Igår fick jag veta att begravningen är den 28:e. Just den dagen är jag inte ens i stan utan kommer under eftermiddagen. Vem kom på att ha en begravning en tisdag kl 10.30?! Vi har släkt som inte bor i Sverige och det är inte "bara" en dag som försvinner då. Jag blir så arg och frustrerad! Så vet jag hur besviken min mamma kommer låta. Jag avskyr när hon låter besviken och jag har så svårt att inte bli arg då. Det känns som om hon får igenom det hon vill genom att agera så som hon gör. Visst handlar det om hennes pappa nu men jag kan höra hennes suckande och "jaha...aa....mm...jaja..." följt av ett tungt andetag/en stor suck och sen "..det är inte mycket att göra åt..." och en suck till... Varför en dag som jag inte är hemma? Varför en dag då jag inte kan ha min sambo med? Som sambo får man ju inte ta ledigt för nära anhörigs död/begravning så ska det bli semester..?

Sorg.
Irritation.
Ilska.

Allt detta kan inte vara så bra för bebisen. Mycket stress och dåliga känslor.