Pyret har en sån där dag då hon inte förstår vikten av att sova...trött mamma.

Två veckor sov pyret fulla nätter. Nu är jag dödstrött. Hon sover men somnar jag lovar jag att hon vaknar, liksom de andra gångerna inatt? Kroppen gör ont av trötthet. Ryggen, och högerhanden mest. Huvudet likaså. Pyret ler och jollrar när hon är vaken och nu luktar det bajs. Kan de bajsa ljudlöst? Det är andra gången på två dagar detta händer? Tredje gången jag är vaken inatt. Längsta sovperioden var fyra timmar, tätt följt av en entimmesperiod. Vakentiden är runt en timme också... Vaken bebis.

Att man kan bli så trött på sitt eget barn är otroligt. Men en natt som inte är bra kan göra den mest toleranta irriterad. Ja, helt ärlig. Ville kasta iväg pyret inatt. Inget dög. Fick mat. Kräktes över mig, sängkläder och sig och...ja. Men tror ni ungen är nöjd? Vanligtvis är kräk ett bra tecken på mättnad men i natt skulle hon ha mer mat?! Kolla garderoben, finns där mer nattkläder? En uppsättning. Mer mat. Vrida. Vända. Gnälla. Skrika. Börja om. Mitt tålamod tryter efter någon timme. Mitt i natten?! Jag har vad kompisarna brukar kalla för en ängels tålamod men jag har också taskigt morgonhumör. Någonstans ska väl irritationen visa sig? Sen vaknar sambon och ska till jobbet. Börjar fråga hur jag mår osv. Blev irriterad. Ville ju sova!!! Länge sen han avlastade en kväll/natt. Jag behöver avkastning nu, det är en jobbig period med pyret!

Ja, livet som mamma är underbart. Om dagarna är som igår. Pyret sov länge. Vi åt gjorde oss iordning och hann med bussen till en av mammorna från gravidyogan. På vägen till bussen somnade hon och hon sov i 4,5 timmar. Tills jag väckte henne. Underbart. Hon gnällde typ ingenting när jag väckt henne. Men sen försvann det underbara mammalivet. Det byttes ut till otröstligt skrik så gott som från vi kom hem till ett inatt har jag hört henne skrika. Hon skriker något fruktansvärt högt. Hon blev hes. Klart hon hade lugnare stunder men så gott som hela kvällen. Sambon sa att jag skulle sova men jag somnade lite grann och vaknade två timmar senare av att hon gallskriker...igen. Då har sambon däckat. Jag är lite orolig för hans däckningar. Han har gjort det två gånger nu. Tur att jag hör pyret ändå men hur blir det när han ska vara pappaledig? Jag är så gott som säker på att det handlar om kost- och sömnvanor. Han förstår inte syftet med att leva nyttigt och sunt så han skiter i det och äter, sover och gör det han vill. Grovt generaliserat. Men jag fick gå upp och ge henne mat vid tolvsnåret, sen var hon trött. Övertrött. Skrik. Somna till. Skrik. Somnade. Satt kvar en stund så hon fick djupsömn. Allt gick jättebra. Tills jag la henne i sängen. Gallskrik. Upp igen. Skrik. Somna. Skrik....ni förstår? Vid två la jag mig i sängen. Utmattad. Det sket pyret i för halv fem började hon stöka runt... Halv sex började skriket, ganska otroligt för att vara pyret..! En timme innan skriket liksom?!

Vi brukar ha rätt bra mornar. Vi ligger i sängen och myser och somnar om efter att sambon gått till jobbet. Men inte idag. Efter en kväll som gårdagen kändes en mysmorgon extra viktig... Men jag är uppe nu, huvudvärken från igår har inte släppt (konstigt va?) och jag har redan gjort av med större delen av krafterna i kroppen...Phew. Men livet som mamma är underbart. En latte tack! Eller..?

