♥ Äntligen ♥

Jahopp, ännu ett besök hos BM. Blodtrycket var bra. HB och blodsocker också. Vikten var inom ramarna för normalt men SF-måttet (typ magmåttet om jag inte beskrivit det innan?) var på samma som sist och det blir en extramätning nästa gång. Hjärtljuden låg bra också. Pratade om förlossning och skrev ett förlossningsbrev där det rekommenderades att sambon skulle vara med efter fl och att det behövdes en lyhörd bm och önskemål om fl utan smärtlindring. Sen vet man aldrig hur det blir men på sista tiden har jag pratat med fler som är för födsel utan smärtlindring (som har egna barn!) och det är inte ofta man hör. Tror det börjar bli lite modernt. Jag har alltid varit säker på att jag vill testa utan, är inte helt emot smärtlindring men vill i första hand ha alternativa smärtlindringar såsom bad och akupunktur. Jag tror att man kan ta sig igenom mycket genom andning, värme, beröring och sådant. Alla är vi olika. Vissa har beslutat om ryggbedövning redan innan men sån är inte jag. Tror inte man kan bestämma hur man vill ha det innan, en förlossning tar man som den kommer. Jag är också rekommenderad att stanna och inte få tidig hemgång pga. risken för depression på så sätt följs det upp. Om medicinering för eventuell depression blir aktuell kommer jag inte amma eftersom jag då vill ha den medicin jag vet att jag mår bra av. Skönt att min BM är så snäll och lyhörd. Hon konstaterade också att det börjat svälla i fingrarna så det är nog vätska på gång. Mycket som händer. Mellan 2-6 veckor kvar nu som man inte kan planera ett skit på. Tjoho. Besök? Ja, tack!

Dagen blev också bättre eftersom sambon och jag såg till att göra något roligt idag, vi gick ut och åt. Trerätters. Nu är vi bra mätta! Imorgon ska jag träffa en av mammisarna i mammagruppen!!! Så mycket som jag försökt och så fanns hon bara där! Hon är rätt ny i gruppen och vi bor rätt nära varann så det är kanske inte konstigt men roligt! Skrev på fb att jag skulle dö för att få fika eller promenera och då svarade hon och nu ska vi ses! Jag är glad att någon annan visar intresse för att ses och jag känner att jag gör bäst i att faktiskt visa intresse tillbaka direkt! Så betydelsefullt, smaken av morgondagens fika lär sitta kvar länge länge. Underbart! ♥

Ännu en sak...

Det är mycket att tänka på när man blir gravid. Man är beredd på illamående, trötthet och ökad kroppsbelastning och sådana åkommor som kan komma. De har man nästan räknat med. Vad man inte är beredd på är all tid som går åt till sånt man inte förstår ett skvatt av!

