Ibland är det så otroligt små saker som behövs. I morse skulle sambon jobba tidigt men bestämde sig för en mysmorgon istället. Vi skiljdes åt så sent som tio och han är nog glad över sin flextid!

Helgen har bjudit på bråkande fogar och en ilande känsla i ryggen. Misstänker att saker och ting är på G men vågar inte hoppas. Bebisen gnider huvudet neråt och även om BM sa att bebis var djupt fixerad så verkar huvudet kunna komma längre ner! Visst ger det en trygghetskänsla men det är inte skönt.

Tidigare brukade jag göra detox två gånger per år och jag tror nog kroppen är van vid det för i höstas och nu är jag inställd på att köpa frukt och jag är glad över alla fina priser på frukten som gör att det nästan är billigae med frukt än godis! Färsk ananas 10kr st tex?! Två paket jordgubbar för 20 kr och mango för runt tian! Frukt man annars inte köper för att det är dyrt.

Det diskuteras nu ständigt saker som kan sätta igång förlossningen och många pratar om

• Hallonbladste (www.hallonbladste.se)
• Starka kryddor (ingefära, curry, cayene...)
• Ananas (färsk, köttet som är närmast stammen)
• Färdknäpp (sex, orgasm och mannens sperma 3in1)
• Trappor och pilatesboll
• Massera bröstvårtorna

Ja, listan kan göras lång. Själv gör jag ingenting på tvång. Visst gillar jag stark mat så det går ner, liksom innan. Ananas är billig och jag har ätit det sen de bra prisena kom, men jag vräker inte i mig... Resten tänker jag inte ens försöka! Det som inte är normalt i  mitt liv testas inte, men visst skojar vi om att åka på guppiga vägar, ha sex och äta allt som ska sätta igång för att slippa gå över tiden, men seriösa är vi då inte. Sådär sugen på att gå över tiden är jag inte heller. Vill helst slippa gå på nästa möte hos BM (= BF+1) men jag är inställd på att gå...

Dock är jag nyfiken på hur det är nu. Har tappen utplånats något? Är jag öppen något? Men jag stressar inte. Och jag trodde att jag skulle vara värst av mina vänner, åka in stup i kvarten. Min graviditet har nog varit tvärtemot deras...de har varit lugna i början och oroliga i slutet, nu börjar jag bli lugn efter nio månaders oro. Det enda jag oroar mig för är att inte tycka om barnet. Jag tror det kommer vara svårt att ta till sig barnet direkt. Jag vet att det kommer dock men sa det till sambon och han trodde att han skulle tycka om bebis direkt. Aldrig är vi lika..!