Pyret blev en månad i söndags. Nu söker hon tummen och är allt mer vaken. Jag kan inte riktigt förstå att hon blivit så stor? En månad? Nu minns jag plötsligt när jag satt där på cafét med kompisens unge och sa, nej...det är ingen bebis, det är ett barn! Hon var två-tre månader vill jag minnas? Nu förstår jag känslan på ett annat sätt. Det känns inte som om mitt barn är en bebis längre, det är ett barn! Nu börjar utvecklingen till att bli en egen individ. Om andra vill kalla sina pyren för bebisar i flera år eller några månader till så får dem självklart göra det. Men nu börjar pyret sin resa in i barnvärlden för mig. Nu börjar hon se saker, följa saker, förstå saker. Då är hon ett barn. Bebisar bara är. Äter, sover, skiter och skriker. Så tänker jag, nu minns jag den gången. Jag kommer säkert reagera som med kompisens barn när hon började gå; "Nej, hon var ju en bebis...vad hände?!" Men jag kan inte sitta och  låtsas att jag tycker hon är en bebis när jag tycker att hon är ett barn! Så är det. Härligt, jag har ett barn!

Tiden flyter på och dagarna är lika men olika. Släktingar vill besöka oss titt som tätt och jag tycker inte vi får någon tid ihop som familj. Syskon ska hälsa på. Då har vi två besök (min och hans syskon), sen mormor, farmor och morfar... tre besök till... fem totalt. Sen vill man hinna träffa de enstaka vänner man har här i staden. Jaha, två besök till. Sen finns det bekanta som vill hälsa på, vänta nu? Dagarna är väl ändå slut nu?! När får vi njuta av tiden med vårt barn? När får vi njuta av tiden som en familj? Varför är det så viktigt att farmor, mormor och morfar får träffa pyret när de är så små? Är inte mamman och pappan viktigare?! Glömmer folk bort sin familj? Den nya alltså. Inte den man alltid haft... Inte konstigt att konflikter uppstår i början. Har man inte tid till varann så uppstår konflikter ju..?

Dags att koka vatten och förbereda flaskor till ersättningen. Har fått tips att koka vatten och ha det i kylskåpet, då kan man värma i micro till önskad temperatur när man ska göra ersättningen. Supersmart! Tar bara några sekunder plus att man ska i med pulver och skaka. Nästan lika snabbt som att ta fram tutten ju! Jahopp, inga problem här inte! Vi ska testa den ersättning som är försiktigare mot magen nu. Pyret har skrikit en del och i fredags frågade vi om kolik när vi ringde bvc. Sen dess har hon varit lugn..?! Det är nog inte kolik men hon har sina dagar och sen tror jag inte att magen riktigt kom igång förrän nu. Skönt är det att slippa skriket och stressen. Nu är det den klassiska eftermiddags/kvällsskriket som de flesta barn har, mer eller mindre. Då är sambon i regel hemma!

Tänk på det nästa gång ni ser eller träffar en förvirrad människa! Igår var jag trött. Natten hade ju varit bra från pyrets sida men sambon sov kasst och då även jag. Trött som jag var gick jag ut med pyret i bärsjal och hunden i koppel för att ta mig till affären och köpa blåbärssoppa. Väl inne i affären undrar jag vad det är för svart på min sida....Hunden! Jag har alltså, gått in i affären med hunden??? Det var sådär sjukt som i en dröm. Ingen sa något, ingen kollade konstigt eller något..? Jag fick gå förbi kassorna och ursäkta mig...Sen gå in igen och handla. Pinsamt! Men visst skrattar jag åt det. Trötthet är farligt.

Nu är det maj och det börjar sådär... Sambon sa igårkväll att han inte mådde så bra. Han la sig på kvällen och jag fick ta pyret, tji för våra rutiner! Skittrött tänkte jag att detta tamitusan ska funka! Kroppen gör ont av trötthet men pyret somnar och jag likaså. Vaknar på natten, inte av pyret inte utan av att sambon inte är i sängen. Går upp och ser honom i badkaret?! Då har han gått och blivit magsjuk. Spyr och skiter. Ut kommer skiten iaf... Så jag fick försöka agera hjälp mitt i natten. Han hade vaknat av att han bajsade..? Så jag fick fixa sängen och så... Sen skulle jag ta pyret när hon vaknade och köpa blåbärssoppa men sambon hann somna så jag sket i det. Somnade om. På morgonen mår han bättre men inte alls bra. Han har sovit hela dagen och pyret har varit vaken så gott som hela dagen. Mamman är slut. Huvudvärk som smyger och trötthet utan dess like. Pyret somnar ibland men så fort jag lägger ner henne så vaknar hon... Nu är jag trött och vill vila sen ett par timmar tillbaka..?

