sök

Tror det är dags att söka egen hjälp. Jag orkar inte längre. Sjukt bra tid att må såhär, vid jul! Jag undrar om jag gjort rätt egentligen? Jag tror mina val måste vara fel, annars hade väl inte all skit hänt?!

trött

Jag är världens sämsta bloggare just nu. Jag har haft en tung tid i livet och det har, tyvärr, pågått för länge. Jag är trött på livet. Trött på att hoppas. Trött på att vara trött. Min livsgnista känns...obefintlig. Det känns tungt. Jag har hoppats så länge men jag känner inte den där...totala glädjen? Istället går jag och känner mig ensam, missförstådd, tom... Rädd för att söka hjälp. Jag är ju det värsta senaste läkaren på psyk hade mött... Det ekar fortfarande i huvudet. Hur mycket jag än försöker slå bort tanken och jag vet att läkaren var oproffsig när hon sa så men det tynger mig ännu. Lika mycket som sambons kompis sa att det är inställning hur man mår under graviditeten, att det bara är att bita ihop och köra... Jag hade en skitjobbig graviditet och bävar för att vara gravid igen. Bävar även för första halvåret med pyrets blivande syskon. Känner mig långt ifrån redo att genomgå det en gång till... Jag mår SKIT emellanåt och jag är trött på det. Ja, hjälp vore bra. Hittills har jag trott att alla små ting skulle spela roll. Igår fick jag veta att min bästa kompis inte pratar med mig för att hon läser signaler att jag har det jobbigt. Jag vill bara lägga mig och dö. Jag förstör mina relationer. Litar inte på någon längre. Pang sa det häromdan... Det har gått upp och ner så mycket sista tiden...utmattad, trött, less...

bitter på livet

Ja, som titeln säger...jag känner mig bitter på livet. Igår tog jag slutgiltiga beslutet att göra abort. Något som verkligen går emot alla mina värderingar. Men jag mår så fruktansvärt dålig och det går inte. För tätt...

Under natten avlider min mormor. Jag känner att livet är lite för påfrestande för att orka just nu. Vill bara lägga mig i sängen med täcket över huvudet och vakna när allt är över. Men det dröjer...allt är kvar. Hur jag än vrider och vänder på det.

dyrt

Just nu går vi på familjerådgivning eller parrådgivning... 1400kr/tillfälle. Så hittills 2800kr fattigare. Jag hoppas verkligen. Det finns billigare rådgivning men för mig var det viktigt att ha KBT och det är dyrt. Lagom inför jul sådär. Kul... Men hoppas gör jag. Har känt mig lite låg sista tiden. Mycket hemma och på jobbet. Jag har inte nått bra helt enkelt. Jag hoppas på förändring men min luft har nästan gått ur mig. Jag känner lite hopplöshet som smugit sig på. Kanske kommer upp igen? Men jag är trött på motgångar nu. Trött på att inte bli uppringd eller att folk vill träffas och umgås. Visste att det fanns en fara i att få barn. Alla finns inte kvar då. Beteenden förändras. Man själv förändras. Men jag hade aldrig trott att jag skulle känna mig så ensam. Det är så få som vill träffa mig. Alla verkar vilja träffa pyret. Jag är inte så intresserad av att träffa folk bara för att de ska träffa och gulla med pyret... Då är jag hellre hemma själv. Bästa kompisen ringer aldrig, enligt systern vill hon inte störa. Jag skiter i vilket. Vi frågar ofta om vi ska ses men får ofta svaret att hon ska iväg till något. Alltid ursäkter. Aldrig förslag. Vi ska fira jul med den familjen. Barnens jul kallas den visst. Jag trivs inte alls med det. Vi bestämde redan förra året att vi skulle fira med dem. Men då skulle det vara annorlunda. Det skulle vara en sån mysig jul då man umgås. Jag önskar nästan att vi hade firat jul där förra året och detta år kunde vi gjort en egen jul. Vissa saker känns inte roliga i år. Och vad köper man vill sitt eget pyre? Vi köper ju allt efterhand? Vad ska pyret få på "hennes" jul, som hon inte har? Som inte är onödigt? Vi vill inte ha för mycket skräp till pyret...vi vill inte ha massa saker. Hon kan utvecklas genom andra sätt! Känner mig nästan lite bitter.

