Mansgris.
När jag en gång i tiden sa att jag ville ha barn så reflekterade jag aldrig över den blivande pappans roll. Jag såg det som självklart att jag skulle klara av graviditet och barn, nästan så jag räknade med att vara ensamstående. Jag var dock medveten om att det skulle bli tufft.
Det tuffaste i graviditeten tycker jag har varit att jag och sambon haft så svårt att hitta ett sätt att kommunicera. Jag tycker att det känns som om han inte vill. Vi har tappat vårt liv faktiskt. Det är inte mycket av tidigare oss kvar. Självklart andras man med tiden men jag kan inte sluta tänka på om det kanske var dumt att flytta ihop, behålla bebisen och allt i vår relation. Jag har aldrig känt mig så utnyttjad av någon som uppenbarligen tycker om mig. Varför känner jag så? Jo, för det finns inga diskussioner, mest tas det för givet saker. Jag är lite orolig för att detta leder till att jag faktiskt blir själv. Sambon ser inte meningen med att diskutera vem som ska ha bilen tex, eller vad man planerat under helgen. Jag tycker det är viktigt, annars tror jag att jag har bilen och att vi ska göra roliga saker under helgen. Så många gånger som jag blivit besviken. Stått där själv utan bil med ansvar för hunden. Pratade med sambon om hunden redan innan jag flyttade hit, var rädd för att inte få samma stöd som i gamla hemstaden. Sambon sa att vi självklart hjälps åt med hundansvaret. Nu sitter jag och tjatar varje dag om att hunden BEHÖVER en långpromenad VARJE dag för att må bra. Får hon en lång varje dag? Nej. Visst någon dag då och då kan man vara utan men det är snarare så att hunden får en långpromenad då och då. Jag har inte samma fysiska möjlighet att promenera med hunden, jag får ont! Hur hade jag gjort annars då? I gamla staden? Får hade jag haft vänner som kunnat ställa upp och jag hade kunnat ge tillbaka det som jag kunde göra. Nu lagar jag mat, planerar mat och städning och vi pratar inte. Sambon tycker vi har det bra. Jämställt. Jag känner mig som en hemmafru. Han tycker att jag ska sluta bry mig om skiten medan jag visst kan tänka mig att ha oordning ibland men att han faktiskt får hjälpa till lite.
Vi ser knappt på varandra kände jag igår. Trots besök av kompis så blev det tjafs. Han gick ifrån diskussionen för att jag skulle kunna komma med en lösning. Jag trodde VI skulle lösa problemet. Problemet då? Jag har en kompis på besök. Jag hade trott på en hundansvarsfri helg med bil så vi kan göra det som faller oss in. Sambon har planerat hockey och det är långt bort så antingen tar han hunden och därmed också bilen eller så åker han kommunalt och jag tar bilen. Igår sa han att han skiter i allt så får jag bilen och han tar hunden. Det känns som om han ger det alternativet efter 1,5 timmes försök till diskussion för att slippa. Och vid det tillfället sa jag att jag hoppas förlossning istället för då slipper vi stå såhär. Redan förra helgen visste han om att han skulle bort och jag tog upp helgen med honom. Halv elva igår frågade han mig hur vi gör..? Jag tycker det är för sent. Jag tycker att det är respektlöst för jag upplever det som att han tar för givet att jag antingen tar hunden eller att han får ha bilen (troligtvis det sistnämnda). Jag känner mig otroligt ledsen. Är det inte min tur att få leva ut nu? Jag har inte långt kvar utan ansvar men sambon ska inte ändra ett skit i sitt liv?! Mansgris! Vart fick jag tag i honom och varför såg jag inte den sidan första tiden?
Det är så löjligt allting och jag vet ju den snabba lösningen men tänk om jag faktiskt tycker om denna person så som han var innan...hur gör jag då?
Kaka på kaka.
Tiden bara ränner iväg och jag vet knappt vart jag bor snart! Det finns massor jag inte prioriterat att skriva i bloggen. Massor av tid som gått från bloggen till annat.
Jag träffade ju min nya mammiskompis och var på mammafika och dagen efter födde min mammiskompis så nu har jag ingen att umgås med och prata med varje dag. Det känns så tomt! Sen har jag träffat en bloggiskompis, vi hade en trevlig lunch och kollade i affärer. Mycket välbehövd dag.
SVT har hört av sig och för er icke tålmodiga måste jag be er ha tålamod, i september får jag veta om det blir ett program. Mobbaren sa först ja till att filmas men har nu hoppat av. Suck. Men men. Sen insåg jag att jag har en kompis som jobbar på ett äventyrsbad. Borde hon inte ha koll på huruvida man får åka vattenruchbana om man är gravid? Frågade och inga direktiv fanns på hennes jobb iaf! Så vi åkte iväg till badhuset igår och åkte vattenruchbana. Jag orkade inte mer än strax under tre timmar. Det var iaf då jag sa att jag inte pallade trapporna mer. Åka var inga problem... Det gick inte snabbt till bilen för hela kroppen sa stopp. Fogarna kändes mer än någonsin och jag var trött i varenda muskel. MEN!!!! Jag mådde bra. Jag var glad. Hela dagen hade jag fått kommentarer att jag inte borde åka och så... men jag hade ju kollat upp det och fick åka så varför skulle jag inte göra något jag får göra och som får mig glad?
Idag har jag ont fortfarande, men jag är också glad fortfarande. Värre att må psykiskt dåligt och ha småont i fogarna än att ha ont i fogarna men må bra. Psyket spelar stor roll!
Jag måste göra saker för att må bra. Sitta hemma är inte min grej. Umgås med folk. Komma ut. Ja, sånt får mig att må bra! Och varför inte må bra mina sista dagar som icke ansvarig för någon annans liv?
Vår lägenhet är såld också, inte riktigt så bra pris som vi önskade men vi går med vinst och det är bra! Sambon skrev kontraktet idag. Skönt att ha sådant gjort. Jag har målat större delen av sängen och man börjar ana hur resultatet kommer bli. Mönstret på ena sidan är klart, såhär ser det ut;
Jag träffade ju min nya mammiskompis och var på mammafika och dagen efter födde min mammiskompis så nu har jag ingen att umgås med och prata med varje dag. Det känns så tomt! Sen har jag träffat en bloggiskompis, vi hade en trevlig lunch och kollade i affärer. Mycket välbehövd dag.
SVT har hört av sig och för er icke tålmodiga måste jag be er ha tålamod, i september får jag veta om det blir ett program. Mobbaren sa först ja till att filmas men har nu hoppat av. Suck. Men men. Sen insåg jag att jag har en kompis som jobbar på ett äventyrsbad. Borde hon inte ha koll på huruvida man får åka vattenruchbana om man är gravid? Frågade och inga direktiv fanns på hennes jobb iaf! Så vi åkte iväg till badhuset igår och åkte vattenruchbana. Jag orkade inte mer än strax under tre timmar. Det var iaf då jag sa att jag inte pallade trapporna mer. Åka var inga problem... Det gick inte snabbt till bilen för hela kroppen sa stopp. Fogarna kändes mer än någonsin och jag var trött i varenda muskel. MEN!!!! Jag mådde bra. Jag var glad. Hela dagen hade jag fått kommentarer att jag inte borde åka och så... men jag hade ju kollat upp det och fick åka så varför skulle jag inte göra något jag får göra och som får mig glad?
Idag har jag ont fortfarande, men jag är också glad fortfarande. Värre att må psykiskt dåligt och ha småont i fogarna än att ha ont i fogarna men må bra. Psyket spelar stor roll!
Jag måste göra saker för att må bra. Sitta hemma är inte min grej. Umgås med folk. Komma ut. Ja, sånt får mig att må bra! Och varför inte må bra mina sista dagar som icke ansvarig för någon annans liv?
Vår lägenhet är såld också, inte riktigt så bra pris som vi önskade men vi går med vinst och det är bra! Sambon skrev kontraktet idag. Skönt att ha sådant gjort. Jag har målat större delen av sängen och man börjar ana hur resultatet kommer bli. Mönstret på ena sidan är klart, såhär ser det ut;
Föda, närdå?
Så har större delen av tiden gått och när som helst kan det komma bebis. Känns inte på riktigt någon stans! I mammagruppen verkar alla känna sig redo och längta till förlossningen men jag vet inte. Jag varken längtar eller bävar för förlossningen. Lär väl få panik först då men det tar vi då. Imon blir det till att åka vattenrutschbana med sambon. I helgen kommer bästa väninnan, sist hon var uppe så födde hennes syster. Tänkt om hon har samma effekt denna gång? Bäst att ställa in sig på det, haha.
Bara en sak.
Jag har bara en sak att säga. Ta ut den där ur mig så att jag har möjlighet att köra in i en betongvägg utan att döda någon annan.
såhär.
Blir så arg på mig själv som litar på att folk ska göra det de säger fastän jag vet att folk gärna förhalar saker. Nu har jag bokat tid för besiktning, jag som inte hade koll ens på vart man gjorde det utan faktiskt har bett om hjälp men inte fått hjälp. Så nu har jag en tid...inte alls någon bra dag men den ska vara besiktigad innan sista april och jag vet inte vad som är bäst. En nyfödd i bilen eller att riskera att föda. Är inte så säker på att jag vill besiktiga bilen i något av tillfällena. Jag är helt gråtfärdig. Sambon ser helst att jag gör besiktningen. Jag orkar inte tänka tanken just nu ens.. Avskyr denna kväll och jag har så svårt att sova när jag känner såhär och speciellt om jag dessutom känner att sambon inte verkar se eller bry sig ens om man säger något rakt ut till honom. Ååååh, jag saknar vår tid på distans. Då blev det inte såhär. Nu tänker jag våldföa mig på hans internetbank och föra över pengar till gemensamma kontot så att våra räkningar kan betalas. Inte alla som kan betala räkningarna varje månad! Jag kan det definitivt inte. Undrar vart hyran är? Inte sett den bland räkningarna... Suck.
Hur?