Hon vägrar sova i annat än bärsjalen när jag rör mig (går)... Nu ska jag testa att lägga ner henne igen. Önska mig lycka till! antingen sover jag en stund eller.. så får jag återigen ta pyret... Kan nog somna ståendes...

Idag blir pyret tre veckor. Alla verkar fira varenda vecka med sina barn. Vi firar inte på det sättet. Vi mest bara konstaterar att ytterligare en vecka har gått. Vi gör inget annat än det vanliga och pyret växer sjukt mycket. 17 dagar gammal hade hon vuxit tre cm. TRE CENTIMETER!? På sjutton dagar? Det är nästan två millimeter om dagen!!! Sjukt är det!

Jag har tappat en av mina uppsamlingskoppar till brösten så jag får köra med en när det krisar. Brösten kliar något enormt just nu. Försöker sluta mjölkproduktionen. Pumpar så lite som möjligt men ändå så pass att jag inte får mjölkstockning. Svårt att finna en bra balans. Hittils ingen möjlkstockning. Två dagar. Pratade med barnmorskan igår och hon tyckte jag gjorde det på rätt sätt. Tömmer inte brösten helt heller utan tar bara det som trycker på och läcker. Enligt en site så kan man tömma med värme för att inte på något sätt stimulera produktionen. Exempelvis i duschen eller doppa brösten i varmt bad. Mjölken går dock till spillo då och jag ser ju helst att pyret får bröstmjölk men amningen är inte värd mitt välmående.

Man märker att man blivit mamma när allt kretsar kring barn. Just nu är det en invänjningsperiod då allt, verkligen allt, kretsar kring pyret. Nappflaskor, ersättning, amning, sömn, inställda resor osv osv.

Idag började jag packa lite inför flytten som äger rum om en månad. Det ska bli roligt att få flytta! Mycket men roligt. Skönt att få träffa kompisarna, få stöd och så. Tråkigt att lämna de nya kontakterna visserligen och sambons familj. Men eftersom han jobbar kvar på sitt jobb så kanske man kan ta bilen upp nån gång när han jobbar och på så sätt hälsa på.

Vi har fått lite rutiner här hemma. Det mesta är än så länge kaos. Men sambon tar hunden morgon och kväll på en kissrunda medan jag tar hunden på en längre promenad på dagen när pyret sover. Igår satte jag mig på en bänk och lyssnade på naturens ljud. Det gav lite energi. Man får försöka finna energin när pyret sover. Inte så lätt alla gånger. Men det går!

Jag uppskattar när sambon kommer hem från jobbet, tar pyret och jag får laga mat. Jag har alltid tyckt om att laga mat men att få släppa mitt stora ansvar som mamma för en stund gör matlagningen extra speciell! Jag ber om ursäkt för att jag fått en tråkig mamma-blogg. Men det är skönt att få skriva av sig lite, blir nog roligt att läsa sen!

Jag funderar på om det finns något sätt att pumpa och ge ersättning som minskar produktionen? Hur ofta ska man pumpa då? För går det inte att dra ner produktionen snabbt så vill jag inte ha mjölk längre. Då vill jag ta medicin och avsluta. Inatt läckte jag igenom två omgångar. Sista gången gav jag upp och försökte sova vidare, dyngsur från bröst till navel. Det sitter säkert någon med för lite produktion som inte förstår mitt problem men jag hade gärna gett bort den mjölken till dem med för lite mjölk! Hade hellre haft för lite mjölk och     kompletterat med ersättning än att ha det såhär. Pyret vill inte ha bröstet för det verkligen sprutar mat i munnen på henne, det blir för mycket! Jag har konstant sprängfyllda bröst (jag som för ett par dagar sedan hade lite mjölk i några dagar..? Liiite överproduktion är en sak men såhär mycket? Finns inte lagom längre?) samt läckande bröst... Nej, pest eller kolera. Lagom är tamitusan bäst. Från och med nu ger jag bara flaska. Köper hem ersättning och pumpar så sällan som möjligt. Minskar inte produktionen till nästa möte hos BM så ber jag om hjälp med att avsluta produktionen. Man kan sälja sin bröstmjölk men det innebär ju ytterligare en procedur och det vet jag inte om jag orkar med? Kan ju ringa och kolla upp det iaf...

Pyret har fått flaska sen i morse och verkar bra mycket mer nöjd än igår!

