Ångest eller depression?

Besök hos mobila ångestenheten
Återigen har jag fått en diagnos. Diagnosen verkar återkomma. Djup depression. Hon ville kolla om jag var manodepressiv men eftersom jag inte direkt har perioder då jag inte behöver sova så uteslöts det. Jag brukar bli ett vrak om jag inte får sova 8 timmar under en längre period. Det här med barn kanske inte var en sådan bra idé ändå? Jag fick mediciner, både antidepressiva och ångestdämpande (vid behov). De ångestdämpande är beroendeframkallande. Det var svårt att vara där, jag har liksom blottat mig själv i två dagar nu. Återbesök nästa vecka för uppföljning av medicinerna. Kan må sämre i ett par dagar och det kan ta 1-3 veckor innan effekt kommer. Läkaren rekommenderade mig att försöka mig på två promenader med hunden, som om jag inte redan försöker det? Hunden är ju mitt ansvar och jag har bara tur som har Sambon som tar henne när jag inte orkar, för just nu är det tungt...

Påverkan i mitt liv
Det händer saker i livet, bland vänner, bekanta och jag skulle normalt sett satt mina känslor åt sidan och försökt vara ett stöd men jag klarar inte det just nu. Jag kan inte ta hand om andra om jag inte klarar av att ta hand om mig själv, det är min åsikt som frisk och jag måste erkänna att det är skönt att få tänka så för annars hade ingen annan tagit hand om mig. En kurator frågade mig en gång vem som skulle ta hand om mig om inte jag själv? Det är nog smart att tänka så. Från och med nu måste jag tänka på mig i första hand, sen bebis, hunden och Sambon. Håller inte det närmaste ihop så raseras hela min värld. Vännerna kommer efter. Sist kommer omgivningen. Nu ska jag försöka äta lunch, färdigköpt pizza utan mozarella (för det ska man inte äta som gravid...) får funka. Så mycket för mitt äkta-vara-liv...




Kommentarer

Dela med dig av dina tankar:
Lite tips:
fet - *din text*
understruken - _din text_


Ditt namn:
♥ Kom ihåg mig ♥

Din mail: (frivillig/publiceras ej)

Din blogg: (frivillig/publiceras)

Kommentar:

Trackback