Ett vanligt upplägg är att man;
1. Har ett möte i v. 5-8 som kallas för hälsosamtal. På hälsosamtalet berättar en barnmorska hur viktigt det är att sluta röka, äta nyttigt och motionera. BM ställer hälsofrågor, ger millioner blanketter om kost, rökning, motion och sånt under graviditet och säger sen att de inte gör något förrän inskrivningssamtalet.
2. Inskrivningssamtalet är i v. 10-12, den tiden i graviditeten då de flesta missfall redan ägt rum. Nu tar man blodprov, kollar blodvärden och blodgrupp, urinprov, vikt och blodtryck. Nu får man en bok som man förväntas läsa.
3. Ultraljud. Sker mellan v. 16-20 och vanligtvis i v. 18 med lokala skillnader i vad som är vanligast.
4. I vecka 20 är det en mammaträff/mammasamtal. Vissa har den i grupp och andra som ett vanligt BM-besök. Förvänta er inget givande samtal där man diskuterar fram och tillbaka om det är i grupp. Det är ett informationstillfälle!
5. Nu börjar man mäta magen! Måttet kallas för SF-mått, nya blodprov tas och man lyssnar på bebisens hjärtljud och tar blodtryck. Du får ett moderskapsintyg som ska skickas in till försäkringskassan (så fort som möjligt, de är inte snabba!)
6. Nu brukar föräldragruppen börja! Vissa har ett långt möte, vissa har en kväll i veckan i några veckor. Det skiljer sig. Min uppfattning och upplevelse är att detta är mer givande eftersom man här har möjlighet att påverka innehållet. Det blir inte upprepning av det man läst om utan fokus på era frågor. Här brukar pappan bli mer delaktig och förstå allvaret. Bli inte förvånad om pappan plötsligt förstår att ni snart ska få barn och du sitter och tänker att det är långt kvar...
7. V. 29. Man fortsätter mäta magen, ta blodtryck, blodprov och lyssnar på hjärtat.
8. Nu börjar det roliga. Barnmorskebesök varannan vecka. Man mäter blodtryck, känner hur barnets huvud ligger, lyssnar på hjärtat ibland tar man blodprov  man mäter magen. Vid denna tidpunkt kan du knappt andas eftersom barnet trycker på lungorna. Nu är det dags att kolla upp lite huruvida du är sambo eller gift eller inget av dem. Som gift kan du släppa tankarna på vem pappan är, annars kan det vara skönt att ha gjort faderskapsbekräftelsen innan bebisen är född. Annars går man och gör det efter födseln.

Kanske vill du utöver detta gå någon form av träning? Kolla upp det tidigt. Exempelvis gravidyoga eller vattengympa. Vissa kan träna som vanligt genom hela graviditeten. Går du på Qigong eller yoga så kolla upp vad du ska undvika för rörelser. Vill du att din partner ska vara med på BM-besöken? Boka så många tider som möjligt i god tid! En annan sak är gravidförsäkring. Kolla upp det runt v. 10. Alla försäkringar täcker olika och har olika krav men det är värt att kolla upp! Gratis eller en försäkring som kostar? Vad ska den täcka? Jag valde folksam som täcker från v. 10 eftersom jag var så rädd för missfall. Kolla på barnförsäkringar och teckna en redan på BB, så fort som möjligt!

Bra att tänka på; Någonstans i mitten, när du har mest ork. Kolla på vagn, bilbarnstol och dyligt. Kolla noga och tänk på vad du behöver. Lite kläder att ha till BB och första tiden kan vara roligt också. När är beräknat förlossningsdatum? Vad är det för väder då? Tänk på att mode inte alltid är att föredra. Anpassa sakerna till din livssituation. Har du hund som behöver mycket promenad är det kanske inte praktiskt med roterbara hjul på vagnen (kan vara krångligt i skogen). Ska du ha en ren liggvagn eller en ligg- och sittvagn? Ska du ha en lift till? Alla begrepp förstår du när du tittar i affärerna och frågar.

Det är mycket begrepp och saker som ska göras under en graviditet. Man lär sig begreppen och man inser snart att man kan äta allt med måtta och inte behöver oroa sig (fast du kommer oroa dig i resten av ditt liv från plusset). Läs bara saker med pålitliga källor. Det skrivs mycket skit på internet! Fråga din barnmorska. Fråga, fråga, fråga!

En sak till; Graviditeten är inte rolig. För de aldra flesta är det fysiskt jobbigt men även utan fysiska besvär kan den vara psykiskt jobbig. Det är ytterst få som har den där perfekta graviditeten som det pratas om i tidningar och de man ser på stan.

Mitt bästa tips; Glöm inte er relation. Kanske vill du inte ha sex, din partner vill inte ha sex, du kanske känner obehag vid beröring på magen, av att ligga på något speciellt sätt och er relation förändras. Prata med varandra (ja, du kommer skälla ut partnern flera gånger om! och partnern kommer lessna flera gånger om) Ni kommer önska att ni gjorde abort. Ni kommer sakna ert liv. Men försök prata med varandra. Framtid. Visioner. Uppfostan. Allt som kan föra er närmare varandra. Prata. Och om det är jobbigt, ta tag i det i tid! Vänta inte.

Positivt?