Nu har jag bestämt mig. 1½ dygn av amning var tredje timme á la 1h/tillfälle ger inte mycket sömn. Jag orkar inte helt enkelt. Amning tar extra energi jag har behov av sömn och mat men får gott välja antingen eller. Det orkar jag inte. Jag är helt slut nu. Tårarna rinner varje dag, jag känner mig värdelös. Tryckte i pyret ersättning två gånger igår, hon spydde tillslut men hon blev åtminstone mätt! Nu låter det kanske hemskt men deras mättnadskänsla kommer inte riktigt i tid och därför blir det så. Ska ringa till barnmorskan, vet inte om det är den på bvc eller vem man ska prata med? Ska ringa och fråga i alla fall om hur vi går tillväga. Pyret mår inte bra av att jag inte mår bra så det får bli såhär, lyssna på min kropp. Nästa barn kanske funkar bättre, då har man vanan inne av vissa andra saker som man inte har nu. Vi hoppas på det..

Neeeej, det är INTE värt det. Inte ett skit! Igår var en okej amnings-dag men de är få. Jag bryter ihop. Det gör ont. Det är stressande. Det gör mer ont. Det läcker... nej... BLÄ! Jag är inte den som ger upp i första laget men här gör jag nog det. Ska ringa barnmorskan och prata med henne om detta. Usch, tvi och blä. Igår var en okej dag med lite smärta och amningen synkade resorna och så... men idag..  nää! *gnäll gnäll*

Det är vackert när andra ammar men plågsamt att amma själv. All heder till de som upplever amning som mysigt. Jag gör det då inte ens när pyret får bra grepp!

Jag har en överproduktion av mjölk. För några dagar sen räckte inte mjölken alls. Men likförbannat har jag ett överflöd - nattetid!!! På dagen verkar det lugna ner sig (utom igår då...) men på natten öser det ut. Jag  vaknar 1-2 timmar innan pyret och det RINNER ut mjölk från brösten. Väcker jag pyret vaknar hon likförbannat 1-2 timmar senare för att äta... Det ökar alltså bara produktionen. Förut vaknade jag en gång/natt för att pumpa och lagom tills pumpningen var slut så vaknade pyret och skulle ha mat, då fick hon flaskan. Inatt vaknade jag två gånger innan jag gav upp. Gick in i duschen och tyckte synd om mig själv, lät sambon ta pyret. Ut ur duschen och....dropp, dropp, dropp... Hur fräch känner man sig när man droppar mjölk på golvet? Tredje gången och klockan var inte ens åtta?! Ena gången pumpade jag, andra gången ammade jag och tredje gången blev det uppsamlingskoppar för jag orkar inte mer. Det stimulerar ju bara och när pyret skriker så rinner det mer! När jag ammar blir hon blöt om benen för en frottéhandduk räcker inte, det går igenom... Blä, så less jag är! Liten överproduktion är tamitisan okej men såhär? Nee... igår läckte jag igenom skydden man har i BH:n så mjölk finns det gott om... Suck. Ringa amningshjälpen kanske?

Jag trodde för i övrigt att amning skulle kännas någorlunda positivt men just nu ser jag bara det positiva i att pyret får i sig min mjölk eftersom den innehåller rätt näring, i övrigt finns inget bra. Satt igår och funderade på om det gick att enbart pumpa och ge flaska och hur länge det håller i sig. Kan man få en bra produktion och inte överproduktion om man gör så? Mycket frågor... min sömn blir ju störd dubbelt så mycket när jag vaknar av läckande bröst! Sova 2-3 timmar, läcka. Pumpa/amma. Lägga sig ner. Pyret vaknar. Mata. Byta blöja. Natta. Lägga sig. Vakna 2 timmar senare. Samma procedur... Fyra timmars sömn är lyx. Trots att pyret till och med har en sovstund á la fem timmar så spelar det ingen roll, jag får likförbannat vakna av läckande bröst..!

De sista dagarna har det kännts som om mjölken sinat lite så jag pumpar lite extra för att öka produkttionen.. Två timmar efter pumpnin/amning har 75% av mjölken återproducerats. Intressant om du frågar mig! Vi hyr en pump från sjukhuset och i dagsläget kan jag bara säga att jag önskar att jag hade köpt en pump! Elektrisk sådan. Medela är att märke vi fick mycket från i gratisboxarna men jag hade ingen aning om hur stort märket var! Och bra...

