midsommar

Midsommar blev bra. Pyret sov mest och jag misstänker att hon inte är helt kry. Men hon åt så jag är inte orolig. Det är mycket när man fått barn första gången som jag tror att man glömmer så jädra fort. Jag vill inte glömma. Jag vill vara en sån som folk kan prata med när de får sitt första barn. En sån som kan minnas bra och dåligt.

Pyret sover fulla nätter nu, det är mer regel än undantag. Om hon vaknar på natten är det inte mycket som behövs för att somna om. Skönt!

Midsommar...första dagen någonsin som vi inte hade gallskrik hela kvällen! Tjohej! Kolik kanske var svaret på våra problem? Det ska ju försvinna runt tre månader, en ålder pyret närmar sig nu.

Midsommar ja. Sol. Regn. Precis som det ska vara. Men vi gjorde inget annat enligt tradition. Det blev schnitzel på balkongen och en film på kvällen. Lika bra. Mer än så hade jag inte energi till! Men vi tömde massvis av kartonger också! Skönt att slippa se dem!

Kaka på kaka.

Tiden bara ränner iväg och jag vet knappt vart jag bor snart! Det finns massor jag inte prioriterat att skriva i bloggen. Massor av tid som gått från bloggen till annat.

Jag träffade ju min nya mammiskompis och var på mammafika och dagen efter födde min mammiskompis så nu har jag ingen att umgås med och prata med varje dag. Det känns så tomt! Sen har jag träffat en bloggiskompis, vi hade en trevlig lunch och kollade i affärer. Mycket välbehövd dag.

SVT har hört av sig och för er icke tålmodiga måste jag be er ha tålamod, i september får jag veta om det blir ett program. Mobbaren sa först ja till att filmas men har  nu hoppat av. Suck. Men men. Sen insåg jag att jag har en kompis som jobbar på ett äventyrsbad. Borde hon inte ha koll på huruvida man får åka vattenruchbana om man är gravid? Frågade och inga direktiv fanns på hennes jobb iaf! Så vi åkte iväg till badhuset igår och åkte vattenruchbana. Jag orkade inte mer än strax under tre timmar. Det var iaf då jag sa att jag inte pallade trapporna mer. Åka var inga problem... Det gick inte snabbt till bilen för hela kroppen sa stopp. Fogarna kändes mer än någonsin och jag var trött i varenda muskel. MEN!!!! Jag mådde bra. Jag var glad. Hela dagen hade jag fått kommentarer att jag inte borde åka och så... men jag hade ju kollat upp det och fick åka så varför skulle jag inte göra något jag får göra och som får mig glad?

Idag har jag ont fortfarande, men jag är också glad fortfarande. Värre att må psykiskt dåligt och ha småont i fogarna än att ha ont i fogarna men må bra. Psyket spelar stor roll!

Jag måste göra saker för att må bra. Sitta hemma är inte min grej. Umgås med folk. Komma ut. Ja, sånt får mig att må bra! Och varför inte må bra mina sista dagar som icke ansvarig för någon annans liv?

Vår lägenhet är såld också, inte riktigt så bra pris som vi önskade men vi går med vinst och det är bra! Sambon skrev kontraktet idag. Skönt att ha sådant gjort. Jag har målat större delen av sängen och man börjar ana hur resultatet kommer bli. Mönstret på ena sidan är klart, såhär ser det ut;


♥ Igen!

Återigen fick jag erbjudande om att träffa min nya mammiskompis! Hon jag fikade med häromdan. Så härligt! Ska dit idag. Äntligen träffar jag folk och det känns så underbart! Jag har fokuserat på att vi behöver städa lägenheten i helgen, hoppas på besök någon dag även om det inte sett ljust ut sista tiden. Men jag kan ju bjuda över min mammis på fika här! Kan till och med hämta henne eftersom hon inte har bil och körkort men foglossningar och barn. Tänkte föreslå för sambon att vi ska dammsuga bilen. Har inte gått så bra att göra rent bilen sista tiden (halvåret), varken in- eller utsidan. Men det skulle vara trevligt! Jag hoppas!!!