samma tid

Samma tid som förra året börjar tjafsen... Jag börjar bli så trött. Sambon frågar vad problemet är. Jag får inte sova. Jag känner att jag är den enda som lagar mat utan inspiration numer eftersom min mat sällan blir uppskattad. Jag är den som städar. Jag jobbar. När ska jag få bebistid? Jo, på nätterna! Då får jag ta hennes vaknande, oftast. Om jag ber om avlastning är det suck och slow motion så pyret skriker mer och jag vaknat. Vår kommunikation är död. Jag är så trött och frustrerad att allt jag gör är skriker. Sen tycker sambon att man kan borsta av saker från axlarna och bara gå vidare. Men han blir ju inte den som städar, fixar jobbar, sover dåligt osv...klart man kan släppa då. Jag är trött och bitter, jag erkänner.

sömn och behov.

Efter ett par dagars okej sovande börjar det nu igen. Orolig sömn. Dundrande huvudvärk. Öm kropp. Behöver jag säga mer än att jag är trött? Jag vill kunna vakna på morgonen och känna mig utvilad!!! Pyret sover hela nätter och har så gjort länge. Visst har det krånglat ibland men i regel sover pyret 11-12 timmar per natt. Jag sover runt sex timmar och kan garantera att jag är i behov av mer! Tålamodet tryter, orken försvinner och lusten ska vi inte tala om. Jag är besviken på min omvärld och irriterad nästintill konstant. Mest för att jag inte mår bra.

platå

Jag har en arbetsplatå just nu. Jobbet känns tungt. Jag känner mig omotiverad. Livet i övrigt känns roligare att leva. Jag som brukar älska arbetslivet?! Så mycket motstånd, så lite tid. Jag känner mig tyngd. Tanken på att inte jobba ger mig ångest, jobba vill jag. Men detta jobb, just nu, är tungt. Mycket är man inte överens om, det är tungt. Arbeta ihop ett nytt arbetslag från något som inte fungerar. Alla vill göra på sitt sätt. Kör över är metoden som gäller. Hur ska vi bli eniga då? Jag tror visst det blir bättre snart men det går så långsamt... Det är väl så i vården.

kommunikation

Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå inom vården. Allt ska göras så komplicerat, det ska kritiseras tills ingen har självkänsla kvar. Sinnessjukt. Har jag valt rätt jobb egentligen? Gruppboende? Serviceboende? Vad är skillnaderna? Dokumentation? Lite ledsen blir jag. Idag är dessutom en skitdag. Men hur får man kommunikation att fungera? Jag funderar ofta på om det är jag som gör fel. Om jag inte kan kommunicera... Göra mig förstådd...

kanske

Kanske att vi kommit med en lösning på hur det ska vara? Men nu är det julångest. Det är tydligen barnens jul i år. Något vi inte är bekväma i. Vi vill att julen ska vara en tid att umgås och äta gott. Nu överväger vi (läs jag) att göra en egen jul så som vi vill ha julen. Kalle. God mat. Trevligt sällskap. Spel kanske? Mysigt helt enkelt. Det svåra är att säga ifrån där vi skulle firat, det är bestämt sen ett år tillbaka att vi skulle fira med dem...

sov...

Pyret sover. Jag däremot vaknar. Kan inte somna om. Är så trött. Hela kroppen gör ont.

hösten hit or shit?