Beställde en bärsjal av märket aldoria  i veckan och fick den redan dagen efter. Tyvärr var jag inte helt nöjd med den "hårda" sjalen och ringde för att fråga om jag fick byta till den "mjuka". Mjuka, eller trikåsjalar är de som rekommenderas till nyfödda. De hårda klarar mer vikt men jag känner att den kommer användas mest första halvåret och då måste det kännas rätt. De hårda klarar mer vikt och när barnet blir tyngre är de inte svajjiga vilket trikåsjalarna kan upplevas som när barnet är tyngre. Men jag har bestämt mig för att trikåsjal ändå är det som behövs. Så nu ska jag byta den naturvita långsjalen till en grå trikåsjal. Den naturvita var tydligen slut. Jag som hade önskat att få bära på pyret i helgen så man var lite mer fri, men nästa vecka! Ska slå in paketet och skicka tillbaka det till försäljaren.

Det blir mycket bebisskrivande nu men jag har inte riktigt kommit in i rutiner ännu så det är så det ser ut... Jag känner att det händer aningen mer. Hemmet är renare än vanligt och vi gör mer ihop. Sambon upplever det annorlunda dock. Han tycker inte vi fått något vettigt gjort under dessa två veckor. Jag håller inte med. Men å andra sidan så ammar jag, jag pumpar och går ut med hunden. Sambon är med på några promenader, tar några promenader och tar pyret ibland. Jag är dock den som tar pyret mest och sambon är den som sover mest. Kanske är det faktum att han har möjlighet att sova och sen blir det inte så mycket tid till annat som gör att han känner så? Men han reflekterar inte över sånt på samma sätt. Han förstår inte riktigt vikten av planering med barn. Visst kan man åka överallt och vilken dag som helst men man får tänka på att amma innan samt byta blöja och därefter kan man åka och det tar mer tid. Men jag har i regel koll på läget numera. Det är skönt. Jag förstår hur stressad sambon känner sig för jag upplevde den stressen förr, han är inte den som säger en fast tid vilket jag var innan. Nu behöver jag få en tid för att kunna planera om jag ska med, annars blir det inte gjort. Frustrerande för sambon, lite payback för mig. Idag vill han hämta sin hoj och i torsdags insåg han väl planeringens vikt för han skulle hämtat den redan då men då var det amning och trafik och besök som gjorde att tiden inte räckte till. Idag har vi en planerad tid och extratid ifall amning skulle behövas. Tänk om sambon skulle kunna börja förstå hur jag tänker och kommunicera om hur han tänker?

Nu ska jag kyla in pump-maten och sen kolla till pyret och sambon. Jag har tagit en långdusch och sminkat mig idag! Tjohoo! Känner mig fräch!

Jag hoppas det är en ny rutin vi fått in jag och sambon... Jag ammar vid middagstid sen tar han pyret (oftast sovandes) för att jag ska få sova ifred. Jag vaknar igen när hon ska ammas men har kunnat sova utan att oria mig. Sen ammar jag och då gör sambon sig iordning och lägger sig. Ibland spelar han på mobilen, ibland somnar han direkt...hans val! När pyret ätit får hon bli lite extra trött så lägger jag henne och somnar själv. Jag vaknar igen på morgonen av att brösten läcker, då väcker jag pyret och ammar. Sen vilar vi lite innan jag går upp och pumpar. Bra rutiner, om du frågar mig! Hur funkar det när sambon börjar jobba igen? På tisdag!!! Då ska jag vara ensam alltså?!

Vissa dagar vill man bara ge upp. Medan andra dagar tycker man att det är det bästa som hänt en. Ja, barn såklart. Vaknar på natten när kroppen säger att det är dags...vill ju inte väcka sambon då så försöker i regel hålla mig tills pyret vaknar men ibland måste jag gå upp och pumpa för brösten läcker! Det är superäckligt. Den där härliga känslan av att kunna amma har inte infunnit sig ännu. Pyret suger sönder bröstvårtorna och det är mer skorpor och blåsor än bröstvårtor. Därför har vi en pump. Sen har jag fått testa amningsnapp och den avlastar visserligen men hon får inte i sig tillräckligt för att hålla sig mätt på det hon får.

