Tror det är dags att söka egen hjälp. Jag orkar inte längre. Sjukt bra tid att må såhär, vid jul! Jag undrar om jag gjort rätt egentligen? Jag tror mina val måste vara fel, annars hade väl inte all skit hänt?!

Jag är världens sämsta bloggare just nu. Jag har haft en tung tid i livet och det har, tyvärr, pågått för länge. Jag är trött på livet. Trött på att hoppas. Trött på att vara trött. Min livsgnista känns...obefintlig. Det känns tungt. Jag har hoppats så länge men jag känner inte den där...totala glädjen? Istället går jag och känner mig ensam, missförstådd, tom... Rädd för att söka hjälp. Jag är ju det värsta senaste läkaren på psyk hade mött... Det ekar fortfarande i huvudet. Hur mycket jag än försöker slå bort tanken och jag vet att läkaren var oproffsig när hon sa så men det tynger mig ännu. Lika mycket som sambons kompis sa att det är inställning hur man mår under graviditeten, att det bara är att bita ihop och köra... Jag hade en skitjobbig graviditet och bävar för att vara gravid igen. Bävar även för första halvåret med pyrets blivande syskon. Känner mig långt ifrån redo att genomgå det en gång till... Jag mår SKIT emellanåt och jag är trött på det. Ja, hjälp vore bra. Hittills har jag trott att alla små ting skulle spela roll. Igår fick jag veta att min bästa kompis inte pratar med mig för att hon läser signaler att jag har det jobbigt. Jag vill bara lägga mig och dö. Jag förstör mina relationer. Litar inte på någon längre. Pang sa det häromdan... Det har gått upp och ner så mycket sista tiden...utmattad, trött, less...

Ja, som titeln säger...jag känner mig bitter på livet. Igår tog jag slutgiltiga beslutet att göra abort. Något som verkligen går emot alla mina värderingar. Men jag mår så fruktansvärt dålig och det går inte. För tätt...

Under natten avlider min mormor. Jag känner att livet är lite för påfrestande för att orka just nu. Vill bara lägga mig i sängen med täcket över huvudet och vakna när allt är över. Men det dröjer...allt är kvar. Hur jag än vrider och vänder på det.