Vart, när och hur?

Febrig
Igår kände jag mig låg och sambon konstaterade att jag kändes lite varmare än vanligt. Nära till tårarna och många tårar blev det. Gråt över ovissheten om framtiden. Gråt om livssituationen. Gråt över saknaden av att träffa vänner. Gråt över saknaden av mitt gamla liv. Ja, en himla massa gråt. Jag fick tillslut sjukskriva mig och bestämde mig för att vara hemma även idag då jag fortfarande känner mig varm. Bebis verkar glad över lugnet eftersom den sparkar på en himla massa.

Kluven
Jag har saknat att jobba under en längre period nu och det är verkligen skönt att ha något inplanerat i kalendern. Men, alltid detta men... jag orkar inte riktigt hela passen. Jag har så otroligt ont efter att ha kört och stått upp hela kvällen. Upp, ner, stå, dra, dålig ergonomisk ställning, upp, ner, stå, dra... Det är svårt med trapporna och jag känner mig riktigt tung. På det så har det varit en rätt negativ stämning på jobbet, jag känner inte att jag kunnat få stöd från mina kollegor eftersom det är viktigare för dem att komma hem "tidigt" än hjälpa mig med de bestyr vi har på arbetet, som exempel. Ringer jag under passet finns inga svar på mina frågor och jag känner att det är rörigt. På en kväll har jag drygt 17 besök och det är in i bilen, ut ur bilen, upp och ner för trappor (tacka gudarna för de ställen där hiss finns!), hjälpa till med diverse hemtjänstuppgifter såsom på- och avklädnad, blöjor, toalettbesök, sänggående, mat och allt som hör vardagen till för människor. Det är tungt, inte så att jag klagar men ryggen gör och ryggen klagar jag på. Om jag skulle långtidssjukskriva mig så skulle jag behöva sjukskriva mig från studierna också och då blir inkomsten inte stor alls! Annars är alternativet att säga upp mig och enbart studera (ska göra både och nu) för det klarar jag ju av att göra då jag studerar på distans. Mest kluven är jag för att det inte riktigt känns bra. Alla uppgifter och sådant skulle jag klara av om det inte vore för det stressade schemat. Alla passen skulle jag orka med om det inte vore för att jag inte får ledigt när jag ska vara ledig utan förväntas byta pass istället. Detta påverkar mitt liv. Som sambon sa; "mig gör det ingenting" och nej, det påverkar ingen annan än mig själv.

Ryggen
Jag börjar misstänka foglossningar. Jag har ont i höften när jag vaknar, jag kan vakna av det när jag vänder mig. Utöver det så har jag ont förhållandevis högt upp i ryggen i höjd med skulderbladen (nedre delen av skulderbladen) när sambon masserade kunde han känna vart det gjorde ont för det kändes annorlunda. Det känns inte riktigt som om det är rätt när en amatör som inte har massagekunskap alls kan känna sig till vart jag har ont i ryggen någonstans. Något måste vara fel känner jag.

Psyket
Det är en nedåtgående spiral det här med mitt mående. Nu mår jag återigen väldigt dåligt och känner mig väldigt låg. Jag saknar den gamla hemstaden i dessa lägen. Jag saknar att ha mina vänner nära. Att handla ihop, äta ihop och inte behöva prata i telefon bara. Jag är less på telefonen nu! Jag vill ha folk att träffa. Beröring, skratt, ögonkontakt, en riktig röst och att bara ha tid för varandra... Klart att jag uppskattar tiden med min sambo men jag tyngs av att han är den enda jag har här. Jag har försökt skaffa kompisar i form av blivande mammor men det är ju helt nya relationer. Man är inte alls lika bekväm i de relationerna. Vännerna vet man ju vart man har. Sambon är inte jättesugen på min gamla stad och jag trodde aldrig att jag skulle sakna staden men jag saknar vännerna. När jag flyttade hit skulle det vara tillfälligt, jag skulle också jobba och plugga och umgås med mina vänner. Vänner som jag inte sett skymten av i princip. Visst är det skönt att bo nära familjen men jag står dem inte så pass nära att det är jätteviktigt. Jag vill ha ett mål om vart vi ska bo för här vill jag inte bo kvar. Ser bara nackdelar, sist jag bodde i staden vi bor i nu så mådde jag också psykiskt dåligt, inte såhär dåligt men väldigt dåligt. Jag tror helt enkelt inte jag klarar av det klimatet som är. Alla städer har en egen prägel och attityd, denna passar inte mig. Min gamla stad verkar passa bättre.


Sverigekarta från http://andersfrihamn.wordpress.com
Bild från http://andersfrihamn.wordpress.com


Kommentarer

Dela med dig av dina tankar:
Lite tips:
fet - *din text*
understruken - _din text_


Ditt namn:
♥ Kom ihåg mig ♥

Din mail: (frivillig/publiceras ej)

Din blogg: (frivillig/publiceras)

Kommentar:

Trackback