Nu är det inte långt kvar!! Jag längtar!! Hunden och vännerna. Jag har aldrig varit ifrån min hund såhär länge! Pyret ligger och sover över min höft, sött som tusan men tror ni inte jag är både hungrig och bajsnödig? Älska föräldraledigheten!!! Haha.

Vi börjar få lite pejl på flytten nu. Det är snart! På torsdag fyller vi lastbilen och på fredag går lasset. Vi sover hos svärmor sista natten, på så sätt vet vi att det är rent på fredag för det måste vara rent på torsdag redan..! Vi har minimerat användandet av köket till ett skåp och en låda. Resten är städat, våttorkat osv. Frysen är avfrostad och avtorkad. Garderoberna är så gott som tömda och överskåpen avtorkade, nu ska vi tömma de sista skåpen och torka ur dem. Nu sitter vi med listor av vad som ska göras. Elen i nya lägenheten, vad ska vi ha i bilen, vad ska vi ha i lastbilen och hur gör vi ditt och datt...

Att ha barn försvårar det hela, man vill inte låta för mycket för då kan pyret vakna. Egentligen tycker vi att vi ska kunna låta och att pyret ska sova ändå men när man håller på inför flytt så tappar man så mycket tid på att hon vaknar så vi delar upp det. En går på promenad och en fixar.

Jag ska försöka fixa massor idag men nu hamnade jag i soffan med datorn i knät och tv:n är igång. Så typiskt. Men jag har ringt om elnät, föräldrapeng och... vad var det mer? Jag ska åka och kolla på nya köksredskap idag också.

Vi betalade dyrt denna månad, nästan dubbla hyror eftersom lånet för denna är ungefär som hyran på nästa lägenhet... Surt såhär innan sommaren. Tur att vi båda fick tillbaka på skatten! Håll tummarna för att pyret håller sig lugn idag så det blir en bra dag!

Igår var vi på konsert. Jag sambon och pyret. Vi hade självklart hörselkåpor på henne. Det var som balsam för själen. Idag är jag dundertrött men laddad med energi! Ska dessutom till naprapaten idag. SKÖNT! Det blir som 1,5 timme semester. Tänk om det kommer vara en skrikande unge på vägen hem? Då tar jag nästa fordon hem. Måste ju få njuta av min barnlediga tid! Åh, jag ska njuta. Jag längtar. Så mycket att jag inte gjort ett skit i morse! Bebis vaknar nog nu. Typiskt!

Jag känner mig inte förhindrad att göra saker MED barn som många talar om. Jag har inga problem att ta med mig pyret så gott som överallt. Hon kan sova i sjal, sele eller vagn...hon är flexibel! MEN!!! Jag känner ett plötsligt behov av friheten som pappa. Jag ÄLSKAR mitt barn. Jag älskar henne verkligen och jag njuter av tiden med henne men folk tar för givet att man är ledig? Att sovande tid för barnet är egentid?! Det är jourtid! Det är tid då man kan passa på att äta, gå på toa och kanske duscha. Tid då man kanske kan diska, tvätta eller ta igen missad sömn. Jag kan inte måla naglarna. Om pyret vaknar så är naglarna körda för jag vill gärna att de ska hinna torka. Men sambon har vanligt jobb och efter sina timmar är han ledig och kan komma ut och träffa kompisar och åka mc eller mecka bil...jag är aldrig sådär självklart ledig och kan aldrig bara ta mig tid. Min arbetsgivare har gått och blivit min sambo. Till honom måste jag skicka ansökan o.m att gå till naprapat, måla naglarna eller se ett helt tv-program och det är inte säkert att jag får det på önskad tid... Men visst älskar jag mitt liv och mitt barn. Jag vill bara ta ledigt någon timme då och då utan att behöva ansöka om det...

Jag fick ganska smart efter förlossningen en lite obehaglig känsla i nedre regionerna. Den känslan har hållt i sig. Var hos vårdcentralen igår och det visade sig att jag gått i nästan sju veckor med urinvägsinfektion!!! Skrev ut det på facebook (varför jag nu gjorde det?) för att få två snabba svar; det hände mig med! Det finns nog fler än så och det känns inte helt ovanligt när vi är tre på min lilla Facebooksida som haft det! Men hur kissnödig tror ni inte jag är när pyret inte somnar på natten?? Snart 45minuters knipande. Om jag gör mina knipövningar? Eh, jag har inget direkt val. Väcka bebis med extremt ljus på toaletten eller låta henne skrikvakna sig själv alternativt knipa. Svårt val? Nej. Sov unge, sov!