Hur kan en bra dag bara bli så dålig? Jag bara önskar att jag slapp dessa känslor och det tvivel jag känner för tillfället. Ganska ofta funderar jag på om livet inte är bättre som ensam. Så slipper man detta. Sen funderar jag på vad det är som gör att kommunikationen funkar mellan vissa men inte mellan andra? Saker som är sådär självklara är ju inte självklara för alla men jag vet inte hur jag ska reagera? Jag vet inget annat sätt att kommunicera om hur vi ska ta oss framåt. Och hur ska jag kunna sova inatt? Med dessa tvivel och utan någon att bolla med... Sambon har redan lagt sig. Jag saknar tiden då vi låg och pratade på kvällarna.
Jag har försökt säga att jag tror att det inte är långt kvar nu. Jag har försökt säga att jag vill att han ska ligga steget före i sina frågor ibland. Jag har verkligen försökt men jag är slut på idéer och känner att jag gör ALLT ibland.
Allt är inte skit och folk säger att jag mådde bättre innan jag träffade Sambon men förr lät det annorlunda, då var de så glada över att jag träffat sambon för att jag mådde bra av det. Jag vet att hormoner påverkar mig negativt, att jag blir deprimerad. Men jag undrar...hur mycket kan jag kräva från min sambo? Kan jag kräva att vi ska dela lika på ansvaret?
Jag önskar att vi kunde göra gemensamma listor liksom den inför visningen om vad vi skulle göra innan den var. Vem ringer man halv tio en söndag för att få prata om hur ensam man känner sig? För att få ventilera hur man känner..? För sambon är som en vägg i det läget. Inte en min. Inte en reaktion. Och en av sakerna är just att jag saknar reaktion. Han får hellre klaga än hålla tyst för jag står inte ut! Han blev lite irriterad när vi var i ett centrum idag och jag inte sa vart vi skulle. Förstod inte alls parallellen när jag sa att jag känner likadant. Försöker skriva lite punkter i ett block med det jag tycker är viktigt/dag. Jag vill så gärna få med sambon och visa honom men än så länge är det min grej. På så sätt kan jag också se vad som blir och inte blir av. Hundens aktivering ligger ganska mycket på sambon och det vet han, men sen listan började skrivas så har det inte blivit av faktiskt...det skär i mitt hjärta. Hur får man ihop vardagen när man inte kan själv?
Jag har försökt säga att jag tror att det inte är långt kvar nu. Jag har försökt säga att jag vill att han ska ligga steget före i sina frågor ibland. Jag har verkligen försökt men jag är slut på idéer och känner att jag gör ALLT ibland.
Allt är inte skit och folk säger att jag mådde bättre innan jag träffade Sambon men förr lät det annorlunda, då var de så glada över att jag träffat sambon för att jag mådde bra av det. Jag vet att hormoner påverkar mig negativt, att jag blir deprimerad. Men jag undrar...hur mycket kan jag kräva från min sambo? Kan jag kräva att vi ska dela lika på ansvaret?
Jag önskar att vi kunde göra gemensamma listor liksom den inför visningen om vad vi skulle göra innan den var. Vem ringer man halv tio en söndag för att få prata om hur ensam man känner sig? För att få ventilera hur man känner..? För sambon är som en vägg i det läget. Inte en min. Inte en reaktion. Och en av sakerna är just att jag saknar reaktion. Han får hellre klaga än hålla tyst för jag står inte ut! Han blev lite irriterad när vi var i ett centrum idag och jag inte sa vart vi skulle. Förstod inte alls parallellen när jag sa att jag känner likadant. Försöker skriva lite punkter i ett block med det jag tycker är viktigt/dag. Jag vill så gärna få med sambon och visa honom men än så länge är det min grej. På så sätt kan jag också se vad som blir och inte blir av. Hundens aktivering ligger ganska mycket på sambon och det vet han, men sen listan började skrivas så har det inte blivit av faktiskt...det skär i mitt hjärta. Hur får man ihop vardagen när man inte kan själv?
visning och svt
Idag är det dags för visning av lägenheten och jag hoppas det går bra! Vi har städat och röjt en massor. Nu är det ju nästan så man vill bo kvar! Riktigt rent och fint! Hoppas folk kommer ihåg att ställa klockan så de kommer på visningen! Annars kanske de kommer imorgon. Tur det är två dagar. Tänk om mäklaren glömt ställa om klockan?! Oj oj, det skulle vara komiskt, haha.
Själv ska jag träffa SVT för lite mer filmning. Är lite trött på det nu, känns som om jag vill få ut lite mer av mitt privatliv innan bebisen kommer. Mest för att jag känner att de kom i tisdags och sa att de ville filma i helgen (som om jag inte har några planer?) och sen bad mig föreslå en tid och då tyckte jag att tolv var bra men det ville de ändra till ett och då sa jag ifrån. För jag må inte ha så mycket planerat men att fördriva en timme utan att kunna vara hemma (visningen är tolv) och sen filma i två (säger dem) timmar känns inte så skoj. Halv ett sa de då. Nej, de får faktiskt anpassa sig lite. Vill de ha med mig i programmet så får de göra det. Jag är faktiskt något som kallas för höggravid och då får jag bestämma lite, det har jag bestämt!
Själv ska jag träffa SVT för lite mer filmning. Är lite trött på det nu, känns som om jag vill få ut lite mer av mitt privatliv innan bebisen kommer. Mest för att jag känner att de kom i tisdags och sa att de ville filma i helgen (som om jag inte har några planer?) och sen bad mig föreslå en tid och då tyckte jag att tolv var bra men det ville de ändra till ett och då sa jag ifrån. För jag må inte ha så mycket planerat men att fördriva en timme utan att kunna vara hemma (visningen är tolv) och sen filma i två (säger dem) timmar känns inte så skoj. Halv ett sa de då. Nej, de får faktiskt anpassa sig lite. Vill de ha med mig i programmet så får de göra det. Jag är faktiskt något som kallas för höggravid och då får jag bestämma lite, det har jag bestämt!
bebis
Min mammakompis fick sitt barn igår/inatt. Var barn och hundvakt på kvällen. Nu är vi hundvakt. Trodde inte det fanns hundar som denna. Jag är helt slut. Hade glömt hur det är att ha en ny hund i hemmet. Det går nog att jämföra med barn. Bortsett från att barn faktiskt sommar tillslut! Hundar är mer påfrestande... Vi får se vad kli tycker sen så slipper alla föräldrar säga något. Men att bli väckt, veta att något är fel och inte veta vart eller vad som är fel är inte roligt. Min hund brukade skälla flera gånger per natt, då behövde jag rusa upp och korrigera henne, få henne lugn och tyst inom några sekunder. Inatt har vi extrahunden på en liten plats, avgränsad med en kartong. Han går omkring, är orolig, hihiap inte, gnäller, försöker ta sig ut. Lyckas ta sig ut. Tar sig in på toaletten. Rotar i soporna. Tar ut alla använda trosskydd och biter sönder i hela lägenheten. Sambon sover gott ändå. Jag har börjat fundera på om detta med barn verkligen är så bra? Jag försökte väcka sambon för att hunden var ute men han sov gott ändå. Vem tror ni kommer vakna av bebisen? Vem tror ni kommer sova oavsett vilka ljud som är? Jo, sambon. Jag är så otroligt rädd för det som komma skall. Allt eget ansvar som jag hade trott var delat ansvar. All trötthet som jag vet kommer och inget stöd från sambon rent praktiskt. För han kan ju inte se det som behövs innan? Det krävs för mycket av mig för att väcka honom, jag kommer vara klarvaken själv. Jag vet inte om jag gjort rätt faktiskt. Jag är så sjukt rädd för att känna mig som en hemmafru. Ser inte alls fram emot mammaledigheten. Alla säger att jag kommer älska det men jag är tveksam. Att vara ensam. Ha ensamt ansvar. Inte kunna gå ut hur som helst. Laga mat. Promenera hunden. Städa. Se allt som inte sambon bryr sig om. Nej. Jag vill inte. Känns som om jag kanske inte ska ha barn trots allt. Känns inte bra alls. Jag vill inte ha så mycket eget ansvar. Vill ha delat ansvar ju. Vi har inte en jämställd relation. Kanske mer jämställd än andras för att jag inte bara gör utan säger till men att säga till är också jobbigt, jag vill ju att det ska flyta på. Kompisarna tvekar på mitt val av sambo, det gör lgi ledsen och osäker. Kämparglöden försvinner liksom.
Händelserik dag!
En fin dag idag! Solen skiner och jag har träffat en kompis, mycket trevligt! Vi gick lite i centrum och sen fick jag samtal från höger och vänster. Roligt men herregud så stressande det blev tillslut. Sambon är ute och åker hoj och plötsligt behöver jag få tag i honom men det går inte för han varken hör eller känner mobilen när han åker hoj. Hur blir det när jag ska in på förlossningen?! Nu är han på väg hem. Jag är sådär härligt soltrött. Ni vet, trött för att man fått sol på sig?
Vi får se hur dagen artar sig, det är en del som händer nu... Inte för min del men, jag kan inte avslöja! ;)
Vi får se hur dagen artar sig, det är en del som händer nu... Inte för min del men, jag kan inte avslöja! ;)
Inte alltid så lätt!
Åter igen ligger jag i sängen och skriver. Vi pratade lite igår. Det är bra. Vi har en del att arbeta på i relationen men det var skönt att få spy galla lite för att få distans. Jag tycker inte vi hittat någon lösning ännu men hoppas att vi inte är långt ifrån den. Vissa rutiner är skönt att ha så man slipper känna att det tråkiga bara ligger på en själv!
Igår var det fika med mammorna och det var supertrevligt! Jag åt faktiskt ädelostpasta, vad experterna än säger så tror jag inte att en portion skadar och en annan mamma åt samma! Däremot är jag galen i dessertostar så mycket vill ha mer! Ostbricka på bb hjulld inte vara fel!
Efter träffen tog jag med mammakompisen hem, vi pratade en del om relationer, bråk, tjafs och allt sånt vi varit med om innan träffen sen körde jag hem henne och skulle lämna bilen hos sambon som inte tyckte att det var någon bra dag för rengörning av bilen igår...