Om jag börjar med det som varit motgångar så handlar det mycket om attityd från skolan. Det märks att vissa lärare är obekväma i studieformen och deras svar blir tråkiga och kortfattade, i många fall verkar de irriterade. Igår fick jag ett mail från läraren;


Hej!
Du har skickat ett arbete i annan kurs. (*kursnamn*) Tänk på att alltid döpa filerna.
Mvh
*lärarens namn*

Och jag funderade på om hon överhuvudtaget har överseende med att man gör misstag ibland (jag mailade tillbaka och skrev om den mänskliga faktorn och att jag visst har koll! Jädrans hormoner som gör att jag måste säga ifrån). Det känns snarare som om hon tagit för givet att jag slarvat eftersom hon säger att jag ska döpa filerna. På min dator finns en mapp som heter "omvårdnad" i den mappen finns en mapp/kurs och de heter precis det kurserna heter. I de mapparna finns studiehandledning och alla arbeten som heter "Tema 1" "Tema 2" osv. Visst är det så att hon inte kan veta det men jag får känslan av att hon tar för givet att jag inte har koll. Såhär har det varit från början på denna skola. Rörigt. Jag funderade på att köra stenhårt och bli klar med studierna snabbt i början men motivationen tröt eftersom bemötandet från vissa lärare var hemskt! I höstas tog det en lärare sex veckor att godkänna ett arbete. Läraren har uttryckt att hon inte vill att jag skickar in arbeten förrän hon rättat det hon fått (blev irriterad på henne i första kursen på utbildningen och skickade in alla arbeten över en helg). Sex veckor är mer än själva kursen ska ta och jag tycker det är oacceptabelt! Men skolan är sådan. Flexibla studier kallas det. Man kan läsa vart man vill (på campus/skolan eller hemma/distans) och vilken takt man vill. Jag läste en termin på sex veckor förra terminen. Inte helt fy skam. Nu är det en kurs kvar. Motivationen tryter lite. Ämnet är ett av de två mest intressanta i utbildningen men det är ju långt kvar tills det ska vara inne (23 april slutar terminen).

En annan sak är mamma som ringde igår och pratade om visning av morfar. Aldrig att jag vill se en död person frivilligt! Jag vill inte. "Han såg så fridfull ut" sa mamma men jag vill inte minnas min morfar död. Jag vill minnas honom som pigg och vaken, glad och skojfrisk. Inte död. Precis som med farmor. Jag minns bara hennes klämkäcka attityd och att hon aldrig lät någon smärta eller liknande stoppa henne. Hon hade ont, det vet jag, men hon vägrade låta det stoppa henne.

Åkte förbi jobbet igår för att lämna intyget. Åkte direkt till jobbet från BM för att lämna det personligen och då fick jag skäll för att jag inte hade med mig alla kläder och dyligt. Hade sambon med mig för OM hon säger något i efterhand så är han ett vittne. Hon har sagt att lönen ska komma och att det inte är en uppsägning osv. Märktes tydligt att hon ogillade situationen som blivit. Tyvärr kan jag inte göra vridrörelsen i bilen och lyften som arbetet innebär och det tynger även mig. En aktiv tjej som alltid kunnat göra allt, precis som farmor har krämpor aldrig hindrat mig men foglossningar är annorlunda.

Det var den tråkiga biten.

Igår var det besök hos barnmorskan och bebis ökade kurvan. Skönt! Första mätningen låg den strax under mittenkurvan, andra gången låg den strax över understa kurvan och det började diskuteras TUL (tillväxtuldraljud), igår låg den mellan sina tidigare mätningar. Skönt! hjärtslagen låg lite lägre än tidigare men inom det normala. Liksom för oss så skiljer sig hjärtljuden i viloläge och aktivt läge för bebisarna. Ska man tro på gamla listor om kön så blir det en pojke baserat på hjärtljuden. Jag tror jag ställer in mig på en pojke. Huvudet var neråt. BM sa ingenting om fixering eller ruckbart läge så det är bara neråt. Skönt att veta.


Värdelös.