Jag är Kluven till hösten numer. Jag älskar årstiden. Lukterna. Färgerna. Svalkan. Kläderna. Mörkret. Ljusen (myset). Jag älskar varm choklad. En kopp te. Rödrosiga kinder. Långa höstpromenader. Det är skönt att inte störas av solen när man ska sova. Osv. Men jag tycker det är jobbigt med alla klagomål som förstör mitt humör. Alla som tycker illa om hösten, bara för att. Som högst tycker de illa om mörkret, hittills har jag inte träffat någon som ogillar värmeljus och doften av varm choklad. En annan sak som hör hösten till är god och sjukt billig mat. Soppor och grytor. Julen kommer snart också. Jag ser fram emot den. Men jag är kluven. Varför måste folk gnälla så mycket över det vi inte kan förändra? Sinnesrobönen är visserligen en bön vilket inte riktigt är på min icke-troende nivå men jävligt bra. Anledningen till min anonyma blogg är att folk ska slippa större delen av mitt gnäll, så jag kan leva livet istället.

förr eller senare.

Vi har egentligen bara ett problem. Vi pratar inte samma språk. Jag pratar om vad jag vill förändra för att uppnå något bra. Sambon...är tyst av sig. Jag tycker om att diskutera och leva effektivt. Sambon säger att han inte hindrar mig men för att leva effektiv med familj krävs att man kan uppnå mål. Jag vill inte att det alltid ska släpa med något. Är trött på det. Sambon gillar arga snickaren och fattar inte hur familjerna kan hamna så långt ner. Jag förstår. För vår kommunikation kan se likadan ut. Jag vill göra inre rekond av bilen, sambon säger att vi kan göra själva. Frågar vid senare tillfälle om när det ska göras. Sambon säger att jag likväl kan göra. Jag gör inte för han har sagt att det kan vi göra. Jag gör inte för att jag kan inte sånt. Jag gör inte för att om han säger att det är går att göra så har han ett ansvar; det görs. Han vet att jag brukar vilja lära, han säger ofta att jag är som ett barn när det kommer till sånt. Varför lär han mig inte? Jag frågar och han säger att han inte visste att jag inte kunde. Varför ville jag gå till en firma? Sambon och jag talar inte samma språk men ibland blir han arg för mitt behov av utvecklande svar. Liksom jag blir arg för att han inte kan utveckla utan att jag ber om det!! Det känns som om jag måste så mycket. Jag vill ha tid över till annat men tystnad tar tid. Det bästa i livet nu är att komma i god tid till jobbet. Vi har aldrig varit i god tid. Det är inte sambons grej, även om det är bestämt så blir det aldrig så, hans åsikter visar sig. Numer har jag även gett upp en del och blivit slapp och slö och han irriterar sig på det?! Borde jag bry mig? Jag har sagt att han ska se till att vi får prata med någon om han vill rädda oss. Vi är inte värda något om det är såhär. Jag längtar tills jag får glädje igen. Sambon frågade mig hur mitt liv ser ut om tre år och jag kunde inte ens se pyret vara tre år i mitt stilla sinne. Jag vet inte, mitt nu är för kaos för att spåna in i framtiden...men jag tar mig upp, jag vet. Förr eller senare.

rubrik saknas

Idag är en tung dag. Jag orkar inte. Vägrar gå ur sängen. Tjafsen är ofta nu. Njutningarna få. Jag vet inte om det är värt att vara två när det ser ut såhär. Känner mig ensam men med mer disk, tvätt, matlagning och städning. Klart vi båda gör saker men inte alls i samma utsträckning. Fick frågan hur länge jag skulle ligga kvar i sängen. Tills vi hittat en lösning kanske är rätt svar? Nu är det jag som jobbar och drar in pengarna. De kommer läggas på andra saker. Nu har jag "makt" och slipper känna mig maktlös och ovetande. Mitt sparkonto är så en tjugondel av sambons. Rättvist? Jag fick veta summor idag. När jag gått omkring och kämpat för att få mitt sparkonto att överstiga de fyra siffror som är så springer sambon med sex siffror...