Hämtade min bror och åt mat samt pratade en del om allt och inget. Sen gick han och jag la mig för att sova. Eller däremellan pratade jag och sambon. Sovit ganska bra inatt men är hungrig som ett monster nu! Halv åtta? Usch, inte lätt att vara jag!
Förtjäna det roliga.
Idag är en dag som skulle bli bra. Mammaträff först och sen skulle bilen bli tvättad och min bror skulle komma förbi! Gårdagens bråk slutade i att jag varit vaken sen tre i natt. Inte så skoj. På det har jag gråtit och Sambon är sur på mig för att jag gick ut på morgonen för att det var outhärdigt att vara hemma och se honom sova i soffan.
Redan igår ville jag prata om olika lösningar med min sambo. Hur gör vi med hunden? Lagen säger att en hund inte ska vara ensam mer än fyra timmar. Jag förstår inte varför man inte ska följa den lagen? Jag har låtit min hund vara ensam längre enstaka gånger. Max sex timmar och då har hon fått aktivitet och varit trött. Inte alls så som det ser ut idag när hon knappt blir aktiverad. Så jag måste alltså in till mammaträffen. Hem från mammaträffen. Ta ut hunden. Köra bilen till Sambons jobb. Och sen hade jag planerat att köpa hobbyfärg idag eftersom jag ändå ska vara i det området när jag träffar min bror/lämnar bilen (de jobbar i samma område, 20min gångväg från varandra) och vi ska till en affär som ligger på vägen hem från det området. Men det kan jag nog glömma.
Nu inser jag hur mycket enklare det är att ha barn. Barnet kan du ta med i affären. Det är inget du lämnar hemma under en fika. Du får ha barn med på café. Man är inte ens hälften så hindrad. Jag älskar min hund, det gör jag. Men att inte kunna aktivera henne så som hon behöver tynger mig. Att då lämna henne och veta att hon faktiskt kan må dåligt av det, det kan resultera i att hon testar mig mer och blir jobbig mot mig.. Och dessutom inte hålla sig inom ramarna. Det känns uteslutet. Hur löser jag då detta? Ja, jag ser ingen annan lösning än att jag får dra ner på det roliga, det som jag sett fram emot hela veckan. Dvs. begränsa fikan med mammorna och åka hem för att ta ansvar. Trots att fikan varit bestämd i två veckor så blir det såhär. Om jag känner mig bitter? Jo, eftersom en av sakerna jag och Sambon bråkar om är just att jag känner mig som en hemmafru som gör allt här hemma. Jag planerar. Städar. Lagar mat.... han diskar, om allt ligger i diskhon. Så känns det. Och frågar jag honom när han torkade golvet sist så vet han inte. Trots att hunden haft fällperiod och vi kommit överrens om att golvet måste rengöras oftare under den perioden. Men jag har kört golvet varannan dag!
Genusmänniskan kommer nu. Redan när jag flyttade hit pratade vi om att dela på ansvaret men det går sådär. Sambon prioriterar att ha roligt först, ta ansvar sen. Jag är tvärtom. Man ska förtjäna det roliga, då njuter man bäst av det.
Redan igår ville jag prata om olika lösningar med min sambo. Hur gör vi med hunden? Lagen säger att en hund inte ska vara ensam mer än fyra timmar. Jag förstår inte varför man inte ska följa den lagen? Jag har låtit min hund vara ensam längre enstaka gånger. Max sex timmar och då har hon fått aktivitet och varit trött. Inte alls så som det ser ut idag när hon knappt blir aktiverad. Så jag måste alltså in till mammaträffen. Hem från mammaträffen. Ta ut hunden. Köra bilen till Sambons jobb. Och sen hade jag planerat att köpa hobbyfärg idag eftersom jag ändå ska vara i det området när jag träffar min bror/lämnar bilen (de jobbar i samma område, 20min gångväg från varandra) och vi ska till en affär som ligger på vägen hem från det området. Men det kan jag nog glömma.
Nu inser jag hur mycket enklare det är att ha barn. Barnet kan du ta med i affären. Det är inget du lämnar hemma under en fika. Du får ha barn med på café. Man är inte ens hälften så hindrad. Jag älskar min hund, det gör jag. Men att inte kunna aktivera henne så som hon behöver tynger mig. Att då lämna henne och veta att hon faktiskt kan må dåligt av det, det kan resultera i att hon testar mig mer och blir jobbig mot mig.. Och dessutom inte hålla sig inom ramarna. Det känns uteslutet. Hur löser jag då detta? Ja, jag ser ingen annan lösning än att jag får dra ner på det roliga, det som jag sett fram emot hela veckan. Dvs. begränsa fikan med mammorna och åka hem för att ta ansvar. Trots att fikan varit bestämd i två veckor så blir det såhär. Om jag känner mig bitter? Jo, eftersom en av sakerna jag och Sambon bråkar om är just att jag känner mig som en hemmafru som gör allt här hemma. Jag planerar. Städar. Lagar mat.... han diskar, om allt ligger i diskhon. Så känns det. Och frågar jag honom när han torkade golvet sist så vet han inte. Trots att hunden haft fällperiod och vi kommit överrens om att golvet måste rengöras oftare under den perioden. Men jag har kört golvet varannan dag!
Genusmänniskan kommer nu. Redan när jag flyttade hit pratade vi om att dela på ansvaret men det går sådär. Sambon prioriterar att ha roligt först, ta ansvar sen. Jag är tvärtom. Man ska förtjäna det roliga, då njuter man bäst av det.
Olika språk.
Jag har hittat ett sätt att skriva inlägg på mobilen. Ligger i sängen just nu och vet inte om jag kommer kunna somna om. Har ångest. I två dagar i rad har stämningen hemma varit kass på kvällen. Efter SvT-besöket gick jag och badade, sambon kom förbi och jag önskade att han skulle stanna och prata en stund, lite som i gamla tider när vi pratade om allt. Men han sa nej men stod kvar. Jag minns inte exakt vad vi sa men sambon stod iaf kvar i badrummet för att göra mig glad och för att jag inte skulle bli ledsen, vilket jag ju blev. Jag blev mest ledsen över att han STÅR kvar och tydligt visar att han inte ville vara där men står kvar för min skull. När jag frågade om det var på det sättet så bekräftade han så ingen inbillning här inte. Ändå stod han kvar. Jag sa till honom att jag bara hade önskat några minuter tillsammans när vi satt och pratade liksom i gamla tider men om han hellre ser på sina filmer på datorn med mc och bilar så fick han väl göra det. Han stod kvar. Jag blev än mer ledsen, där låg jag och ville slappna av och det jag ser är någon som inte vill vara där! Jag kunde inte slappna av!!! Jag kände mig så löjlig men jag ville verkligen bara ha give tid ihop innan allt startar. Kompisarna har sagt att det är vad de ångrar mest, att de inte tog mer tid ihop och jag försöker med de små sakerna men det känns omöjligt, tyvärr! Idag, igår...var det något i stämningen hela eftermiddagen. Små saker blev irritation. Han blev arg för att jag sa att han avbröt mig för att han tyckte att jag avbröt honom ex. Jag sa att jag tyckte det var hans ansvar att säga ifrån om han kände sig avbruten och då hade han inte mer att säga utan vi åkte hem under tystnad. Det var sista triggern. Små saker hela kvällen var det iaf. Väl hemma frågade han varför jag var sur. Jag sa då att jag var ledsen och less på att det blir såhär hela tiden. Han ber mig om exempel och sen fastnar han i exemplet, förstår inte alls att det handlar om så mycket mer än bara tillfället i sig. Atmosfär, tonlägen, blickar och kroppsspråk tex. Men han fastnar vid exemplet och frågar om jag blir sur av att han ex säger att han blev avbruten. Svårt att berätta via mobilen. Nu sover sambon på soffan tydligen. Jag känner mig ledsen för att han inte verkar förstå och undrar om jag inte är en idiot som stannar kvar. Är det värt det? Vi pratar ju inte samma språk..?
Vänta, vänta, vänta!
Visst ja. Var ju hos BM på extrakontroll igår. Kom sent eftersom det drog ut på tiden med SVT. Glömde i all stress att fråga om hur man gjorde för att välja det BB jag vill ha. Typiskt! Men måttet såg bra ut, 33 tror jag hon sa? +2 cm har jag för mig och det var 31 sist väl? Bara de säger att det är bra så är jag lugn. Hjärtljuden är åt det lägre numera. Förut låg de alltid på luriga 140 men har gått ner mot 138 och 136. Allt mellan 110 och... jag minns inte vad det övre är men 140 är typ mitten. Om man ska tro alla rön så är låga hjärtslag en pojke så det blir nog en pojke. Jag ställer in mig på det. Lika bra. Sambon har ställt sig in på en tjej. Inget går ju att säga säkert. Har inte vibrationerna från bebis kissande = borde vara tjej? Under 140 i hjärtlsag = pojke? Liten i magmått = flicka? Magform... jag vet inte? Äsch, det är nog helt enkelt så att vi får inse att inom 34 dagar så vet vi vad det blir. Väntan börjar bli påfrestande nu!
Svt-besök.
Igår var SVT på besök. Denna gång med kamera och mer ordentliga frågor. Vi började med en intervju av mig och därefter gick vi ut för att få lite bilder. Sen var det lunch och klockan blev ett så klasskompisen kom förbi och de filmade mötet mellan mig och klasskompisen när vi kollade i skolkatalogen för att hitta personer som mobbat och kan tänkas ha gått vidare. Fy vad svårt det var! Man har väl sällan kontakt med sina gamla mobbare? Och hur ska jag veta om de gått vidare? Sen intervjuade de klasskompisen och gick ut för lite fler bilder. Halv tio kom de på morgonen och kvart över fyra åkte dem. Jag var så trött efter besöket att jag inte orkade blogga, satt med datorn i knäet men orkade inte..!
Det är inget riktigt program ännu men de tror sig ha svar på om det blir ett riktigt program i slutet av nästa månad. Håll ut!