Hormoner
Jag är inte dummare än att jag inser att jag är en vandrande hormonbomb. Jag vet att jag blir extra ledsen. Extra arg och så på grund av graviditeten (hormonerna). Idag satte jag mig i affären och grät. Varför? För att sambon drack drickan jag köpt när jag var törstig och tyckte han att jag kunde vänta. För att sambon inte kunde svara när jag ställde en fråga. För att sambon inte kom på någon ny mat som vi kunde äta. För att sambon inte tröstade mig. För att jag inte kom på någon mat. För att jag inte hade något recept när jag väl kom på mat. Jag kan gråta för allt.

Barnmorskebesök
Idag var vi hos barnmorskan som ska ta upp mig i psykteamet och då främst det bemötande jag fått från psyk (de är tydligen med på mötet). Hon tog blodtryck, järnvärde, sockervärde och ett s.k. sd-mått som är ett mått från toppen av blygdbenet till toppen av livmodern, 23cm var det och bebis är då åt det lite lägre hållet men ändå bra inom normalkurvan. Ett mått är inte så mycket att gå på dock så vi får se om bebis förhåller sig till kurvan. Vi skrev även in ett preliminärt sjukhus att föda på.

Mat
Jag är tillbaka i hemmet. Det är stökigt. Jag är omotiverad. Jag vill inte bo kvar. Har fått mersmak för stor lägenhet. Vaknade med ångest och...jag skiter i att jag ska äta för två, jag äter inte tillräckligt. Såg en lista på hur jag skulle äta om jag var mindre än jag är, men gravid, och jag får inte i mig hälften av det ens..! Jag funderar på hur många kalorier jag stoppar i mig varje dag, det kan inte vara bra. Kanske dags att göra en kostdagbok och analysera den?

Idag
Idag känner jag mig hemsk. Jag känner mig som en dålig sambo. Dålig människa. Dålig gravid. Dålig matte och allmänt jävla dålig. Värdelös. Som jag skrev så vaknade jag med ångest. Detta trots att jag sov bättre än på länge. Ibland, rätt ofta, funderar jag på om det verkligen är så jävla smart att skaffa barn. Jag kommer säkert bli en jävligt kass mamma. Förut har jag aldrig tvivlat på mammarollen, jag har kaxigt sagt att jag vet att jag kommer bli en bra mamma men jag tvekar nu. Jag tvekar för att jag inser hur mycket hormonerna gjort med mig och om det räcker med lite hormoner för att jag ska må såhär så vettetusan om jag ens är värd att ha vänner... Jag känner mig helt enkelt värdelös.

Slutet är här.

Avslut
Ska avsluta min medicinering. Läkaren igår sa att jag skulle trappa ner min medicin. Jag frågade flera gånger om det var nödvändigt efter endast 14 dagars användande. Först tyckte hon inte alls att jag skulle sluta och sen skulle jag promt trappa ner medicinen. Jag har Fluoxetine 20 mg och hon ansåg att jag skulle ha 10 mg i en vecka och därefter sluta. När apoteket inte hade dem inne utan sa att jag isåfall måste beställa blev jag irriterad och ringde till läkaren (inget svar), gamla mottagningen (som sa att de inte kunde uttala sig men att jag skulle följa läkarens instruktioner) och sjukvårdsrådgivningen. Sjukvårdsrådgivningen sa att jag skulle prata med min läkare och då förklarade jag situationen om att det är en läkare som satt in medicinen och en som sagt att jag ska trappa ner och att jag känner mig kastad mellan enheter. Då tyckte hon att jag skulle ringa till läkemedelsrådgivningen istället. Jag fick numret och ringde dit. De kollade upp medicinen och sa att nedtrappning absolut inte är nödvändigt om man haft dem i två veckor. Man ska gå på magkänslan.