jag lever

Jobb. Familj. Hund. Lite mycket just nu. Känner sån saknad av vänner att umgås med. Vill ha det där...speciella. Komma hem till folk på middag. Komma hit folk på middag. Förra veckan hade vi fredagsmys hos oss. Vi hade så rent och fint så jag bara kunde njuta. Älskar när vi har det fint hemma. Sambon har inte samma syn på städning som jag och jag vägrar göra allt själv men hemmet förfaller tyvärr då. Jag fortsätter kämpa, trots att jag lovat mig att inte kämpa. Det tar för mycket energi. Nya jobbet är speciellt. Jag har INGEN förståelse för att man drar ner så mycket på människor och vård/omsorg. Men bit i sura äpplet och förbättra. Vissa kollegor skulle behöva sig en tankeställare men oj så trevliga de är mot chefen på apt (arbetsplatsträff (möte))... Pyret sover i regel ok men min sömn...lag vaknar flera gånger per natt. Pappalediga sambon slipper ta nätterna, mamman tar natt och jobb för suckarna är jobbigare än att ta pyret. Oavsett vilket är sömnbristen pest. Men det där sura äpplet var det...!

Omstart.

Nu sitter jag här och gnäller igen. Men nu är jag riktigt less på detta. Är så sjukt glad att börja jobba snart. Sen vi flyttade hit har livet verkligen börjat se annorlunda ut. Jag minns inte när någon av mina vänner var här sist. Jag minns inte när någon frågade mig om vi ska ses. Jo, de nya vännerna jag har. Men de gamla verkar inte ha intresse av att ses. Förra veckan frågade jag två vänner om de ville ses. De kunde denna vecka sa de och den ena sa till och med att onsdag skulle gå bra när jag frågade om denne ville komma över och hälsa på. Idag fick jag frågan om jag hade lust att komma till andra sidan stan och handla med denne. Den andra vännen har inte sagt ett ord. Nej, jag känner att detta nog inte var mitt smartaste drag. Varför flytta tillbaka och tro att vännerna skulle finnas kvar? (För att jag har någon slags romantisk bild av att man hör av sig ungefär varannan gång och man är hos varandra ungefär varannan gång osv... ge och ta.) Jag är glad att börja jobba. Det lär bli jobb, träning och familj framöver. Sen får vi se vart vi bor om några år. Det är definitivt inte här för jag vill ha en omstart som heter duga. Visningen på lägenheten var spontan, vi budade spontant och sen flytten så har det bara gått åt helvete med renoveringar och allt som hör till. Undrar hur lång tid det tar att bo in sig i en stad? Tur att det är höst med fina färger och myspysdagar. Annars hade jag inte orkat med allt.


Blev gravid i juli och är beräknad till 10:e april. Här kommer jag skriva om känslor, tankar och drömmar.

Bloggen är menad som ett ställe för mig att ventilera och jag förväntar mig inte förståelse och önskar absolut inte några "bra tips" på hur jag ska eller inte ska göra.

Välkommen att kommentera!
Även om du inte har blogg/mail kan du kommentera, din kommentar besvaras då bland kommentarerna. Alla kommentarer godkänns innan publicering.


VÄLKOMMEN!


Liten ordlista
BM - Barnmorska
UL - Ultraljud
VUL - Vaginalt Ultraljud
RUL - Rutinultraljud (görs v. 16-20)
MF - Missfall
MA - Missed abortion (graviditeten fortsätter men fostret är dött, tillslut stöts fostret ut eller så behöver man skrapa)
MVC - MödraVårdCentral
BF - Beräknad förlossning

En graviditet beräknas som 40 veckor från sista mensens första dag. Vid rutinutraljudet mäter man fostret och fastställer vilken vecka man är gravid i, detta kan skilja sig från tidigare datum eftersom fostret börjar utvecklas när ägget fästs i livmodern. Det kan också vara så att man haft ägglossning en annan tid än man trott, därför kan datumet skilja upp till två veckor.


RSS 2.0