Meditation
Igår gjorde jag Mindfullness, en form av meditation. Idag har jag inte riktigt kommit till kritan. Ska försöka göra det lite oftare eftersom jag vet hur mycket hjälp man kan få av en stunds tankero. På tal om ro så tänker jag på träning. Jag har kollat på olika träningsformer och tror att gravidyoga kan vara något för mig. Inom yogan så finns det vissa övningar man inte ska göra som gravid så det känns helt enkelt bättre att gå på "riktig" gravidyoga. Yoga är en form av meditation och träning. Rätt tuff träning tycker jag nog. Jag mailade intresse för gravidyogan och hoppas jag ska få svar snart, isåfall börjar jag redan på torsdag så jag skulle gärna ha svar ikväll eller imorgon.

Promenad
Idag var jag ute med hunden och under promenaden ringde en vän. Vi hörs inte så ofta men vi vet vart vi har varandra. Hon har det tufft just nu och ville ha någon att prata med för att skingra tankarna och då kom hon på att hon kunde ringa mig och fråga om hur mitt läkarbesök hade gått förra veckan. Så vi pratade om det. Vi har båda liknande utbildning så vi har lite samma språk när det kommer till vissa ämnen. Promenaden med hunden är så otroligt svår att ta sig ut på mitt på dagen, det är skönt när man kommit över "korta-promenaden-gränsen" men både innan man kommer ut och innan gränsen så är det jättetungt. Lite som att gå till träning och inte ha någon lust men man vet att man kommer må bättre efteråt. Det lockar inte just då måste jag erkänna. Två dagar i rad har hunden fått promenera lite längre promenader och hon är nog glad för så mycket har hon inte fått på länge eftersom jag knappt orkat upp ur sängen den sista tiden.

Klockan
Jag ställer klockan varje dag eftersom min medicin ska tas kl 8 på morgonen. Det går sådär men vid nio har jag oftast fått i mig den! Jobbigast är att den inte ska tas på fastande mage så jag måste äta något också. Segt men bra att komma igång med dagen ändå. Att ha en anledning att gå upp på morgonen känns viktigt för mig, annars mår jag sämre.

Sorg
Varje gång denna jävla depressionsdiagnosen ställs så blir jag påmind om att många nyare vänner försvinner. Det är, som jag skrev tidigare, en del av sjukdomen. Alla kan inte hantera hur man blir som deprimerad och då blir det så att de försvinner. Tyvärr. Oftast är det vänner man kanske haft sådär extra roligt med, vänner som faktiskt gör saker och som uppskattar att vara spontan och göra nya saker. Det är tungt när vänner blir sängliggandes av ingen synbar anledning. Det är jobbigt att vänner inte svarar när man försöker ta kontakt. Det är jobbigt att se vänner gråta av småsaker. Men det är sånt man får vara med om när man har en vän som är deprimerad. Vissa försöker in i det sista att visa att de finns där, vissa sticker snabbt och andra håller ut ett tag. När jag skickade ut SMS:et i helgen om min depression så fick jag olika reaktioner men ett svar värmde extra mycket. En vän som avskyr att skriva sms svarade med ett sms för att jag själv skrev sms (denne brukar alltid ringa upp ändå) och sa att denne fanns om jag ville prata och att det då bara var för mig att höra av mig.

Depression
Vid en depression är det svårt att ta initiativ. Det kan vara svårt att glädjas. Ibland är det svårt att komma upp ur sängen. Man kanske gråter. Eller så gråter man inte alls. Man blir okontaktbar och känner sig ensammast i världen. Vissa känner att de gör allt men att inget räcker. Men att finnas är bra. Alla är olika och har behov av olika behandling vid sjukdomsförloppet. Alla mår inte på samma sätt. Jag behöver någon som kommer över, någon som visar att den finns just där. Någon som säger "på tisdag kommer jag över efter jobbet och då går vi ut med hunden". Det är svårt att veta när man är där nere i botten. Vad svarar man när någon frågar vad man behöver? Jag behöver komma över känslan av att inte kunna hantera ensamheten. Jag behöver vänner som står för vad de säger. Jag behöver rutiner i livet men också utrymme för flexibitet. Jag behöver lugn och ro och träning. Vara ensam och med vänner. Jag behöver jobba och vara ledig. Jag behöver känna känslan av att vara en vanlig människa. En vän skrev att denne själv mådde dåligt och att jag skulle ta min tid att må bra. Vi kommer höras när någon av oss orkar ta kontakt med varandra. Ibland är det så när man bor på distans. Jag vet att vi hade varit ett bra stöd om vi bott i samma stad men nu blir det bara ännu mer negativt av att vi inte gör det.

Hopp
Jag har lite hopp nu. Jag tror att det beror på rutinerna jag har fått i livet den senaste veckan. Jag orkar fortfarande inte med så många samtal. Jag orkar inte svara på alla sms, mail eller andra former av kontakter. Men jag orkar komma upp ur sängen inom en timme. De senaste två dagarna har jag orkat ut med hunden två gånger per dag och jag har faktiskt ätit lunch alla dagar som jag gått upp "i tid". Om jag får träna blir det ännu mer rutin i livet och det hoppas jag på, det skulle göra gott och kanske så gott att jag blir frisk igen!

Snö
Liksom större delen av Sverige så fick vi också snöfall igår. Sambon kom hem efter nattispromenaden och sa att det snöade. Den är inte långvarig och det är för kallt ute för att det ska fortsätta snöa men det finns bevis i form av glashala vita is-snö-fläckar. Tur att man tar hundpromenaderna i skogen!

Snön från förra året.