Dolly Parton har lagt sig och tuttarna är numera som "de ska vara" vilket känns konstigt. Jag inbillar mig att mjölkproduktionen styrs av storleken på tuttarna. Inte desto större - desto mer utan ju mer dolly parton de är, ju mer mjölk! Jag har hellre liiiite överproduktion av mjölk än för lite.

Jag har kollat på vårtformare från medela som jag tänkt testa så att pyret kan amma normalt. Jag vill ju amma och de få gånger som det faktiskt funkat har det varit underbart. En gång förra veckan så funkade det nästan hela dagen! Tror ni jag var glad då?! Oh, ja!

Jag förstår att folk inte vill amma. Jag kan däremot inte förstå att folk inte vill ge det en chans! Men alla är vi olika. Jag hoppas kunna amma inom kort. Vissa dagar känns det dock omöjligt och jag vill bara sluta. Idag vill jag så gott det går amma!

Ja, tystnaden talar väl sitt egna språk egentligen men kanske är smart att berätta vad som händer och vad som hänt? Torsdag kväll (den 5:e april) hade jag en blödning och lite känningar men mest av allt hade jag kännt minskade fosterrörelser under dagen. Så vi åkte in. Det koplades på CTG-kurvor (band på magen som mätet hjärtljud på bebis samt sammandragningar) och den visade att det såg bra ut och att värkarna kom regelbundet. De kollade hur öppen jag var och 3 cm var svaret (10 är så öppen man ska vara) samt ett huvud långt, långt ner. Därefter ett ultraljud som visade att bebis sparkade på moderkakan vilket gjorde att jag kände mindre. De trodde på bebis inom en snar framtid.

Vi åkte och köpte mat, åt lite och sen skrevs vi in vid 23-tiden. Då fick jag bada vilket var skönt! Sen försökte jag mig på gåstolen men tappade kraften i benen när värkarna kom så jag bad om akupunktur. De satte akupunktur och den i sin tur hjälpte värkarna att komma igång ordentligt. Aldrig har 20 minuter kännts så långa som då. Nålarna togs ur och jag började få ont. Lustgas fick det bli. Nu började det trycka på. Göra ont. Efter ett tag bad jag om mer och lustgasen höjdes. Jag orkade inte mer än smärtan just då. Tidsperspektivet försvann och jag fokuserade bara på att klara smärtan. Fortfarande hanterbart. Sen ändrades smärtans karaktär. Det gjorde sjukt ont. Jag bad om något mer och när undersökningen gjordes visade det sig att jag var öppen 10 cm så det var ingen idé med epidural, för sent! Den hade ändå inte hjälpt i detta skede eftersom smärtan inte sitter på samma ställe när man är fullöppen. Krysta var det. Vilken lättnad att få krysta, innan kändes det som om man tvingades hålla kvar.

Så kom huvudet ut och det kändes som om hela underlivet sprack. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag bad dem att bara ta ut ungen. Fick då veta att jag vid nästa värk skulle trycka försiktigare, inte riktigt lika hårt och att det var det sista. Väntan på sista värken kändes som en evighet..! Så kom värken och jag krystade och plopp sa det och sekunden senare skrek det till. Om ens en sekund. Bebisen skrek tamitusan direkt!

Jag fick bebisen i famnen och fick själv kolla vad det var. Hade ju velat att sambon skulle säga men jag fick bebisen i famnen sådet var bara kolla. En flicka! Jag blev så otroligt chockad för jag hade väntat mig en pojke, räknat med en pojke. Oddsen för en pojke var större än för en flicka då det först och främst föds fler pojkar och sen har sambons släkt på pappans sida typ bara pojkar och det anses vara något som är lite "ärftligt".

Tio minuter efter flickan kom kände jag tryck igen. Då kom moderkakan. Enligt personalen gick förlossningen snabbt - med tanke på att jag var förstagångsföderska. Jag fick tre små bristningar vilket är lite - för att vara förstagångsföderska. Väl på BB kom mjölkproduktionen igång snabbt - för att vara förstagångsföderska och mjölken ändrade karaktär från råmjölk till mjölk väldigt fort - för att vara förstagångsföderska. Ja, vem har sagt att jag ska följa normen?!