Att man kan bli så trött på sitt eget barn är otroligt. Men en natt som inte är bra kan göra den mest toleranta irriterad. Ja, helt ärlig. Ville kasta iväg pyret inatt. Inget dög. Fick mat. Kräktes över mig, sängkläder och sig och...ja. Men tror ni ungen är nöjd? Vanligtvis är kräk ett bra tecken på mättnad men i natt skulle hon ha mer mat?! Kolla garderoben, finns där mer nattkläder? En uppsättning. Mer mat. Vrida. Vända. Gnälla. Skrika. Börja om. Mitt tålamod tryter efter någon timme. Mitt i natten?! Jag har vad kompisarna brukar kalla för en ängels tålamod men jag har också taskigt morgonhumör. Någonstans ska väl irritationen visa sig? Sen vaknar sambon och ska till jobbet. Börjar fråga hur jag mår osv. Blev irriterad. Ville ju sova!!! Länge sen han avlastade en kväll/natt. Jag behöver avkastning nu, det är en jobbig period med pyret!

Helgen blev bra tillslut. Pyret är fruktansvärt varm av sig så tiden mitt på dagen är jobbig. Hon vaknar för att det är varmt, har svårt att somna. Anledningen till att vi upptäckt att det är värmen är för att de dagar det är svalare så sover hon bra på dagen. Sommaren lär bli tuff!

Det har blivit rensning i källare. Bråk. Försoning. Barnskrik. Firande av lillebror. Förhoppningsvis har vår kommunikation också börjat fungera. De sista dagarna har vi kunnat prata med varandra utan att ta det personligt. Jag berättade en besvikelse för sambon och för en gångs skull kunde han säga "jag har inte tänkt på det så" och då kände jag en enorm lättnad. Han sa inte "men det är bara göra det". För tiden försvann och han såg kanske att jag inte hann, trots att jag ville. Han minns kanske att jag sagt att jag velat det under en längre period. Små saker. I detta fall handlade det om att måla naglarna. Att få känna sig fin! Hoppas detta håller i sig. Även sambon har uttryckt annat än jag visste. Tankar. Funderingar och önskemål. Bra kommunikation är olika för alla. Det handlar inte om att ändra en annan person utan om att finna en fungerande mellanväg.

Varning för gnäll.

Jag och sambon hade en gemensam sak planerat idag. Tvättstuga 13-16. Inte så svårt att fixa va? Sen skulle jag hämta min lillebror på förmiddagen och sambon hade lovat en kompis att hämta en bur. Så jag hämtar min lillebror ser till att han är där han ska den tid han ska och lägger tillsammans med sambon in tvätten i tvättstugan och sen åker han för att hämta buren. Jag har pyret och fixar lite hemma medan jag väntar på sambon. Två timmar senare har han inte kommit hem. Resan dit skulle ta 20 minuter vilket innebär en restid på 40 minuter. Ringer sambon och frågar vart han är. Han är kvar där borta och SNACKAR SKIT!? Att jag inte gick i taket. Jag vill bara gå och lägga mig för att inte vakna... Jag frågade honom om ansvaret för tvätten bland annat och sa att det är jag som får ta det...svaret jag fick var "eller så gör du något annat"

Så jag ska skita i tvätten? Skita i pyret? För pyret och tvätten är ANSVAR. Sen att jag sett till att rengöra ugnen för att jag väntade mig att sambon skulle komma hem så fort som möjligt för att DELA ANSVARET är inget han bryr sig det minsta om?! När tar han ansvar medan jag får göra något annat?! Jag blir så otroligt ledsen och arg och besviken. Tårarna bränner verkligen och jag känner att jag varken vill eller orkar detta mer.

Sambon hade som förslag att vi skulle göra något trevligt idag men min lust försvann. Man gör inte roliga saker om man inte tagit ansvar först. Så jag är den enda av oss som är berättigad att ha roligt om du frågar mig. Om inte så kommer jag ändå få göra dubbelt så mycket städning inför flytten. För sambon har nog glömt bort att ALLT ska vara klart om två veckor och det finns en bebis i hemmet och en sambo som vill kunna ha roligt utan att oroa sig för att allt ska hinnas i tid. Vi hann knappt när jag flyttade hit. Lite slarv fick det bli då. Hur ska det gå nu när en bebis är med i bilden?!

Gråt. Gråt. Gråt. Jag får bara lust att slå sönder något. Gråta. Kasta iväg något värdefullt så att det går sönder.

Oj.Tiden bara flyger iväg och pyret bara växer! I helgen ska det fixas lite samt spåna på inspiration till kök i nya lägenheten. Vi hade ett bra dygn igår. Alltså en rätt okej natt till igår och en bra dag samt en bra natt till idag. Nu en bra dag - hittils! Vad skönt det är med såna dagar! Men trots energin man får av såna dagar så blir man nästan lite seg samtidigt. Konstig kombination, jag vet. Energiskt seg. Jag har alltså fått sova och kroppen känner sig seg eftersom jag inte fått sova på samma sätt på ett par dagar. Men jag har ju energi eftersom jag fått vila. Wierd!