Sen är det klart nu, jag är färdig undersköterska!!! Sista temat skickades in förra veckan och jag visste att det var kompletteringsarbete jag hade att vänta mig. I tisdags kom domen; Komplettering. Men hon var så snäll och skrev exakt vad hon ville ha för komplettering. Hon frågade också om det berodde på graviditeten och jag berättade om foglossningen vilket hon förstod. Igår fick jag mailet: GODKÄNT!

Svt hörde av sig också, de vill gå vidare med min berättelse/historia. Nu ska jag träffa en av de gamla klasskompisarna som, även hon, blivit intervjuad av journalisten för att kolla på om vi kan hitta någon av de gamla mobbarna. Ett lite jobbigt moment men det blir skönt när det är över. Men tänk om de inte minns? Om de inte upplevde det som om de mobbade? Tänk om..? Ja, klart jag är rädd. Det blir lite som om min verklighet inte skulle vara sann om de sa någonting sånt och det skrämmer mig. Det är den värsta utav alla tankar; "tänk om det bara är jag?" alltså, jag som känner, upplever eller så... Men klasskompisen har ju sagt att hon minns stämningen, jag har ju anmält en av personerna som faktiskt sagt sig se mobbningen dessutom. Det är nog på riktigt men man börjar tvivla ändå. Mänskligt antar jag.

Nu ska jag försöka få lite pejl på dagen. Vaknade på ett bra sätt; Sambon pussade på mig, försiktigt. Först vaknade jag av hans klocka men somnade om. Jag skulle ju följa med till jobbet för att ha bilen men han var trött och somnade också om. Så vi fick "sova ut" (huruvida halv sju är sovmorgon?) innan vi åkte iväg. Skönt! En härlig lugn mysmorgon blev det.

Och nu kom ett mms med första bilden som ska finnas på sängen. Jag är så glad när det rullar på. Inte bara behöva sitta och vänta. Vänta är tråkigt. Göra är roligt. Nu ska jag köpa svart hobbyfärg så jag kan rita konturer och sen ska det bli mönster på sidan av barnsängen. Så jädrans härligt! Lycka!!! Är inte jättebra på att måla men detta borde jag väl klara av? Konturerna är klara, visserligen det enkla jobbet men åååh, det kommer bli så fint!

♥ Vårtecken?

Jag tror våren börjar närma sig. En sak som ska ske är ju att snön ska försvinna och större delen av landet är utan snö numera så det borde vara ett tecken. Det andra tecknet är att det är plusgrader som närmar sig tvåsiffrigt. Tolv-tretton grader sådär. Ja, det kriteriet är nog också passerat. Så har vi lukten. Vår luktar surt, torrt, fukt... ja, det luktar annorlunda! Sen har vi vissa blommor som börjar komma upp tidigt. Cyklisterna ökar i antal. Folk börjar motionera genom att springa och powerwalka. Men detta är nog ändå det definitiva vårtecknet;


Välkommen pollensäsongen!


Nytänk.

Jag behövde lite ljus i livet.

Igår fikade jag med en mamma från mammagruppen och tiden bara flög iväg! Det hoppas jag göra fler gånger. Jättetrevligt helt enkelt. Sen var det hem, tvätta, laga mat, ut med hunden, handla... Ja, hushållssysslor.

Idag lever jag på gårdagen. Om du inte sett skillnad ännu så får du klicka F5 på tangentbordet, på så sätt uppdaterar du sidan och ser min nya design. Skulle hjälpa en av mammorna med en design till hennes blogg och blev sugen på att göra något åt min design som jag ledsnat på sen en tid tillbaka.

Sambon jobbar sent idag, det är superfint väder ute och mina planer är att... bada och måla naglarna. Ta ut hunden på ytterligare en promenad, kanske en lite längre? Sen bebisen valde att fixera sig djupt så har jag inte lika ont längre. Kanske har det att göra med att bäckenet inte blir lika rörligt då? Självklart har jag ont ännu, men inte lika ont. Skönt.