Efter fyra dagar på BB men såriga bröst, pumpning och ersättning så kom vi hem. När bebisen var en vecka gammal bestämdes namn. Nu är bebisen nio dagar och vi börjar väl känna att livet rullar lite mer. Man har rutiner. Sambon har varit mer stöd än jag trodde han skulle vara. Inatt skulle han se hockey och då fick jag sova för han tog bebis. Nu på morgonen får jag istället bebisen och han får sova. Men vi försöker få tid ihop också.

Vi köpte ett paket blöjor från Pampers (Newborn) och de var superkassa! Hon kissar igenom dem till och med! Libero fick vi på sjukhuset och de är bra mycket bättre. Kanske testar vi huggies eller några egna märken på blöjor framöver men nu ska vi nog gå över på storlek två och vi fick ett paket tvåor av en kompis i tidig graviditet. De är lite stora men ungefär som pampers som är superbreda!

Nej, välkommen till världen bebis! På önskade datumet dessutom!

Idag är jag riktigt trött. Vädret har gått fram och tillbaka de senaste dagarna och det tar verkligen på kroppen. I natt vaknade jag en gång och hade svårt att somna om och på morgonen hade jag riktigt ont i ryggen. Jag kan inte sitta framåtlutad längre för det är riktigt obehagligt vilket gör det svårt att sitta och äta. Att sitta lätt bakåtlutad är jobbigt också för ryggsmärtan. Men jag har börjat se målet. Jag hoppas föda tidigare men räknar med full övertid. Vilket innebär att jag har en bebis om tre veckor. 21 dagar är en tid som är överskådlig. Sambon verkar också inse att det närmar sig. Han har fått problem med sin nya MC och hade kollat upp lite med försäkringar och garanti sen ringde han och kollade med mig om när vi kunde kolla på det! Han började med att säga att det inte skulle ta så lång tid och rättade sig sedan och sa "det tar max...." Det är framsteg i vår kommunikation. Han har en bil också som han vill fixa, den skulle inte ta så lång tid att fixa sa han och när jag bad honom lägga om det i timmar så blev det en veckas jobb! Det är mycket tid för en bil om du frågar mig. Men han har det ju som intresse och för honom är det inte mycket tid då. Därför är kommunikationen viktig. Anyway så frågade jag om vi kunde ta det när han var hemma för jag hade också några saker jag ville fixa och om vi kunde kolla på det samtidigt. På så sätt blir ju inte en nöjd och en missnöjd. Han sa också att han ville ha MC:n gjord så fort som möjligt men att man inte vet med bebisen. Han lät nästan lite nojjig över att inte hinna med allt han vill innan bebisen kommer. Det tyckte jag var roligt att höra. Idag ska jag kolla om vi kan tvätta tidigare och sen ska jag måla lite mer på sängen och kanske två lager om jag orkar? Om jag gör två målningar idag behöver jag bara fylla i konturerna imorgon och då är den klar!

Jahopp, saker och ting närmar sig nu och jag vet inte om jag är beredd men det blir man väl aldrig? I mammagruppen jag deltar i på internet kommer alla möjliga nojjor upp och vissa saker förstår jag mig inte på. Lyckligtvis har jag skaffat mig en vän via gruppen och vi kan sitta och klaga på dessa människor ihop och peppar varandra. Det är härligt! Vi har en mamma som födde sin förra tidigt och nu har hon gått längre än med det barnet och upplever det som övertid?! Inte nog med det, hon hade en "tyst öppning" förra gången och oroade sig för det hela gårdagen. Inatt oroade hon sig igen och åkte in. Varför sitta och oroa sig på internet? Nästa person frågar vad vi i gruppen tror om att hon gjord hinnsvepning, haft sex två gånger igår och fått slemmig, lite småblodig flytning samt menssmärtor. Jag tror inte det är så uppskattat att jag svarar att jag tror att hon har smärtorna pga. hinnsvepningen och att hon haft sex två gånger (ingen bevisad effekt) och att hennes slempropp släppt. Slemproppen kan återbildas och kan släppa flera veckor innan förlossningen men det vet inte dessa mammor? Och i regel är de mammor som irriterar oss mest faktiskt inte förstagångsföderskor! Men sen jag började prata med den tjejen jag pratar med känns det lite roligare, vi kan skratta åt dem och skämta om dem samt dra lite råa kommentarer. Det är skönt att veta att någon annan än jag faktiskt  inte delar med sig av sitt sexliv, sina slemproppar och detaljerad oro. Jag pratar inte ens sex med mina vänner för det är intimt tycker jag, än mindre offentligt på internet! Integritet?

