Nu sitter jag här och gnäller igen. Men nu är jag riktigt less på detta. Är så sjukt glad att börja jobba snart. Sen vi flyttade hit har livet verkligen börjat se annorlunda ut. Jag minns inte när någon av mina vänner var här sist. Jag minns inte när någon frågade mig om vi ska ses. Jo, de nya vännerna jag har. Men de gamla verkar inte ha intresse av att ses. Förra veckan frågade jag två vänner om de ville ses. De kunde denna vecka sa de och den ena sa till och med att onsdag skulle gå bra när jag frågade om denne ville komma över och hälsa på. Idag fick jag frågan om jag hade lust att komma till andra sidan stan och handla med denne. Den andra vännen har inte sagt ett ord. Nej, jag känner att detta nog inte var mitt smartaste drag. Varför flytta tillbaka och tro att vännerna skulle finnas kvar? (För att jag har någon slags romantisk bild av att man hör av sig ungefär varannan gång och man är hos varandra ungefär varannan gång osv... ge och ta.) Jag är glad att börja jobba. Det lär bli jobb, träning och familj framöver. Sen får vi se vart vi bor om några år. Det är definitivt inte här för jag vill ha en omstart som heter duga. Visningen på lägenheten var spontan, vi budade spontant och sen flytten så har det bara gått åt helvete med renoveringar och allt som hör till. Undrar hur lång tid det tar att bo in sig i en stad? Tur att det är höst med fina färger och myspysdagar. Annars hade jag inte orkat med allt.