Idag tog jag kontakt med en av mobbarna och frågade om han ville ställa upp. Han skulle kolla med sin familj. Han hade, inte helt oväntat, hamnat i kriminalitet, droger och fängelse efter skoltiden. Han hade också fått diagnosen ADHD och ADD. Inte helt otippat. Faktiskt jag som frågade rakt ut om han hade fått diagnosen eftersom jag misstänkte det. Kriminaliteten och drogerna ryktades det om tidigt och även om jag inte haft kontakt med så många från skolan så visste jag det. Han var rätt känd som bråkstake i skolan...
Nu är jag rätt utmattad psykiskt och dör att inte tala om hur kroppen mådde igår. Trött har fått en ny innebörd!
Det är inget riktigt program ännu men de tror sig ha svar på om det blir ett riktigt program i slutet av nästa månad. Håll ut!
Idag tog jag kontakt med en av mobbarna och frågade om han ville ställa upp. Han skulle kolla med sin familj. Han hade, inte helt oväntat, hamnat i kriminalitet, droger och fängelse efter skoltiden. Han hade också fått diagnosen ADHD och ADD. Inte helt otippat. Faktiskt jag som frågade rakt ut om han hade fått diagnosen eftersom jag misstänkte det. Kriminaliteten och drogerna ryktades det om tidigt och även om jag inte haft kontakt med så många från skolan så visste jag det. Han var rätt känd som bråkstake i skolan...
Nu är jag rätt utmattad psykiskt och dör att inte tala om hur kroppen mådde igår. Trött har fått en ny innebörd!
Inte långt kvar nu.
Något säger mig att det inte är så långt kvar nu..? Man brukar säga BF+/- 2 veckor och isåfall är det 7-35 dagar kvar. Alltså. Om 35 dagar är jag mamma om allt går bra? Sinnessjukt. Jag hoppas på att bebis kommer liiiite tidigare än beräknat men inte om 6 dagar (lika tidigt som jag kom) utan att den kommer den 6:e istället för 10:e. Haha. Men samtidigt hade det varit skönt att ha det avklarat. Haha. Känns som om man mest går och väntar, blir irriterad och less. BM-besök idag och jag ska kolla lite med BM om mina bröst och om BB-valet. Min BM visste inte hur man valde det BB jag ville välja så nu när jag har en annan (min är på semester) så kan jag ju passa på och fråga tänkte jag. Om jag minns... Minnet är bra men kort när det gäller sånt som läkare och barnmorskor. Alltid glömmer man fråga eller säga något!
I helgen är ingen bra helg, då är det lägenhetsvisning. Helgen efter kommer kompisen på besök, det är aningen bättre med undantag från vissa tider på dagen såklart. Måste ju hämta och lämna henne på stationen! Hihi. Men annars går det väl bra närsom... Med min tur kommer det en dag vi har planerat annat...typ....måndag! När det är visning och vi ska äta på restaurang!
Igår snöade det. Men snön la sig inte. Idag är det också lite snö som yr i luften. Vi får väl se om det lägger sig, jag trodde det var en dags bakslag som kom igår men om bebis ska följa mina spår är det extremt mycket snö när vi ska hem från förlossningen!
Nej, nu måste jag förbereda mig för besök. Hunden ska ut och frukost ska intas. Bör borsta ur hundens päls och dra med microfibermoppen en gång på golvet. Igår ställde vi ner lite kartonger i bilen som ska på tillfällig förvaring hos svärmor. Det gjorde enorm skillnad i utrymme! Visst har vi lite skit kvar i lägenheten men förstå hur mycket kartonger kan stå ivägen när man bor på några enstaka kvadrat? Denna lägenhet är hälften så stor som min gamla lägenhet och här bodde sambon själv med skräp upp över öronen (jaa, en gocart och två cyklar i lägenheten klassar jag som skräp!) Båda har fått rensat ordentligt.
Fixa var det! På återseende!
I helgen är ingen bra helg, då är det lägenhetsvisning. Helgen efter kommer kompisen på besök, det är aningen bättre med undantag från vissa tider på dagen såklart. Måste ju hämta och lämna henne på stationen! Hihi. Men annars går det väl bra närsom... Med min tur kommer det en dag vi har planerat annat...typ....måndag! När det är visning och vi ska äta på restaurang!
Igår snöade det. Men snön la sig inte. Idag är det också lite snö som yr i luften. Vi får väl se om det lägger sig, jag trodde det var en dags bakslag som kom igår men om bebis ska följa mina spår är det extremt mycket snö när vi ska hem från förlossningen!
Nej, nu måste jag förbereda mig för besök. Hunden ska ut och frukost ska intas. Bör borsta ur hundens päls och dra med microfibermoppen en gång på golvet. Igår ställde vi ner lite kartonger i bilen som ska på tillfällig förvaring hos svärmor. Det gjorde enorm skillnad i utrymme! Visst har vi lite skit kvar i lägenheten men förstå hur mycket kartonger kan stå ivägen när man bor på några enstaka kvadrat? Denna lägenhet är hälften så stor som min gamla lägenhet och här bodde sambon själv med skräp upp över öronen (jaa, en gocart och två cyklar i lägenheten klassar jag som skräp!) Båda har fått rensat ordentligt.
Fixa var det! På återseende!
Besök av SVT.
Imorgon skulle jag träffa gamla klasskompisen för att kolla igenom skolkatalogen efter någon som kunde tänka sig ställa upp som mobbare hos svt. Idag ringde svt och frågade om de fick filma mötet. Låter seriöst nu, undrar om det är på riktigt nu eller fortfarande under utveckling?
Jag är trött i vilket fall som helst! Vi har städat hemma idag så kartonger inte står överallt i lägenheten när de filmar. Bra förberedelse inför visningen av lägenheten också. Spännande.
Vi hade en intresserad som ville göra snabb affär. Vi sa ett jäkligt högt bud (200 000kr över det sk. accepterade) och han avvaktade men var fortfarande intresserad. Han försökte med en sådan fjuttig höjning som 45 000. Vi vill ju känna att det är en bra affär vi gör om vi ska ställa in budgivning och visningar så...nej!
Men nu är det dags att sova. Jag är trött och imorgon är en lång dag med extrainsatt BM-besök och filmning. Får kamma hunden och dra en extra omgång på golvet då hon som ska intervjua mig tydligen är allergisk mot hund. Lyckat värre!
Jag är trött i vilket fall som helst! Vi har städat hemma idag så kartonger inte står överallt i lägenheten när de filmar. Bra förberedelse inför visningen av lägenheten också. Spännande.
Vi hade en intresserad som ville göra snabb affär. Vi sa ett jäkligt högt bud (200 000kr över det sk. accepterade) och han avvaktade men var fortfarande intresserad. Han försökte med en sådan fjuttig höjning som 45 000. Vi vill ju känna att det är en bra affär vi gör om vi ska ställa in budgivning och visningar så...nej!
Men nu är det dags att sova. Jag är trött och imorgon är en lång dag med extrainsatt BM-besök och filmning. Får kamma hunden och dra en extra omgång på golvet då hon som ska intervjua mig tydligen är allergisk mot hund. Lyckat värre!
♥ Igen!
Återigen fick jag erbjudande om att träffa min nya mammiskompis! Hon jag fikade med häromdan. Så härligt! Ska dit idag. Äntligen träffar jag folk och det känns så underbart! Jag har fokuserat på att vi behöver städa lägenheten i helgen, hoppas på besök någon dag även om det inte sett ljust ut sista tiden. Men jag kan ju bjuda över min mammis på fika här! Kan till och med hämta henne eftersom hon inte har bil och körkort men foglossningar och barn. Tänkte föreslå för sambon att vi ska dammsuga bilen. Har inte gått så bra att göra rent bilen sista tiden (halvåret), varken in- eller utsidan. Men det skulle vara trevligt! Jag hoppas!!!
Sen är det klart nu, jag är färdig undersköterska!!! Sista temat skickades in förra veckan och jag visste att det var kompletteringsarbete jag hade att vänta mig. I tisdags kom domen; Komplettering. Men hon var så snäll och skrev exakt vad hon ville ha för komplettering. Hon frågade också om det berodde på graviditeten och jag berättade om foglossningen vilket hon förstod. Igår fick jag mailet: GODKÄNT!
Svt hörde av sig också, de vill gå vidare med min berättelse/historia. Nu ska jag träffa en av de gamla klasskompisarna som, även hon, blivit intervjuad av journalisten för att kolla på om vi kan hitta någon av de gamla mobbarna. Ett lite jobbigt moment men det blir skönt när det är över. Men tänk om de inte minns? Om de inte upplevde det som om de mobbade? Tänk om..? Ja, klart jag är rädd. Det blir lite som om min verklighet inte skulle vara sann om de sa någonting sånt och det skrämmer mig. Det är den värsta utav alla tankar; "tänk om det bara är jag?" alltså, jag som känner, upplever eller så... Men klasskompisen har ju sagt att hon minns stämningen, jag har ju anmält en av personerna som faktiskt sagt sig se mobbningen dessutom. Det är nog på riktigt men man börjar tvivla ändå. Mänskligt antar jag.
Nu ska jag försöka få lite pejl på dagen. Vaknade på ett bra sätt; Sambon pussade på mig, försiktigt. Först vaknade jag av hans klocka men somnade om. Jag skulle ju följa med till jobbet för att ha bilen men han var trött och somnade också om. Så vi fick "sova ut" (huruvida halv sju är sovmorgon?) innan vi åkte iväg. Skönt! En härlig lugn mysmorgon blev det.
Och nu kom ett mms med första bilden som ska finnas på sängen. Jag är så glad när det rullar på. Inte bara behöva sitta och vänta. Vänta är tråkigt. Göra är roligt. Nu ska jag köpa svart hobbyfärg så jag kan rita konturer och sen ska det bli mönster på sidan av barnsängen. Så jädrans härligt! Lycka!!! Är inte jättebra på att måla men detta borde jag väl klara av? Konturerna är klara, visserligen det enkla jobbet men åååh, det kommer bli så fint!
Sen är det klart nu, jag är färdig undersköterska!!! Sista temat skickades in förra veckan och jag visste att det var kompletteringsarbete jag hade att vänta mig. I tisdags kom domen; Komplettering. Men hon var så snäll och skrev exakt vad hon ville ha för komplettering. Hon frågade också om det berodde på graviditeten och jag berättade om foglossningen vilket hon förstod. Igår fick jag mailet: GODKÄNT!