Vågar inte säga att det är en bra dag men hittils är den helt okej! Har hittat ett mönster jag vill ha på barnsängen och jag har köpt penslar men vågar inte riktigt köpa färg ännu. Borde väl åtminstonde ha köpt en svart färg till konturerna men det kommer. Har ju inte bilden klar ännu. Två personer har erbjudit sig att titta på bilden och blir båda jättebra så blir det en på vardera sida! Så ser det ut. Jag är nöjd med valet. Hade tänkt mig väldigt annorlunda men detta är mycket bättre. Ibland blir annorlunda bättre.

Morgondagen bävar jag för. Ska till mamma och gå igenom saker i källaren. Hon har tjatat om det. Hon förstår inte riktigt andras gränser så när jag sagt att jag inte orkar har hon fortsatt med att hon kan ringa och fråga och jag undrar...ska hon fråga mig om allt som är i de sju kartongerna hon vill att jag ska gå igenom? Det är saker från flera år tillbaka...ska jag minnas allt? Så frågar hon om jag kan komma förbi istället. Om jag inte orkar prata i telefon (vilket jag sa från början) så orkar jag väl knappast komma dit? Innan hon sa att det var sju kartonger så sa hon att det var lite frågor om det, så jag sa att hon kunde skriva på sms. Men det var för mycket för sms..? Redan innan diskussionen hade jag sagt att vi skulle försöka komma förbi denna vecka (sagt i måndags) ändå tjatar hon på tisdagen? Tillslut skrev jag till henne att hon faktiskt fick respektera att jag inte orkade igår. Då var det tyst. Jag är så rädd att säga till för jag vet hur besviken hon blir, jag vet att hon inte vet att hon tjatar och jag vet att tillslut kommer hennes man höra av sig till mig och säga att jag inte respekterar min mamma. Jag har sagt att jag ska prata med sambon om en dag som vi ska komma förbi. Hon frågar om jag inte kan komma förbi själv innan onsdag för då börjar hon jobba. Nej, det kan jag inte för jag mår dåligt av att bara prata med min mamma och behöver sambon som stöd!!! Hon vet det. Ändå fortsätter hon tjata. För hon förstår inte. Nu har jag fått gnälla av mig. Och min mamma lider av en psykisk sjukdom så för den som inte är medveten om vem som sitter bakom tangenterna på denna blogg och säger att jag beter mig omoget mot min mamma kanske kan fundera över hur det är att ha en mamma som är psykiskt sjuk och behöva ta hand om henne. Tillslut ledsnar man. Sambon har börjat förstå nu, det var inte alls självklart för honom. Hon både låter och ser normal ut.

Nu ska jag se om jag hittar någonting att äta. Känner mig oinspirerad att äta och laga mat i vårt kaos här hemma. Tråkigt men sant..

Vi får se!

Idag har vi haft ondare än ont. Tänkte skriva klart skolarbetet men det gick åt pipsvängen eftersom jag fick lägga mig ner och försöka bli av med smärtan. Kunde inte sitta. Men men.

Vi är ju hundvakt till en liten hund (som är rätt stor) och fick ett samtal idag om att han skulle stanna en dag extra. Å ena sidan är det rätt mysigt men när man har en annan hund hos sig så tar man lite av det positiva med sin egen hund för givet. Denna hund funkar ju inte på samma sätt som vår hund. Hunden vi har på besök väckte mig inatt genom att slicka i soppåsen som hängde på köksluckan. Inget min hund skulle göra. Man kan inte lämna saker på vardagsrumsbordet heller för det äter han upp. Man får helt enkelt se till att ha koll! Sen drar han mer än min hund. Självklart har han fördelar också. Han skäller exempelvis inte på andra hundar, vilket min hund gör. Men jag längtar efter helgen då vi är utan honom, samtidigt som jag tycker det är skönt att ha honom här.

