Jaha, när man trodde att det skulle vända... Arbetsgivaren hör av sig och kräver ett sjukintyg på 100% men nu börjar jag bli så arg att jag inte kan ta mer skit. Kanske är detta gränsen som behövde bli nådd. Nu har jag ringt försäkringskassan som förklarat hur jag ska göra för att sjukskriva mig från arbetet men inte från studierna. Nu ska jag återigen bråka med csn och ringa skolan men först ska jag försöka få tag i kvinnan från kommunal och se hur samtalet tedde sig igår med mitt arbete. Sen blir det ett samtal till läkaren. Och slutligen skolan och csn. Jag är sjukt less på att ha dessa motgångar nu!

Idag skulle ju bli en bra dag..? Jag ska iväg och fika på stan och sen ska jag och sambon se någon match (hans intresse, inte mitt) och inget skulle kunna gå fel. Förmiddagen skulle innebära lite plugg och ett långt bad. Önsketänkande att allt skulle gå smidigt antar jag. Morgonen var bra, en lång mysmorgon med sambon som inte ville gå till jobbet. Imorgon hoppas jag att vi inte sover jättelänge så att vi kan ligga kvar och mysa. Men jag hoppas inte för mycket, troligtvis vill sambon hellre ha en lång sovmorgon. Han är konstant trött numera och jag funderar på om han har brist på D-vitamin. Det är en typisk brist hos svenskar under vinterhalvåret, han har varit trött sen nya jobbet och det var oktober och han är aldrig ute på dagarna utan inne i ett rum som inte har något ljus vilket innebär att den lilla möjligheten till d-vitamin från solljuset inte kommer. Får kolla efter d-vitaminrik mat och försöka trycka i honom tillskott. Jag har tagit mina idag!