Om två veckor flyttar vi och det är kaos här hemma. I helgen ska vi fixa i köket, packa det vi kan och minimera ytorna vi använder oss av. Rengöra ugnen bland annat. Man kan klara sig utan ugn i två veckor! Vi har rensat bland mina barndomssaker så nu har vi det momentet avklarat.

Vet ni? Vi använde oss av barnvakt när vi fixade i mina barndomssaker. Skitskönt. Jag har alltid fått höra hur jobbigt det känns att lämna barnen första gången och så.. men pyret sov när vi lämnade henne och sov när vi kom tillbaka. Hon hade vaknat en gång, bytt blöja och blivit lite tröstad sen somnat om. Jag lider inte av det. Snarare är jag lättad över att ha fixat det som skulle fixas samt få fyra timmar då vi inte behövde fundera på om pyret skulle vakna eller ej och hur vi gör då, rent praktiskt. Jag var glad över att få träffa mitt pyre igen och känner mig inte redo att lämna bort henne långa stunder. Däremot är det nog skillnad om jag skulle lämna bort henne för att roa mig. Det känns onödigt faktiskt. Om inte sambon kan ta pyret om jag ska roa mig så kan jag nog avvakta. Det finns saker man kan göra med barn som är roligt.

Jag har funderat på det här med namngivning/dop. Varken jag eller sambon är troende och sambon har till och med gått ur svenska kyrkan, något jag inte orkat ta tag i. Så dop med Gud känns sådär. Istället vill jag ha namngivning och då är frågan vilka man ska bjuda för att det ska bli bra. För mig är det viktigt att jag känner att det känns bra innan och helst efter också men det kan jag ju inte veta innan. Därför funderar jag på att ha som en försenad babyshower med kompisar för att ha namngivningen. Sambon är ju inte jätteförtjust i tanken på varken dop eller namngivning så jag borde ju kunna göra min egen grej? Troligtvis kommer mamma bli lite putt...Hon tyckte väl vi kunde ha dop i denna stad och att de vänner i andra städer fick ta sig råd att komma om de ville. Men jag ser ingen anledning att göra så. Jag vill ha mina vänner där och om så inte är faller så kan det kvitta!

Nej, nu ska det ordnas lite här hemma. Ugnen var det ja..!

Svarar på kommentarer så snart jag har tid över vilket ibland är ofta och ibland inte alls. Livet som småbarnsförälder!

Ja, livet som mamma är underbart. Om dagarna är som igår. Pyret sov länge. Vi åt gjorde oss iordning och hann med bussen till en av mammorna från gravidyogan. På vägen till bussen somnade hon och hon sov i 4,5 timmar. Tills jag väckte henne. Underbart. Hon gnällde typ ingenting när jag väckt henne. Men sen försvann det underbara mammalivet. Det byttes ut till otröstligt skrik så gott som från vi kom hem till ett inatt har jag hört henne skrika. Hon skriker något fruktansvärt högt. Hon blev hes. Klart hon hade lugnare stunder men så gott som hela kvällen. Sambon sa att jag skulle sova men jag somnade lite grann och vaknade två timmar senare av att hon gallskriker...igen. Då har sambon däckat. Jag är lite orolig för hans däckningar. Han har gjort det två gånger nu. Tur att jag hör pyret ändå men hur blir det när han ska vara pappaledig? Jag är så gott som säker på att det handlar om kost- och sömnvanor. Han förstår inte syftet med att leva nyttigt och sunt så han skiter i det och äter, sover och gör det han vill. Grovt generaliserat. Men jag fick gå upp och ge henne mat vid tolvsnåret, sen var hon trött. Övertrött. Skrik. Somna till. Skrik. Somnade. Satt kvar en stund så hon fick djupsömn. Allt gick jättebra. Tills jag la henne i sängen. Gallskrik. Upp igen. Skrik. Somna. Skrik....ni förstår? Vid två la jag mig i sängen. Utmattad. Det sket pyret i för halv fem började hon stöka runt... Halv sex började skriket, ganska otroligt för att vara pyret..! En timme innan skriket liksom?!

Vi brukar ha rätt bra mornar. Vi ligger i sängen och myser och somnar om efter att sambon gått till jobbet. Men inte idag. Efter en kväll som gårdagen kändes en mysmorgon extra viktig... Men jag är uppe nu, huvudvärken från igår har inte släppt (konstigt va?) och jag har redan gjort av med större delen av krafterna i kroppen...Phew. Men livet som mamma är underbart. En latte tack! Eller..?