Målningen av barnsängen går det sådär med. Färgen vi ville ha fanns inte i butiken vi skulle köpa den i. Den skulle komma in i onsdags men de hade inte fått in den tydligen. De erbjöd sig att bryta den åt oss för en extra kostnad. Vaddå extra kostnad? Det är inte vårt fel att de inte beställt rätt..! Vi har åkt förbi dem när de har sagt att de ska ha den inne ju..! Morr. Så vi får väl kolla imorgon antar jag. Ska även köpa ramar till sängen då.

Vi var ju hos familjerådgivning för ett par dagar sen. Tisdags närmare bestämt. Det kändes jättedumt att sitta där eftersom vi hade haft en vecka som var riktigt bra. Men vi tänkte att det nog kan vara bra ändå. Så vi gick dit. Pratade lite om olika synsätt och värderingar och det kändes skönt. Sambon pratade om sina prioriteringar och jag om mina. Vi ska väl försöka prata lite mer om det så vi får ett flow i relationen så att man inte irriterar sig på saker hela tiden.

En sak som vi testar nu är att sambon ska få en stunds lugn och ro när han kommer hem från jobbet. Då gör jag mat. För att jag inte ska känna mig som en hemmafru så diskar han efter maten och då får jag min tid. Det är därför jag bloggar nu. Vi har kört det i två dagar och det känns skönt. Sambon ringer sina kompisar mer har jag märkt. Och jag känner mig mycket mer avslappnad för jag vet att saker inte bara släpar utan jag kan med gott samvete lägga mig i ett bad (gjorde det igår). Det är skönt med egentid. Igår vart det en data- och tvfri kväll sen. Vi pratade mest bara. Det var också positivt. Kanske är det lite nyhetens behag att det blir bra eller så är det en bra lösning? Det återstår att se! Lite hopp har jag faktiskt.

Mobbing

Då var mötet med Svt avklarat. Fortfarande ett pilotprogram men jag tillfrågades om jag ville vara med i studio om det blev ett riktigt program. Spännande spännande! Det handlar om mobbing och det är ett ämne jag verkligen brinner för. Jag vill hjälpa och stötta folk ut ur mobbing och att kunna ta sig vidare från mobbing. Hoppas det blir ett program. Även om jag inte är med i tv vill jag att programmet ska sändas för det är ett viktigt ämne!

Bolla idéer.

Nu är jag sjukt trött på detta vaknande på nätterna. Alla säger att man vaknar och är kissnödig flertalet gånger per natt i slutet av graviditeten men jag är kissnödig först 15-20 minuter efter jag vaknat. Jag vaknar och svettas. Sambon tycker det är kallt om nätterna. Han är den av oss som är varm av sig. När vi var i gamla hemstaden så sa kompisen att jag fick öppna balkongen om jag ville, hon tog en extra filt. Det var skönt. Men jag inser ju själv att jag är sjukt varm som svettas så! Jag trivs med att känna kyla. Kyla är det bästa man kan känna. Att känna på morgonen att man inte vill upp ur sängen utan faktiskt önskar att man kunde ligga under täcket hela dagen. Det längtar jag efter! Men nu finns inget tunnare täcke att ha än det jag har. Jag har, hela vintern, kört med öppet fönster och sommartäcke.

Igårkväll kände jag att ögonen tårades. Frågade sambon om jag var varm och han sa att jag inte var varm på pannan men kinderna var heta. Vaknade inatt och vred mig ett bra tag. Sen vaknade jag på morgonen när sambon skulle upp. Somnade om någon timme och vaknade genomsvettig. Det rann om mig. Det känns inte normalt. Jag kan inte skylla på någon sol som ligger på eftersom solen går upp i andra änden av lägenheten. Så vad ska jag skylla på? Graviditet. Alla har inte såhär. Hur ska jag göra för att slippa denna värme?

Hunden fäller som aldrig förr och hon mjällar en hel del också. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att slippa mjällandet? Får kolla upp det...