Idag
Tyvärr är det en riktig ångestdag, det kände jag redan i morse när jag inte ville upp ur sängen ens. Jag fick tvinga mig upp. Tog lite frukost och begav mig till apoteket. När de inte hade medicinen ville jag bara lägga mig ner och gråta. Jag höll inne tårarna tills jag kom hem. Kastad mellan olika telefonnummer så fick jag tillslut numret till läkemedelsrådgivningen som sagt. Nu kan väl dagen bara bli bättre? Om tre timmar ska jag till jobbet så det är väl dags att piffa till sig lite och ta hunden på en lite längre promenad. Blir inte mycket sambo-tid idag.

Barnmorska
Var hos barnmorskan igår också. Fick träffa en annan BM eftersom vår är sjukskriven. Vi kände att denna BM verkligen var the one så jag funderar på att byta. Den vi har är inte dålig, hon är bra. Men hon vi träffade igår var verkligen "the one" kände vi båda. Byta igen känns jobbigt men kanske är det vad vi ska göra? Hon kände på magen, vi fick höra hjärtljuden och pratade en del om psykiska hälsan. Hon fokuserade en del på sambon också, det var skönt. Förut har det känts som om frågorna till sambon varit påtvingade men denna gång verkade de äkta. Barnmorskan tyckte att det var viktigt att vi gjorde saker som jag ville göra ett par gånger i veckan för att öka mitt välmående, det kändes konstigt att höra. Samtidigt kändes det bra. Vad vill jag göra då?

Tjafs
Efter BM blev det renovering hos sambons mamma. På vägen hem hamnade vi i ett onödigt gräl/tjafs som egentligen inte handlade om något. Vi somnade osams och jag har sovit oroligt men ändå "bra" (har somnat om snabbt). Har vaknat ofta men kollat att sambon är kvar och sen somnat om. När sambon skulle gå i morse så var det kortare än vanligt när han sa hejdå. Att vara ifrån varandra ända till elva känns jobbigt när det är såhär. Det jobbigaste är att jag vet att jag tar det hårdast. Ibland undrar jag om jag gjort rätt när jag flyttade hit och när jag behöll bebisen. Tänk om jag gör fel?



Första december.

Mediciner
Läkaren sa att jag skulle ta mina tabletter kl 8 på morgonen i samband med frukost. Så jag ställde klockan på 8 och...snozade i en timme. Nio gick jag upp,  åt frukost och tog min tablett. Har varit seg hela dagen. Och misstänker att det snarare handlar om att de började skrapa asfalt kl 5 i morse (i ett bostadsområde?!) och att jag faktiskt brukar sova längre än såhär. Lär somna inatt åtminstonde. Är sjukt trött. Men har faktiskt lyckats få i mig lunch också. Lite imponerad är jag ändå! Frukt finns också hemma så det äter jag. Har fått ett sår/en blåsa i gommen som inte riktigt vill ge med sig, så fort jag äter retas den upp men om jag inte ätit på ett tag så känns den helt okej, den känns men inte lika smärtsamt som annars.

Känna efter
Jag tror att det faktum att jag fått gå upp två dagar i rad nu har gjort gott för mig. Jag känner mig något gladare och allt mer säker på att jag är typen som behöver aktiveras om dagarna. Dagarna måste kännas meningsfulla, annars mår jag dåligt. En annan sak jag kännt idag är en ökad törst. Jag är jättetörstig och efter inlägget ska jag passa på att dricka mer vatten. Hur kan folk dricka massa annat än vatten när vatten är det godaste som finns?

Barnmorska
Igår ringde den "tillfälliga" BM för att kolla att det hade gått bra med psyk. Hon sa också att min ordinarie BM är sjukskriven till jul åtminstonde. Hon erbjöd sig att ta emot oss inför kollen som ska vara runt v. 25 men jag är lite tveksam till henne, är rädd att de bara gör kontrollerna för journalen och att jag inte får vara delaktig. Min BM vet om att jag är intresserad. Inte så att jag är ett kontrollfreak men det känns som ett övergrepp när de gör saker utan att prata med mig om det. Det är min kropp de tar på, för dem är det ett jobb och för mig är det någon som får röra något som andra inte får röra! Vissa tjejer/kvinnor bryr sig inte men jag gör, min kropp är min och jag är den som har rätt att bestämma över den. Det är också anledningen till att vi klagade på UL-besöket. Den "tillfälliga" BM hade inte några bra tider men trots detta var det inga andra tider hon erbjöd igår (en annan BM kanske?). Jag visste att den "tillfälliga" BM var ledig idag så jag ringde till MVC (mödravårdcentralen) och bokade en mer passande tid. Inte riktigt lika bra som den tidigare men Sambon har flextid så det kommer nog gå bra om tiden är 30 min tidigare. Enligt denna BM är jag nu i vecka 22 (21+1).