Inatt kom en ny kommentar, en uppmaning till alla som fött barn att lägga upp bild på sina barn och presentera barnet lite helst skriva en förlossningsberättelse också. Kan man få vänja sig vid rollen som mamma innan man går in på internet och skriver om förlossningar och laddar upp bilder för människor som egentligen är helt okända? Nej, jag är glad att jag fortfarande kan förstå skillnad på privatliv och internet, även om gränserna ibland överskrids och är luddiga...

Ibland är det så otroligt små saker som behövs. I morse skulle sambon jobba tidigt men bestämde sig för en mysmorgon istället. Vi skiljdes åt så sent som tio och han är nog glad över sin flextid!

Helgen har bjudit på bråkande fogar och en ilande känsla i ryggen. Misstänker att saker och ting är på G men vågar inte hoppas. Bebisen gnider huvudet neråt och även om BM sa att bebis var djupt fixerad så verkar huvudet kunna komma längre ner! Visst ger det en trygghetskänsla men det är inte skönt.

Tidigare brukade jag göra detox två gånger per år och jag tror nog kroppen är van vid det för i höstas och nu är jag inställd på att köpa frukt och jag är glad över alla fina priser på frukten som gör att det nästan är billigae med frukt än godis! Färsk ananas 10kr st tex?! Två paket jordgubbar för 20 kr och mango för runt tian! Frukt man annars inte köper för att det är dyrt.

Det diskuteras nu ständigt saker som kan sätta igång förlossningen och många pratar om

• Hallonbladste (www.hallonbladste.se)
• Starka kryddor (ingefära, curry, cayene...)
• Ananas (färsk, köttet som är närmast stammen)
• Färdknäpp (sex, orgasm och mannens sperma 3in1)
• Trappor och pilatesboll
• Massera bröstvårtorna

Ja, listan kan göras lång. Själv gör jag ingenting på tvång. Visst gillar jag stark mat så det går ner, liksom innan. Ananas är billig och jag har ätit det sen de bra prisena kom, men jag vräker inte i mig... Resten tänker jag inte ens försöka! Det som inte är normalt i  mitt liv testas inte, men visst skojar vi om att åka på guppiga vägar, ha sex och äta allt som ska sätta igång för att slippa gå över tiden, men seriösa är vi då inte. Sådär sugen på att gå över tiden är jag inte heller. Vill helst slippa gå på nästa möte hos BM (= BF+1) men jag är inställd på att gå...

Dock är jag nyfiken på hur det är nu. Har tappen utplånats något? Är jag öppen något? Men jag stressar inte. Och jag trodde att jag skulle vara värst av mina vänner, åka in stup i kvarten. Min graviditet har nog varit tvärtemot deras...de har varit lugna i början och oroliga i slutet, nu börjar jag bli lugn efter nio månaders oro. Det enda jag oroar mig för är att inte tycka om barnet. Jag tror det kommer vara svårt att ta till sig barnet direkt. Jag vet att det kommer dock men sa det till sambon och han trodde att han skulle tycka om bebis direkt. Aldrig är vi lika..!

Visst ja. Var ju hos BM på extrakontroll igår. Kom sent eftersom det drog ut på tiden med SVT. Glömde i all stress att fråga om hur man gjorde för att välja det BB jag vill ha. Typiskt! Men måttet såg bra ut, 33 tror jag hon sa? +2 cm har jag för mig och det var 31 sist väl? Bara de säger att det är bra så är jag lugn. Hjärtljuden är åt det lägre numera. Förut låg de alltid på luriga 140 men har gått ner mot 138 och 136. Allt mellan 110 och... jag minns inte vad det övre är men 140 är typ mitten. Om man ska tro alla rön så är låga hjärtslag en pojke så det blir nog en pojke. Jag ställer in mig på det. Lika bra. Sambon har ställt sig in på en tjej. Inget går ju att säga säkert. Har inte vibrationerna från bebis kissande = borde vara tjej? Under 140 i hjärtlsag = pojke? Liten i magmått = flicka? Magform... jag vet inte? Äsch, det är nog helt enkelt så att vi får inse att inom 34 dagar så vet vi vad det blir. Väntan börjar bli påfrestande nu!