Men om vi ska se någonting positivt så kan jag lista upp lite här... Sambons pappas gamla barnsäng står hos oss, den är så gott som färdigslipad (vissa delar kan vi inte slipa förrän vi fixat en liten speciallösning! Sambons mamma vill ha kvar mönstret som är på huvud- och fotändan och då löser vi det genom en ram. Vilket innebär att vi ska slipa allt utom det som syns i ramen. För att veta det måste vi ha ramen! Sängen är liten och med lite ommöblering så kommer vi nog kunna ha sängen i sovrummet i lägenheten vi bor i nu.

En annan bra sak är att jag har en kompis som kör lastbil och ska till min gamla hemstad imorgon. Vi ska passa hans hund och han tar med sig lite av våra saker till min kompis som bistår lite plats. Flytten känns mer verklig nu! Vi packade överflöd av sängkläder, stora barnkläder. Spjällsängen åker ner. Skolböcker ryker. Jackor som vi sällan använder. Allt är minimerat. Träningskläder lär jag inte använda mig av ändå så de är nerpackade. Jag längtar efter flytten. Alla säger att man ska ha ett mål som är långt fram i tiden att fokusera på istället för BF-datumet. Jag har flytten. Det är min glädje. Att få måla, inreda, drömma om ett hem. Gemensamt hem. Inte sambons lägenhet som jag finslipar lite i. Igår pratade han om köksbord! Jag trodde vi skulle ha kvar mitt gamla sa jag frågandes. Och han hade tänkt och inspirerats av annat. Så jag sa att jag hade som krav att det gick att göra stort så vi kunde ha många gäster. Jag älskar när han kommer med egna tankar. Det är då vi kan bolla idéer!

Denna värld...

Denna värld är som den är när den inte blev som den skulle. Min skola likaså. Fick ett mail från läraren i första kursen för terminen; komplettering och hon var bitter! Läst uppgiften för fler personer och ingen av dem ser riktigt hur hon menar utan att specificera. Jag kan ta en komplettering, det är skolans sunkiga sätt att agera jag ogillar. Det är så otroligt olika i kurserna. Hon tyckte inte om mitt sätt att skriva arbeten på. Fick också mail från en annan lärare i sista kursen (läser bara två kurser denna terminen) och hon skrev att det var en fröjd att läsa mina arbeten och såg fram emot nästa arbete..? Något är konstigt eftersom jag faktiskt skrivit på samma sätt och svarat på frågorna som står i beskrivningen. Ja, man skulle ju önska att de var lite mer...eniga om hur skolan skulle skötas och arbetena skulle skrivas... det har varit problem sen jag startade skolan förra året men nu orkar jag inte lägga energi på ruttna lärare längre. Går kompletteringen igenom så är det bara kursen med läraren som gillade mitt arbete kvar. Två teman ska in innan jag  är klar med utbildningen! Önska önska önska!

Komplettering

Skickade in Tema 1 i skolan tidigare i veckan och fick en komplettering. Läraren frågade om min mall för att skriva temaarbetet. Det roliga är att jag använde mig av ett tidigare (godkänt) arbete som mall. Ändå fick jag komplettering för denna lärare vill ha alla ord beskrivna som står i kursuppgiften oavsett om de är relevanta eller ej. Vi ska bli förberedda på universitets- och högskolestudier. Jag har studerat på universitetet i tre år och har aldrig fått underkänt, ändå får jag inte godkänt på en mall nu när jag läser komvux?! Ja, världen är rätt udda. Nu har jag skickat in komplettering och Tema 2 och sen är det bara tre teman kvar och om det blir uppsägning på andra jobbet så är det en kurs kvar också. Sen är jag klar för att bli mammaledig. Håll tummarna! Anar en viss gnutta hopp?

Nu ska jag lägga i tvätt och sen har sambon sagt att vi ska åka och hämta ut min nya mobil! Han kommer direkt från jobbet och hämtar mig för att åka och hitta en nya telefon. Jippie!