Räkna graviditet
När man räknar graviditeten räknar man från sista mensens första dag. Detta innebär att under två graviditetsveckor är man egentligen inte gravid. Sen räknar man att graviditeten är 40 veckor. Vid RUL (rutinultraljud) mäter de bebisens huvud och lårben för att göra en uppfattning om hur stor bebisen är och därmed när den kommer födas. RUL görs någon gång i v. 16-20 och datumet är ungefärligt.

Gamla hemstaden
Sambon ringde idag och frågade om vi skulle åka till min gamla hemstad i januari, ta långledigt och åka. Det tyckte jag lät bra. Jag saknar mina vänner något otroligt och det ska bli så roligt att få träffa dem igen samt umgås med dem. Förhoppningsvis finns det lite mer mage att visa då, just nu är det dåligt med den varan. I rätt kläder ser allt bra ut! När vi åker är jag i vecka 29 så det borde synas. Det innebär att jag då har 11 veckor till BF (beräknad förlossning). Tiden går fort!

Bild från; http://hoglanda.blogg.se/2011/november/2012-12-12.html
Bild från; hoglanda.blogg.se 


Barnmorskebesök.

Idag är det dax för ett besök hos barnmorskan. Hon lär säga att jag ska äta järntabletter, kolla blodtrycket och prata lite om graviditet. Funderar på att fråga om jag kan få höra bebisens hjärta. Det är mysigt.

Tröttheten har börjat bli jobbig nu. Jag kan vara pigg ena sekunden och sen vara sjukt trött. Likaså sömnproblemen, att inte riktigt kunna komma till ro på kvällen och sova. När jag ska gå och lägga mig gör jag alla rutiner som jag brukar. Lägger mig i sängen och vanligtvis brukar jag somna på några sekunder men nu går det inte, det tar säkert 20 minuter innan jag kommer till ro, då har Sambon somnat och snarkar för det mesta. På morgonen går Sambon upp känner jag mig vaken efter alla snoozningar så jag funderar på att gå upp med honom och starta dagen. Jag tror det tar två minuter innan jag somnar och sen vaknar jag igen och känner att jag måste gå upp för att få ut något av dagen, somnar på några sekunder och vaknar igen, supertrött. Igår var jag så trött att jag kände att jag var på väg att gråta i princip hela dagen. Då hade jag sovit i tolv timmar. Sen sov jag en timme på dagen. Vid halv elva la vi oss och halv tio kom jag upp ur sängen. Jag fick verkligen tvinga mig upp ur sängen.

Jag har också svårt att äta ordentligt. Frukost igår innebar 2 smörgåsar och vatten, lunch var 2 smörgåsar och mjölk, middag var ca. 2 dl potatismos och en "lång köttbulle" (motsvarar väl tre köttbullar) samt en halv tomat, kvällsmålet bestod av 10-15 natchochips med ost och lite utströdd köttfärs. Det ser mycket ut i text men jag vet att det inte är tillräckligt. Idag försökte jag mig på en ordentlig frukost; filmjölk med müsli, två smörgåsar med ägg. Jag har tryckt i mig järntabletter, d-vitamin, magnesium och vitamintabletter. Usch, nu är jag ledsen. Sambon ringer mig på dagen och frågar hur jag mår och jag har aldrig något bra att säga. Det tynger mig. Jag vill ha positiva saker att berätta. Jag vill ha en anledning att gå upp på morgonen.