Svt hörde av sig också, de vill gå vidare med min berättelse/historia. Nu ska jag träffa en av de gamla klasskompisarna som, även hon, blivit intervjuad av journalisten för att kolla på om vi kan hitta någon av de gamla mobbarna. Ett lite jobbigt moment men det blir skönt när det är över. Men tänk om de inte minns? Om de inte upplevde det som om de mobbade? Tänk om..? Ja, klart jag är rädd. Det blir lite som om min verklighet inte skulle vara sann om de sa någonting sånt och det skrämmer mig. Det är den värsta utav alla tankar; "tänk om det bara är jag?" alltså, jag som känner, upplever eller så... Men klasskompisen har ju sagt att hon minns stämningen, jag har ju anmält en av personerna som faktiskt sagt sig se mobbningen dessutom. Det är nog på riktigt men man börjar tvivla ändå. Mänskligt antar jag.
Nu ska jag försöka få lite pejl på dagen. Vaknade på ett bra sätt; Sambon pussade på mig, försiktigt. Först vaknade jag av hans klocka men somnade om. Jag skulle ju följa med till jobbet för att ha bilen men han var trött och somnade också om. Så vi fick "sova ut" (huruvida halv sju är sovmorgon?) innan vi åkte iväg. Skönt! En härlig lugn mysmorgon blev det.
Och nu kom ett mms med första bilden som ska finnas på sängen. Jag är så glad när det rullar på. Inte bara behöva sitta och vänta. Vänta är tråkigt. Göra är roligt. Nu ska jag köpa svart hobbyfärg så jag kan rita konturer och sen ska det bli mönster på sidan av barnsängen. Så jädrans härligt! Lycka!!! Är inte jättebra på att måla men detta borde jag väl klara av? Konturerna är klara, visserligen det enkla jobbet men åååh, det kommer bli så fint!
♥ Vårtecken?
Jag tror våren börjar närma sig. En sak som ska ske är ju att snön ska försvinna och större delen av landet är utan snö numera så det borde vara ett tecken. Det andra tecknet är att det är plusgrader som närmar sig tvåsiffrigt. Tolv-tretton grader sådär. Ja, det kriteriet är nog också passerat. Så har vi lukten. Vår luktar surt, torrt, fukt... ja, det luktar annorlunda! Sen har vi vissa blommor som börjar komma upp tidigt. Cyklisterna ökar i antal. Folk börjar motionera genom att springa och powerwalka. Men detta är nog ändå det definitiva vårtecknet;
Välkommen pollensäsongen!
Nytänk.
Jag behövde lite ljus i livet.
Igår fikade jag med en mamma från mammagruppen och tiden bara flög iväg! Det hoppas jag göra fler gånger. Jättetrevligt helt enkelt. Sen var det hem, tvätta, laga mat, ut med hunden, handla... Ja, hushållssysslor.
Idag lever jag på gårdagen. Om du inte sett skillnad ännu så får du klicka F5 på tangentbordet, på så sätt uppdaterar du sidan och ser min nya design. Skulle hjälpa en av mammorna med en design till hennes blogg och blev sugen på att göra något åt min design som jag ledsnat på sen en tid tillbaka.
Sambon jobbar sent idag, det är superfint väder ute och mina planer är att... bada och måla naglarna. Ta ut hunden på ytterligare en promenad, kanske en lite längre? Sen bebisen valde att fixera sig djupt så har jag inte lika ont längre. Kanske har det att göra med att bäckenet inte blir lika rörligt då? Självklart har jag ont ännu, men inte lika ont. Skönt.
Vågar inte säga att det är en bra dag men hittils är den helt okej! Har hittat ett mönster jag vill ha på barnsängen och jag har köpt penslar men vågar inte riktigt köpa färg ännu. Borde väl åtminstonde ha köpt en svart färg till konturerna men det kommer. Har ju inte bilden klar ännu. Två personer har erbjudit sig att titta på bilden och blir båda jättebra så blir det en på vardera sida! Så ser det ut. Jag är nöjd med valet. Hade tänkt mig väldigt annorlunda men detta är mycket bättre. Ibland blir annorlunda bättre.
Morgondagen bävar jag för. Ska till mamma och gå igenom saker i källaren. Hon har tjatat om det. Hon förstår inte riktigt andras gränser så när jag sagt att jag inte orkar har hon fortsatt med att hon kan ringa och fråga och jag undrar...ska hon fråga mig om allt som är i de sju kartongerna hon vill att jag ska gå igenom? Det är saker från flera år tillbaka...ska jag minnas allt? Så frågar hon om jag kan komma förbi istället. Om jag inte orkar prata i telefon (vilket jag sa från början) så orkar jag väl knappast komma dit? Innan hon sa att det var sju kartonger så sa hon att det var lite frågor om det, så jag sa att hon kunde skriva på sms. Men det var för mycket för sms..? Redan innan diskussionen hade jag sagt att vi skulle försöka komma förbi denna vecka (sagt i måndags) ändå tjatar hon på tisdagen? Tillslut skrev jag till henne att hon faktiskt fick respektera att jag inte orkade igår. Då var det tyst. Jag är så rädd att säga till för jag vet hur besviken hon blir, jag vet att hon inte vet att hon tjatar och jag vet att tillslut kommer hennes man höra av sig till mig och säga att jag inte respekterar min mamma. Jag har sagt att jag ska prata med sambon om en dag som vi ska komma förbi. Hon frågar om jag inte kan komma förbi själv innan onsdag för då börjar hon jobba. Nej, det kan jag inte för jag mår dåligt av att bara prata med min mamma och behöver sambon som stöd!!! Hon vet det. Ändå fortsätter hon tjata. För hon förstår inte. Nu har jag fått gnälla av mig. Och min mamma lider av en psykisk sjukdom så för den som inte är medveten om vem som sitter bakom tangenterna på denna blogg och säger att jag beter mig omoget mot min mamma kanske kan fundera över hur det är att ha en mamma som är psykiskt sjuk och behöva ta hand om henne. Tillslut ledsnar man. Sambon har börjat förstå nu, det var inte alls självklart för honom. Hon både låter och ser normal ut.
Nu ska jag se om jag hittar någonting att äta. Känner mig oinspirerad att äta och laga mat i vårt kaos här hemma. Tråkigt men sant..
Igår fikade jag med en mamma från mammagruppen och tiden bara flög iväg! Det hoppas jag göra fler gånger. Jättetrevligt helt enkelt. Sen var det hem, tvätta, laga mat, ut med hunden, handla... Ja, hushållssysslor.
Idag lever jag på gårdagen. Om du inte sett skillnad ännu så får du klicka F5 på tangentbordet, på så sätt uppdaterar du sidan och ser min nya design. Skulle hjälpa en av mammorna med en design till hennes blogg och blev sugen på att göra något åt min design som jag ledsnat på sen en tid tillbaka.
Sambon jobbar sent idag, det är superfint väder ute och mina planer är att... bada och måla naglarna. Ta ut hunden på ytterligare en promenad, kanske en lite längre? Sen bebisen valde att fixera sig djupt så har jag inte lika ont längre. Kanske har det att göra med att bäckenet inte blir lika rörligt då? Självklart har jag ont ännu, men inte lika ont. Skönt.
Vågar inte säga att det är en bra dag men hittils är den helt okej! Har hittat ett mönster jag vill ha på barnsängen och jag har köpt penslar men vågar inte riktigt köpa färg ännu. Borde väl åtminstonde ha köpt en svart färg till konturerna men det kommer. Har ju inte bilden klar ännu. Två personer har erbjudit sig att titta på bilden och blir båda jättebra så blir det en på vardera sida! Så ser det ut. Jag är nöjd med valet. Hade tänkt mig väldigt annorlunda men detta är mycket bättre. Ibland blir annorlunda bättre.
Morgondagen bävar jag för. Ska till mamma och gå igenom saker i källaren. Hon har tjatat om det. Hon förstår inte riktigt andras gränser så när jag sagt att jag inte orkar har hon fortsatt med att hon kan ringa och fråga och jag undrar...ska hon fråga mig om allt som är i de sju kartongerna hon vill att jag ska gå igenom? Det är saker från flera år tillbaka...ska jag minnas allt? Så frågar hon om jag kan komma förbi istället. Om jag inte orkar prata i telefon (vilket jag sa från början) så orkar jag väl knappast komma dit? Innan hon sa att det var sju kartonger så sa hon att det var lite frågor om det, så jag sa att hon kunde skriva på sms. Men det var för mycket för sms..? Redan innan diskussionen hade jag sagt att vi skulle försöka komma förbi denna vecka (sagt i måndags) ändå tjatar hon på tisdagen? Tillslut skrev jag till henne att hon faktiskt fick respektera att jag inte orkade igår. Då var det tyst. Jag är så rädd att säga till för jag vet hur besviken hon blir, jag vet att hon inte vet att hon tjatar och jag vet att tillslut kommer hennes man höra av sig till mig och säga att jag inte respekterar min mamma. Jag har sagt att jag ska prata med sambon om en dag som vi ska komma förbi. Hon frågar om jag inte kan komma förbi själv innan onsdag för då börjar hon jobba. Nej, det kan jag inte för jag mår dåligt av att bara prata med min mamma och behöver sambon som stöd!!! Hon vet det. Ändå fortsätter hon tjata. För hon förstår inte. Nu har jag fått gnälla av mig. Och min mamma lider av en psykisk sjukdom så för den som inte är medveten om vem som sitter bakom tangenterna på denna blogg och säger att jag beter mig omoget mot min mamma kanske kan fundera över hur det är att ha en mamma som är psykiskt sjuk och behöva ta hand om henne. Tillslut ledsnar man. Sambon har börjat förstå nu, det var inte alls självklart för honom. Hon både låter och ser normal ut.
Nu ska jag se om jag hittar någonting att äta. Känner mig oinspirerad att äta och laga mat i vårt kaos här hemma. Tråkigt men sant..