Pyret blev en månad i söndags. Nu söker hon tummen och är allt mer vaken. Jag kan inte riktigt förstå att hon blivit så stor? En månad? Nu minns jag plötsligt när jag satt där på cafét med kompisens unge och sa, nej...det är ingen bebis, det är ett barn! Hon var två-tre månader vill jag minnas? Nu förstår jag känslan på ett annat sätt. Det känns inte som om mitt barn är en bebis längre, det är ett barn! Nu börjar utvecklingen till att bli en egen individ. Om andra vill kalla sina pyren för bebisar i flera år eller några månader till så får dem självklart göra det. Men nu börjar pyret sin resa in i barnvärlden för mig. Nu börjar hon se saker, följa saker, förstå saker. Då är hon ett barn. Bebisar bara är. Äter, sover, skiter och skriker. Så tänker jag, nu minns jag den gången. Jag kommer säkert reagera som med kompisens barn när hon började gå; "Nej, hon var ju en bebis...vad hände?!" Men jag kan inte sitta och  låtsas att jag tycker hon är en bebis när jag tycker att hon är ett barn! Så är det. Härligt, jag har ett barn!

Tiden flyter på och dagarna är lika men olika. Släktingar vill besöka oss titt som tätt och jag tycker inte vi får någon tid ihop som familj. Syskon ska hälsa på. Då har vi två besök (min och hans syskon), sen mormor, farmor och morfar... tre besök till... fem totalt. Sen vill man hinna träffa de enstaka vänner man har här i staden. Jaha, två besök till. Sen finns det bekanta som vill hälsa på, vänta nu? Dagarna är väl ändå slut nu?! När får vi njuta av tiden med vårt barn? När får vi njuta av tiden som en familj? Varför är det så viktigt att farmor, mormor och morfar får träffa pyret när de är så små? Är inte mamman och pappan viktigare?! Glömmer folk bort sin familj? Den nya alltså. Inte den man alltid haft... Inte konstigt att konflikter uppstår i början. Har man inte tid till varann så uppstår konflikter ju..?

Dags att koka vatten och förbereda flaskor till ersättningen. Har fått tips att koka vatten och ha det i kylskåpet, då kan man värma i micro till önskad temperatur när man ska göra ersättningen. Supersmart! Tar bara några sekunder plus att man ska i med pulver och skaka. Nästan lika snabbt som att ta fram tutten ju! Jahopp, inga problem här inte! Vi ska testa den ersättning som är försiktigare mot magen nu. Pyret har skrikit en del och i fredags frågade vi om kolik när vi ringde bvc. Sen dess har hon varit lugn..?! Det är nog inte kolik men hon har sina dagar och sen tror jag inte att magen riktigt kom igång förrän nu. Skönt är det att slippa skriket och stressen. Nu är det den klassiska eftermiddags/kvällsskriket som de flesta barn har, mer eller mindre. Då är sambon i regel hemma!

Tänk på det nästa gång ni ser eller träffar en förvirrad människa! Igår var jag trött. Natten hade ju varit bra från pyrets sida men sambon sov kasst och då även jag. Trött som jag var gick jag ut med pyret i bärsjal och hunden i koppel för att ta mig till affären och köpa blåbärssoppa. Väl inne i affären undrar jag vad det är för svart på min sida....Hunden! Jag har alltså, gått in i affären med hunden??? Det var sådär sjukt som i en dröm. Ingen sa något, ingen kollade konstigt eller något..? Jag fick gå förbi kassorna och ursäkta mig...Sen gå in igen och handla. Pinsamt! Men visst skrattar jag åt det. Trötthet är farligt.

Nu är det maj och det börjar sådär... Sambon sa igårkväll att han inte mådde så bra. Han la sig på kvällen och jag fick ta pyret, tji för våra rutiner! Skittrött tänkte jag att detta tamitusan ska funka! Kroppen gör ont av trötthet men pyret somnar och jag likaså. Vaknar på natten, inte av pyret inte utan av att sambon inte är i sängen. Går upp och ser honom i badkaret?! Då har han gått och blivit magsjuk. Spyr och skiter. Ut kommer skiten iaf... Så jag fick försöka agera hjälp mitt i natten. Han hade vaknat av att han bajsade..? Så jag fick fixa sängen och så... Sen skulle jag ta pyret när hon vaknade och köpa blåbärssoppa men sambon hann somna så jag sket i det. Somnade om. På morgonen mår han bättre men inte alls bra. Han har sovit hela dagen och pyret har varit vaken så gott som hela dagen. Mamman är slut. Huvudvärk som smyger och trötthet utan dess like. Pyret somnar ibland men så fort jag lägger ner henne så vaknar hon... Nu är jag trött och vill vila sen ett par timmar tillbaka..?

Hon vägrar sova i annat än bärsjalen när jag rör mig (går)... Nu ska jag testa att lägga ner henne igen. Önska mig lycka till! antingen sover jag en stund eller.. så får jag återigen ta pyret... Kan nog somna ståendes...