Det lilla glädjeämnet.

Jag måste glädjas åt det lilla. Min telefon som jag lämnat in tre gånger på en månad är nu dödsförklarad. Jag får hämta ut en ny telefon. Detta innebär att jag kommer slippa min touch-telefon (extratelefonen) som jag avskyr och jag hoppas den telefonen som jag tittade på i höstas finns kvar, den är verkligen likvärdig min gamla. Men inte lila utan vit och rosa. Åh, hoppas nu åt mig. Annars blir jag ledsen! Jag känner en gnutta hopp faktiskt.

Mitt fack ska ringa till min arbetsgivare och be dem lägga ner tjafset om min anställning. Det är inte lönt. Tydligen har de bråkat tidigare med min arbetsgivare och jag kan nu rekommendera alla läsare att aldrig skriva på ett avtal där det står "dock längst till och med". Det där ordet dock är vad som ger dem rättigheten att göra såhär. Jag hade hemskt gärna hängt ut arbetsgivaren men jag kan inte det eftersom jag avslöjar för mycket om mig själv då. Arbetsgivare som dessa borde inte få driva företag om du frågar mig. Om facket direkt vet vilka de är och suckar när de hör namnet så är det faktiskt något fel! Ring ALLTID facket innan du skriver på papper har jag lärt mig också.

Ljuset i tunneln?

Alla motgångar har blivit svåra att ta sig ur. Jag börjar bli en riktigt bitterfitta. Att ständigt stå utan jobb är frustrerande för någon som  tycker om att arbeta. Studierna känns värdelösa om jag ändå aldrig får ett jobb. Vänner känns onödigt att hälsa på eftersom de ändå aldrig hälsar på mig. Det känns onödigt att ringa det känns onödigt helt enkelt. Jag har längtat så länge efter kärleken. Nu har jag den men det känns inte helt bra. Det känns som om mitt liv tagits ifrån mig och det jag har kvar är en efterlängtad graviditet som jag inte kan glädjas åt riktigt och en sambo som älskar mig. Vi har problem i relationen också och att då stå och tänka att vi åtminstonde har kärleken känns tungt. Jag vill inte tänka såhär. Jag vill inte vara någon bitterfitta. Jag vill inte ha massa kommentarer om hur det är att vara i min situation. Min situation må vara lik någon annans men den ÄR inte någon annans, den är min. Med min bakgrund så innebär det att jag kanske inte reagerar på samma sätt som andra. I vissa situationer.

Jag fick lite extra hopp när jag skrev lite i mammagruppen så nu har jag sökt jobb. Min tanke är att vara hemma tills jag slutar amma och därefter kanske sambon tar över. Jag hoppas få jobba lite igen, jag saknar att jobba. Speciellt efter ett år utan jobb. Jag hoppas att det går smidigt. En ny kategori i bloggen kanske vore smart. "Hopp" ska den nog heta. Där ska stå vad jag hoppas på. För nu vågar jag inte riktigt hoppas på saker, håller det inom mig och skapar ännu mer kaos än det redan är. Jag måste börja tro på saker. Finna ljuset. Jag måste. Men jag behöver hjälp. I helgen var det renovering hos svärmor. Jag tog tag i uppgiften att damma av i renoveringsrummet. Det kändes så bra och blev så fint och så mycket skräp som slängdes sen! Det var befriande.

Kanske borde jag ta mig till min mammas källare och rensa där. Slänga saker. Det är befriande. Lägga det gamla bakom sig. Blicka framåt. Jag hoppas. Men jag vill också att folk ska förstå att det inte är något bara. Jag gråter av tanken på att inte kunna skriva ner tre bra saker om varje dag. Jag känner mig fortfarande tyngd av att överläkaren sa att jag var det värsta hon sett. Men jag måste hitta ljuset nu. Ett ljus i tunneln. Min botten är nådd och jag måste upp för att kunna andas igen.