♥ Äntligen ♥
Jahopp, ännu ett besök hos BM. Blodtrycket var bra. HB och blodsocker också. Vikten var inom ramarna för normalt men SF-måttet (typ magmåttet om jag inte beskrivit det innan?) var på samma som sist och det blir en extramätning nästa gång. Hjärtljuden låg bra också. Pratade om förlossning och skrev ett förlossningsbrev där det rekommenderades att sambon skulle vara med efter fl och att det behövdes en lyhörd bm och önskemål om fl utan smärtlindring. Sen vet man aldrig hur det blir men på sista tiden har jag pratat med fler som är för födsel utan smärtlindring (som har egna barn!) och det är inte ofta man hör. Tror det börjar bli lite modernt. Jag har alltid varit säker på att jag vill testa utan, är inte helt emot smärtlindring men vill i första hand ha alternativa smärtlindringar såsom bad och akupunktur. Jag tror att man kan ta sig igenom mycket genom andning, värme, beröring och sådant. Alla är vi olika. Vissa har beslutat om ryggbedövning redan innan men sån är inte jag. Tror inte man kan bestämma hur man vill ha det innan, en förlossning tar man som den kommer. Jag är också rekommenderad att stanna och inte få tidig hemgång pga. risken för depression på så sätt följs det upp. Om medicinering för eventuell depression blir aktuell kommer jag inte amma eftersom jag då vill ha den medicin jag vet att jag mår bra av. Skönt att min BM är så snäll och lyhörd. Hon konstaterade också att det börjat svälla i fingrarna så det är nog vätska på gång. Mycket som händer. Mellan 2-6 veckor kvar nu som man inte kan planera ett skit på. Tjoho. Besök? Ja, tack!
Dagen blev också bättre eftersom sambon och jag såg till att göra något roligt idag, vi gick ut och åt. Trerätters. Nu är vi bra mätta! Imorgon ska jag träffa en av mammisarna i mammagruppen!!! Så mycket som jag försökt och så fanns hon bara där! Hon är rätt ny i gruppen och vi bor rätt nära varann så det är kanske inte konstigt men roligt! Skrev på fb att jag skulle dö för att få fika eller promenera och då svarade hon och nu ska vi ses! Jag är glad att någon annan visar intresse för att ses och jag känner att jag gör bäst i att faktiskt visa intresse tillbaka direkt! Så betydelsefullt, smaken av morgondagens fika lär sitta kvar länge länge. Underbart! ♥
Dagen blev också bättre eftersom sambon och jag såg till att göra något roligt idag, vi gick ut och åt. Trerätters. Nu är vi bra mätta! Imorgon ska jag träffa en av mammisarna i mammagruppen!!! Så mycket som jag försökt och så fanns hon bara där! Hon är rätt ny i gruppen och vi bor rätt nära varann så det är kanske inte konstigt men roligt! Skrev på fb att jag skulle dö för att få fika eller promenera och då svarade hon och nu ska vi ses! Jag är glad att någon annan visar intresse för att ses och jag känner att jag gör bäst i att faktiskt visa intresse tillbaka direkt! Så betydelsefullt, smaken av morgondagens fika lär sitta kvar länge länge. Underbart! ♥
Hur är det med magen?
Ja, det ska jag berätta. Min mage, liksom din och säkert dina vänners magar, sitter kvar på samma plats som innan! Däremot flyttar sig innehållet något när man är gravid men man VILL INTE höra frågan "hur är det med magen?". Man vill inte det. Hur svårt är det att förstå? Likväl vill jag inte att folk ska klappa på min mage. Ja, diskussionerna går heta i mammagruppen. Jag har numera tappat min identitet. Jag är numera bara "Gravid", ingen egen person utan allt handlar om min graviditet, min mage (graviditet!) och bebis (graviditet!). Jaa, jag älskar att ha en barnsäng att måla. Jaa, jag älskar tanken på att bli mamma. Men jag vill inte höra frågan om hur min mage mår. Jag vill få möjlighet att njuta av min sista tid som bara jag. Hundägare. Sambo. Blivande lägenhetsinnehavare. Jag har ett eget namn och en egen vilja.
Mamma ringde idag och ställde frågan om magen och hon svarar mig att det är av välmening. Jag sa då till henne att jag fattar väl det också men jag känner att jag tappat min identitet. Vem är jag? Jag är Gravid. Jag har ingen att gå ut och fika med. Mina försök att träffa andra folk har misslyckats. Flertalet försök att träffa folk har gått i stöpet. Ingen verkar seriös i att vela träffas... Alla resor runt om i landet har inte gett något resultat, ingen kommer hit och hälsar på ändå. Jag är inte värd ett skit. Men nog fan frågas det hur magen mår - i all välmening. Och jag är less på det..!
Lyckligtvis hade jag en kompis som ringde för en stund sen och lättade på stämningen. En kompis som bara ringde och frågade hur jag mådde och en halvtimme senare kändes det bättre. Ingen moralföreläsning utan bara lyssna på vad jag känner och sen berätta egna erfarenheter. På just det sätt som jag behövde just då. Ringde också till sambon och grät över att dagen är skit.
Och folk verkar inte vela höra att det inte är bra om man är gravid. Då tycker jag att de kan sluta ställa frågor om graviditeten..! Jag är trött på att höra att jag är lyckligt lottad. Varför är jag lyckligt lottad? Jag har inga kompisar i min stad. Jag har ingenting att göra om dagarna. Jag har så ont att jag inte kan aktivera min hund på ett bra sätt. Jag har ingenting som håller mig kvar, helst hade jag åkt iväg någonstan men det kan jag inte för jag KANSKE föder om 2-6 veckor. Så jag är fast här hemma. Sen ett halvår tillbaka, lite mer till och med..!
Ligg på!
Ja, det är bra att ligga på om man vill att något ska hända. Om man inte har en fast anställning sen flera år tillbaka och en helt okomplicerad graviditet så får man ringa försäkringskassan många gånger för att få pejl på läget. Helst vill man ju slippa en månad utan inkomst men det verkar inte som om det är möjligt i mitt fall. I mitten av december skickade jag in intyg om graviditet till försäkringskassan. Sen tog det väl 3-4 veckor innan jag fick en blankett och två veckor innan jag insåg att...det är fel blankett eftersom jag studerar! Så ringde dem och fick skickat en ny blankett inom loppet av två (!) veckor. I mitten av februari skickade jag in papprena och den 16:e har de dokumenterat att de fick in mina dokument. Ringde idag och fick veta att jag faktiskt skickat in 11 (!) dokument! De har en handläggning på 30 dagar men hon skulle skicka en anteckning som läses inom två dagar och kanske skyndar på handläggningen..? Om två dagar har det gått 29 dagar så jag ser inte hur det skyndar på ärendet? Jag räknar självklart med minimumbelopp.
Sen är frågan om hur jag ska ta ut mammapengen. Har ju CSN till 23:e april och önskar inte direkt att jag ska behöva betala tillbaka det. Ska man ringa och stoppa utbetalningen eller hoppas att bebis går över tiden 14 dagar? Måste jag ringa CSN och fråga..?
Ja, man får ligga på våra myndigheter för att förstå. Ändå förstår jag inte..?
Sen är frågan om hur jag ska ta ut mammapengen. Har ju CSN till 23:e april och önskar inte direkt att jag ska behöva betala tillbaka det. Ska man ringa och stoppa utbetalningen eller hoppas att bebis går över tiden 14 dagar? Måste jag ringa CSN och fråga..?
Ja, man får ligga på våra myndigheter för att förstå. Ändå förstår jag inte..?
Visst ja!
Börjar ju som sagt troligtvis få vätska i kroppen. Idag när jag stod i duchen så stack det lite i fötterna. Så jag böjde mig ner för att sträcka ut benen lite och ser tio blåa tår. Ropar på sambon som får titta och... ja, han kunde se det också. Då är det väl på riktigt? Så jag fick ringa förlossningen (igen!) och fråga. De trodde inte det var någon fara och jag fick (efter fem timmar) prata med en läkare som sa att om det skulle hända med enbart ett ben skulle jag åka in men sålänge det är båda så är det högst troligt ofarligt och beror säkerligen på vätska. Använder jag stödstrumpor? Jo, det gör jag. "Bra, sätt på dem i morgon bitti igen" Så nu blir det skärpning med stödisarna, lite oftare helt enkelt. Använder dem ett par gånger i veckan men nu blir det hårdanvändning. Synd att de är så jobbiga att sätta på!
Avundsjuk
AVUNDSJUK JAG ÄR SÅ AVUNDSJUK!!!
Idag var det ytterligare en tjej i mammagruppen som fick en babyshower. Nu är vi flera som pratat om avundsjukan vi känner. Inte för att det känns lättare men man slipper känna sig ensam. För ensam är lite det man känner. Det känns som om inte en jävel vill träffas. Ingen tar sig tid att komma hit. Ingen tar sig råd. Jag ser hur vännerna tar sig tid och råd att åka till andra vänner. Deras bästa vänner. Men jag känner mig inte som någons bästa vän. Nu vet jag att två vänner varit på besök och den ena kommer igen men det känns tungt. Diskussionen är i full fart "man märker vilka vänner som finns" och det är inte så att jag vill ha massa saker, jag vill däremot känna mig uppskattad som vän. Jag känner att jag och sambon åkt land och rike runt för att träffa vänner. Just för att åka till folk. Vi har prioriterat det. Men folk kan inte komma hit? Vissa av hans vänner bor i samma stad och de kan aldrig komma på middag eller liknande? Men när bebis kommer tror jag tamitusan de kommer vela hälsa på bebisen..! Vissa vänner har ställt upp mer än andra, även om de inte kommer hit. Men det minskar inte min ensamhet. Jag vill fika. Jag vill krama en vän (inte cyberkram). Jag vill känna mig värdefull. Men jag gör inte det.
Dagen är lite upp och ner. Många tårar. Mycket tomhet. Och vädret ska vi inte prata om. När det var fint bestämde jag mig för att gå ut och när jag väl kom ut så var det fina vädret borta!
