvat med rakningen... Det ska vi göra med glädje!

Om man inte njuter av graviditeten så är det också konstigt och folk ifrågasätter det. Om man ska ha sitt första barn är det himla mycket påtvingade tips om hur man ska göra och hur andra gjorde som funkade/inte funkade. Vi har kollat på vagn och fått åsikter om färgval ("flickigt", tänk om det är en pojke?), modell (Emmaljunga, den är dyr och bred?) och det faktum att vi kommer köpa en ny vagn (dyrt och vad är det för fel på begagnat?). Sambon har accepterat färgvalet eftersom jag mest kommer köra och det är så lite rosa på, vagnen kommer ju inte köras av bebis utan av mig så varför ska jag ha en vagn som jag inte trivs med? Modellen är den som fått bäst i test hos konsumentverket, den har klarat svenska klimatets tester bäst, vi vill ha fasta hjul för att kunna köra i alla väderförhållanden samt i skog och natur...senast igår insåg jag att det är bra även på bussen för om bussen gasar eller bromsar så snurrar vagnens framdel väldigt lätt. Och jaa, vagnen är dyr och vi köper den ny för att färgen lockar men vi får så mycket annat av vänner, familj och bekanta så varför inte satsa på någonting? Detta någonting kan användas vid barn 2 och förhoppningsvis barn 3 också om de inte kommer tillsammans såklart. Ska jag behöva förklara detta varje gång vi pratar om barnvagn? Måste jag förklara mitt synsätt när det kommer till uppfostran för varje individ? Måste jag fokusera på alla kommentarer? Varför ändras folks bemötande när man blir gravid?

Möte
Idag träffade jag en bekant på stan. Eftersom hon gjorde hemligt besök så tänker jag inte gå in på detaljer men vi gick lite i affärer och sen åt vi. Det var skönt att få träffa någon och göra något. Sambon är på julbord så det hade kunnat bli en lång ensam dag. Sist jag såg honom var kl 6 i morse när jag släppte av honom på jobbet och tog bilen hem för att kunna hämta honom ikväll/natt (japp, alkohol är inblandat!). Över till min bekanta, vi hade trevliga samtal och det var jättekul men vad fort folk går! Jag hänger inte med längre. Flåsar efter en trappa och hjärtat slår hårt vid ansträngning. Det är verkligen inte glamoröst att vara gravid kan jag erkänna.

UL gjort i november (19+1)

Mediciner
Läkaren sa att jag skulle ta mina tabletter kl 8 på morgonen i samband med frukost. Så jag ställde klockan på 8 och...snozade i en timme. Nio gick jag upp,  åt frukost och tog min tablett. Har varit seg hela dagen. Och misstänker att det snarare handlar om att de började skrapa asfalt kl 5 i morse (i ett bostadsområde?!) och att jag faktiskt brukar sova längre än såhär. Lär somna inatt åtminstonde. Är sjukt trött. Men har faktiskt lyckats få i mig lunch också. Lite imponerad är jag ändå! Frukt finns också hemma så det äter jag. Har fått ett sår/en blåsa i gommen som inte riktigt vill ge med sig, så fort jag äter retas den upp men om jag inte ätit på ett tag så känns den helt okej, den känns men inte lika smärtsamt som annars.

Känna efter
Jag tror att det faktum att jag fått gå upp två dagar i rad nu har gjort gott för mig. Jag känner mig något gladare och allt mer säker på att jag är typen som behöver aktiveras om dagarna. Dagarna måste kännas meningsfulla, annars mår jag dåligt. En annan sak jag kännt idag är en ökad törst. Jag är jättetörstig och efter inlägget ska jag passa på att dricka mer vatten. Hur kan folk dricka massa annat än vatten när vatten är det godaste som finns?

Barnmorska
Igår ringde den "tillfälliga" BM för att kolla att det hade gått bra med psyk. Hon sa också att min ordinarie BM är sjukskriven till jul åtminstonde. Hon erbjöd sig att ta emot oss inför kollen som ska vara runt v. 25 men jag är lite tveksam till henne, är rädd att de bara gör kontrollerna för journalen och att jag inte får vara delaktig. Min BM vet om att jag är intresserad. Inte så att jag är ett kontrollfreak men det känns som ett övergrepp när de gör saker utan att prata med mig om det. Det är min kropp de tar på, för dem är det ett jobb och för mig är det någon som får röra något som andra inte får röra! Vissa tjejer/kvinnor bryr sig inte men jag gör, min kropp är min och jag är den som har rätt att bestämma över den. Det är också anledningen till att vi klagade på UL-besöket. Den "tillfälliga" BM hade inte några bra tider men trots detta var det inga andra tider hon erbjöd igår (en annan BM kanske?). Jag visste att den "tillfälliga" BM var ledig idag så jag ringde till MVC (mödravårdcentralen) och bokade en mer passande tid. Inte riktigt lika bra som den tidigare men Sambon har flextid så det kommer nog gå bra om tiden är 30 min tidigare. Enligt denna BM är jag nu i vecka 22 (21+1).

Räkna graviditet
När man räknar graviditeten räknar man från sista mensens första dag. Detta innebär att under två graviditetsveckor är man egentligen inte gravid. Sen räknar man att graviditeten är 40 veckor. Vid RUL (rutinultraljud) mäter de bebisens huvud och lårben för att göra en uppfattning om hur stor bebisen är och därmed när den kommer födas. RUL görs någon gång i v. 16-20 och datumet är ungefärligt.

Gamla hemstaden
Sambon ringde idag och frågade om vi skulle åka till min gamla hemstad i januari, ta långledigt och åka. Det tyckte jag lät bra. Jag saknar mina vänner något otroligt och det ska bli så roligt att få träffa dem igen samt umgås med dem. Förhoppningsvis finns det lite mer mage att visa då, just nu är det dåligt med den varan. I rätt kläder ser allt bra ut! När vi åker är jag i vecka 29 så det borde synas. Det innebär att jag då har 11 veckor till BF (beräknad förlossning). Tiden går fort!

Bild från; hoglanda.blogg.se