Sen är det en mamma som gift sig idag. Jaha, det var ju roligt. Min sambo är inte för giftemål så det lär aldrig hända mig. Pessimisten kommer fram i mig idag. Jag vill förlova mig, gifta mig... allt sånt där som jag blir avundsjuk på för att det märks att man är omtyckt. Jag vet att det inte är nödvändigt. Jag håller med om det men såna här dagar känns det viktigare att få saker som visar på omtanke än något annat. Ett samtal är så fjuttigt jämfört med ett möte, en kram.
Överfull.
Fingrarna känns varma och tjocka. Jag anar vätska i fingrarna. Idag är jag sjukt less på alls som har med graviditeten att göra. Sambon och hans kompis kör isåkning med MC idag och han frågade om jag ville med. Vad ska jag göra där? Inte mitt intresseområde direkt. Och han lär inte vara kontaktbar ändå. Så jag sitter hemma och väntar på bättre tider. Ska försöka få lite ordning här hemma idag så jag borde försöka få ner svullnaden i fingrarna lite. Kallvattenbad brukar hjälpa när jag känner såhär i vanliga fall (när jag är sjukt varm/har ökad blodcirkulation i fingrarna).
Fick tips i mammagruppen om att ta det lugnt för att inte förvärra. Jag känner inte att jag gör något annat. Nu får gärna sista veckorna gå fort. Vi ska måla barnsängen. Packa BB-väskan. Städa hemma. Ha visning. Packa lite. En skötbädd ska inhandlas också. Det är säkert mer som ska inhandlas men måste man ha allt innan?! Vi hämtar inte ut vagnen förrän efter förlossningen. Vart ska den stå? Vilken nytta ska den göra? Spjällsängen kommer vi inte använda förrän vi flyttat så den skiter vi i. Vi har inget täcke till sängen eftersom det inte rekommenderas före ett års ålder. Vi kör filt istället. Av allt vi hört är vi nog snarare rädda för att bebis kommer bli för varm än för kall. Nej, det blir nog bra men vi vet ju inte om det är ett barn som lär frysa eller svettas...
Det blir städning, matlagning, packning av BB-väska och målning av barnsäng idag. Sen. När sambon är hemma. Efter två. Tills dess måste svullnaden avta..! Måtte jag inte bli överfull av vätska såsom pappas ex blev när hon väntade lilla lillebror.
Fick tips i mammagruppen om att ta det lugnt för att inte förvärra. Jag känner inte att jag gör något annat. Nu får gärna sista veckorna gå fort. Vi ska måla barnsängen. Packa BB-väskan. Städa hemma. Ha visning. Packa lite. En skötbädd ska inhandlas också. Det är säkert mer som ska inhandlas men måste man ha allt innan?! Vi hämtar inte ut vagnen förrän efter förlossningen. Vart ska den stå? Vilken nytta ska den göra? Spjällsängen kommer vi inte använda förrän vi flyttat så den skiter vi i. Vi har inget täcke till sängen eftersom det inte rekommenderas före ett års ålder. Vi kör filt istället. Av allt vi hört är vi nog snarare rädda för att bebis kommer bli för varm än för kall. Nej, det blir nog bra men vi vet ju inte om det är ett barn som lär frysa eller svettas...
Det blir städning, matlagning, packning av BB-väska och målning av barnsäng idag. Sen. När sambon är hemma. Efter två. Tills dess måste svullnaden avta..! Måtte jag inte bli överfull av vätska såsom pappas ex blev när hon väntade lilla lillebror.
Vi får se!
Idag har vi haft ondare än ont. Tänkte skriva klart skolarbetet men det gick åt pipsvängen eftersom jag fick lägga mig ner och försöka bli av med smärtan. Kunde inte sitta. Men men.
Vi är ju hundvakt till en liten hund (som är rätt stor) och fick ett samtal idag om att han skulle stanna en dag extra. Å ena sidan är det rätt mysigt men när man har en annan hund hos sig så tar man lite av det positiva med sin egen hund för givet. Denna hund funkar ju inte på samma sätt som vår hund. Hunden vi har på besök väckte mig inatt genom att slicka i soppåsen som hängde på köksluckan. Inget min hund skulle göra. Man kan inte lämna saker på vardagsrumsbordet heller för det äter han upp. Man får helt enkelt se till att ha koll! Sen drar han mer än min hund. Självklart har han fördelar också. Han skäller exempelvis inte på andra hundar, vilket min hund gör. Men jag längtar efter helgen då vi är utan honom, samtidigt som jag tycker det är skönt att ha honom här.
Målningen av barnsängen går det sådär med. Färgen vi ville ha fanns inte i butiken vi skulle köpa den i. Den skulle komma in i onsdags men de hade inte fått in den tydligen. De erbjöd sig att bryta den åt oss för en extra kostnad. Vaddå extra kostnad? Det är inte vårt fel att de inte beställt rätt..! Vi har åkt förbi dem när de har sagt att de ska ha den inne ju..! Morr. Så vi får väl kolla imorgon antar jag. Ska även köpa ramar till sängen då.
Vi var ju hos familjerådgivning för ett par dagar sen. Tisdags närmare bestämt. Det kändes jättedumt att sitta där eftersom vi hade haft en vecka som var riktigt bra. Men vi tänkte att det nog kan vara bra ändå. Så vi gick dit. Pratade lite om olika synsätt och värderingar och det kändes skönt. Sambon pratade om sina prioriteringar och jag om mina. Vi ska väl försöka prata lite mer om det så vi får ett flow i relationen så att man inte irriterar sig på saker hela tiden.
En sak som vi testar nu är att sambon ska få en stunds lugn och ro när han kommer hem från jobbet. Då gör jag mat. För att jag inte ska känna mig som en hemmafru så diskar han efter maten och då får jag min tid. Det är därför jag bloggar nu. Vi har kört det i två dagar och det känns skönt. Sambon ringer sina kompisar mer har jag märkt. Och jag känner mig mycket mer avslappnad för jag vet att saker inte bara släpar utan jag kan med gott samvete lägga mig i ett bad (gjorde det igår). Det är skönt med egentid. Igår vart det en data- och tvfri kväll sen. Vi pratade mest bara. Det var också positivt. Kanske är det lite nyhetens behag att det blir bra eller så är det en bra lösning? Det återstår att se! Lite hopp har jag faktiskt.
Vi är ju hundvakt till en liten hund (som är rätt stor) och fick ett samtal idag om att han skulle stanna en dag extra. Å ena sidan är det rätt mysigt men när man har en annan hund hos sig så tar man lite av det positiva med sin egen hund för givet. Denna hund funkar ju inte på samma sätt som vår hund. Hunden vi har på besök väckte mig inatt genom att slicka i soppåsen som hängde på köksluckan. Inget min hund skulle göra. Man kan inte lämna saker på vardagsrumsbordet heller för det äter han upp. Man får helt enkelt se till att ha koll! Sen drar han mer än min hund. Självklart har han fördelar också. Han skäller exempelvis inte på andra hundar, vilket min hund gör. Men jag längtar efter helgen då vi är utan honom, samtidigt som jag tycker det är skönt att ha honom här.
Målningen av barnsängen går det sådär med. Färgen vi ville ha fanns inte i butiken vi skulle köpa den i. Den skulle komma in i onsdags men de hade inte fått in den tydligen. De erbjöd sig att bryta den åt oss för en extra kostnad. Vaddå extra kostnad? Det är inte vårt fel att de inte beställt rätt..! Vi har åkt förbi dem när de har sagt att de ska ha den inne ju..! Morr. Så vi får väl kolla imorgon antar jag. Ska även köpa ramar till sängen då.
Vi var ju hos familjerådgivning för ett par dagar sen. Tisdags närmare bestämt. Det kändes jättedumt att sitta där eftersom vi hade haft en vecka som var riktigt bra. Men vi tänkte att det nog kan vara bra ändå. Så vi gick dit. Pratade lite om olika synsätt och värderingar och det kändes skönt. Sambon pratade om sina prioriteringar och jag om mina. Vi ska väl försöka prata lite mer om det så vi får ett flow i relationen så att man inte irriterar sig på saker hela tiden.
En sak som vi testar nu är att sambon ska få en stunds lugn och ro när han kommer hem från jobbet. Då gör jag mat. För att jag inte ska känna mig som en hemmafru så diskar han efter maten och då får jag min tid. Det är därför jag bloggar nu. Vi har kört det i två dagar och det känns skönt. Sambon ringer sina kompisar mer har jag märkt. Och jag känner mig mycket mer avslappnad för jag vet att saker inte bara släpar utan jag kan med gott samvete lägga mig i ett bad (gjorde det igår). Det är skönt med egentid. Igår vart det en data- och tvfri kväll sen. Vi pratade mest bara. Det var också positivt. Kanske är det lite nyhetens behag att det blir bra eller så är det en bra lösning? Det återstår att se! Lite hopp har jag faktiskt.
Mobbing
Då var mötet med Svt avklarat. Fortfarande ett pilotprogram men jag tillfrågades om jag ville vara med i studio om det blev ett riktigt program. Spännande spännande! Det handlar om mobbing och det är ett ämne jag verkligen brinner för. Jag vill hjälpa och stötta folk ut ur mobbing och att kunna ta sig vidare från mobbing. Hoppas det blir ett program. Även om jag inte är med i tv vill jag att programmet ska sändas för det är ett viktigt ämne!
bombnedslag
Det blev ingen hund igår. Tydligen hade tiden inte räckt till för det den skulle räcka till. Så hunden kommer hit idag. Vet inte riktigt hur det blir med sakerna som skulle till hemstaden dock men allt löser sig ju alltid.
Idag ska Svt komma hit men hon sa också att hon skulle höra av sig under måndagen (igår) för att stämma av och det har hon inte gjort..? Men men. Ställer in mig på att hon kommer så får vi se.
På eftermiddagen är det parrådgivning eller familjeterapi...vad det nu heter! Vi får se hur det blir. Har haft en rätt bra tid nu. En vecka iaf. Känns konstigt att gå när det är bättre men det är väl så det funkar...
Men jag längtar till morgondagen! Onsdag, kära onsdag! Då ska vi köpa färg till barnsängen. Varför just onsdag? Jo, för att den var slut i butik. De kunde blanda till den men för en extra kostnad! Löjligt. Är den slut får de väl blanda färgen till samma pris? Inte vårt fel att de missbedömt mängd..! Men men. Åkte till en annan affär och där kostade färgen nästan 50 kr mer än i första butiken.
Tror ni inte att jag sov förhållandevis bra inatt? Just inatt. När jag skulle upp vid fem för att följa sambon till jobbet för att han ska kunna jobba 45 minuter längre när vi ska på rådgivningen/terapin. Så det blev inte mycket till sömn... Typiskt!
Måste fixa lite här hemma, ser ut som ett bombnedslag ju!
Idag ska Svt komma hit men hon sa också att hon skulle höra av sig under måndagen (igår) för att stämma av och det har hon inte gjort..? Men men. Ställer in mig på att hon kommer så får vi se.
På eftermiddagen är det parrådgivning eller familjeterapi...vad det nu heter! Vi får se hur det blir. Har haft en rätt bra tid nu. En vecka iaf. Känns konstigt att gå när det är bättre men det är väl så det funkar...
Men jag längtar till morgondagen! Onsdag, kära onsdag! Då ska vi köpa färg till barnsängen. Varför just onsdag? Jo, för att den var slut i butik. De kunde blanda till den men för en extra kostnad! Löjligt. Är den slut får de väl blanda färgen till samma pris? Inte vårt fel att de missbedömt mängd..! Men men. Åkte till en annan affär och där kostade färgen nästan 50 kr mer än i första butiken.
Tror ni inte att jag sov förhållandevis bra inatt? Just inatt. När jag skulle upp vid fem för att följa sambon till jobbet för att han ska kunna jobba 45 minuter längre när vi ska på rådgivningen/terapin. Så det blev inte mycket till sömn... Typiskt!
Måste fixa lite här hemma, ser ut som ett bombnedslag ju!
Bilder, mage och tid.
Tiden går fort ibland och långsamt andra gånger. I helgen tog vi lite bilder på magen. Här är en av bilderna som jag faktiskt blev rätt nöjd med. Och glöm nu inte att jag svettas något kopiöst så nej, jag frös inte. Eller..jo, om det blåste så frös jag... BF är 39+6 vilket innebär att det idag är 5 veckor och en dag till BF. Sätts förlossningen igång så stoppas den inte nu. Normalt är om jag föder inom spannet av 22-50 dagar. Om 50 dagar ska bebis vara ute för man går inte över tiden mer än två veckor i mitt län. Finns enstaka län i Sverige som fortfarande säger tre veckor men det kan innebära fara för bebisens hälsa så de flesta har tagit bort treveckorsperioden och ersatt med två veckor. Ja, kanske är det dags att packa BB-väskan då...
34+3
Bolla idéer.
Nu är jag sjukt trött på detta vaknande på nätterna. Alla säger att man vaknar och är kissnödig flertalet gånger per natt i slutet av graviditeten men jag är kissnödig först 15-20 minuter efter jag vaknat. Jag vaknar och svettas. Sambon tycker det är kallt om nätterna. Han är den av oss som är varm av sig. När vi var i gamla hemstaden så sa kompisen att jag fick öppna balkongen om jag ville, hon tog en extra filt. Det var skönt. Men jag inser ju själv att jag är sjukt varm som svettas så! Jag trivs med att känna kyla. Kyla är det bästa man kan känna. Att känna på morgonen att man inte vill upp ur sängen utan faktiskt önskar att man kunde ligga under täcket hela dagen. Det längtar jag efter! Men nu finns inget tunnare täcke att ha än det jag har. Jag har, hela vintern, kört med öppet fönster och sommartäcke.
Igårkväll kände jag att ögonen tårades. Frågade sambon om jag var varm och han sa att jag inte var varm på pannan men kinderna var heta. Vaknade inatt och vred mig ett bra tag. Sen vaknade jag på morgonen när sambon skulle upp. Somnade om någon timme och vaknade genomsvettig. Det rann om mig. Det känns inte normalt. Jag kan inte skylla på någon sol som ligger på eftersom solen går upp i andra änden av lägenheten. Så vad ska jag skylla på? Graviditet. Alla har inte såhär. Hur ska jag göra för att slippa denna värme?
Hunden fäller som aldrig förr och hon mjällar en hel del också. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att slippa mjällandet? Får kolla upp det...
Men om vi ska se någonting positivt så kan jag lista upp lite här... Sambons pappas gamla barnsäng står hos oss, den är så gott som färdigslipad (vissa delar kan vi inte slipa förrän vi fixat en liten speciallösning! Sambons mamma vill ha kvar mönstret som är på huvud- och fotändan och då löser vi det genom en ram. Vilket innebär att vi ska slipa allt utom det som syns i ramen. För att veta det måste vi ha ramen! Sängen är liten och med lite ommöblering så kommer vi nog kunna ha sängen i sovrummet i lägenheten vi bor i nu.
En annan bra sak är att jag har en kompis som kör lastbil och ska till min gamla hemstad imorgon. Vi ska passa hans hund och han tar med sig lite av våra saker till min kompis som bistår lite plats. Flytten känns mer verklig nu! Vi packade överflöd av sängkläder, stora barnkläder. Spjällsängen åker ner. Skolböcker ryker. Jackor som vi sällan använder. Allt är minimerat. Träningskläder lär jag inte använda mig av ändå så de är nerpackade. Jag längtar efter flytten. Alla säger att man ska ha ett mål som är långt fram i tiden att fokusera på istället för BF-datumet. Jag har flytten. Det är min glädje. Att få måla, inreda, drömma om ett hem. Gemensamt hem. Inte sambons lägenhet som jag finslipar lite i. Igår pratade han om köksbord! Jag trodde vi skulle ha kvar mitt gamla sa jag frågandes. Och han hade tänkt och inspirerats av annat. Så jag sa att jag hade som krav att det gick att göra stort så vi kunde ha många gäster. Jag älskar när han kommer med egna tankar. Det är då vi kan bolla idéer!
Igårkväll kände jag att ögonen tårades. Frågade sambon om jag var varm och han sa att jag inte var varm på pannan men kinderna var heta. Vaknade inatt och vred mig ett bra tag. Sen vaknade jag på morgonen när sambon skulle upp. Somnade om någon timme och vaknade genomsvettig. Det rann om mig. Det känns inte normalt. Jag kan inte skylla på någon sol som ligger på eftersom solen går upp i andra änden av lägenheten. Så vad ska jag skylla på? Graviditet. Alla har inte såhär. Hur ska jag göra för att slippa denna värme?
Hunden fäller som aldrig förr och hon mjällar en hel del också. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att slippa mjällandet? Får kolla upp det...
Men om vi ska se någonting positivt så kan jag lista upp lite här... Sambons pappas gamla barnsäng står hos oss, den är så gott som färdigslipad (vissa delar kan vi inte slipa förrän vi fixat en liten speciallösning! Sambons mamma vill ha kvar mönstret som är på huvud- och fotändan och då löser vi det genom en ram. Vilket innebär att vi ska slipa allt utom det som syns i ramen. För att veta det måste vi ha ramen! Sängen är liten och med lite ommöblering så kommer vi nog kunna ha sängen i sovrummet i lägenheten vi bor i nu.
En annan bra sak är att jag har en kompis som kör lastbil och ska till min gamla hemstad imorgon. Vi ska passa hans hund och han tar med sig lite av våra saker till min kompis som bistår lite plats. Flytten känns mer verklig nu! Vi packade överflöd av sängkläder, stora barnkläder. Spjällsängen åker ner. Skolböcker ryker. Jackor som vi sällan använder. Allt är minimerat. Träningskläder lär jag inte använda mig av ändå så de är nerpackade. Jag längtar efter flytten. Alla säger att man ska ha ett mål som är långt fram i tiden att fokusera på istället för BF-datumet. Jag har flytten. Det är min glädje. Att få måla, inreda, drömma om ett hem. Gemensamt hem. Inte sambons lägenhet som jag finslipar lite i. Igår pratade han om köksbord! Jag trodde vi skulle ha kvar mitt gamla sa jag frågandes. Och han hade tänkt och inspirerats av annat. Så jag sa att jag hade som krav att det gick att göra stort så vi kunde ha många gäster. Jag älskar när han kommer med egna tankar. Det är då vi kan bolla idéer!
Tröttmössa
Pratade med reportern på Svt igår och ska göra en intervju inför ett pilotprogram på tisdag. Programmet är alltså bara ett förslag hittils men jag hoppas att det byggs vidare på och att det då blir ett riktigt program som kommer gå på tv. Mig kvittar det om jag är med på TV eller ej bara jag vet att jag varit med och hjälpt personer som är eller blivit mobbade. Vet att ett program hjälpte mig att hitta sidor på internet för att börja prata och gråta. Det hjälper inte alla men åtminstonde några. Kan jag hjälpa en person är jag glad!
I övrigt är jag sjukt trött idag. Vaknade tidigt och svettades något kopiöst. Varm varm varm. Sen mös jag och sambon lite och efter ett par timmar fick jag tillbaka normal kroppstemperatur och somnade om. Vaknade. Somnade om... osv. När jag vaknade möttes jag av denna underbara syn;
I övrigt är jag sjukt trött idag. Vaknade tidigt och svettades något kopiöst. Varm varm varm. Sen mös jag och sambon lite och efter ett par timmar fick jag tillbaka normal kroppstemperatur och somnade om. Vaknade. Somnade om... osv. När jag vaknade möttes jag av denna underbara syn;
Får man ens vara så söt?
(Vi tillåter hunden i sängen men inte när vi sover ihop, vilket hon accepterar.)
Kontakt av Svt
Blivit kontaktad av Svt. Är fortfarande i chocktillstånd sen jag läste mailet. De har hittat min mail genom min gamla blogg. De vill intervjua mig om mobbning. Ska ringa och kolla med dem om de fortfarande är intresserade samt hur och när de tänkt sig. Är lite chockad men positivt ändå för jag har velat arbeta med att förebygga mobbing och hoppas kunna hjälpa andra att komma ur mobbing och offerrollen.
