Pyret blev en månad i söndags. Nu söker hon tummen och är allt mer vaken. Jag kan inte riktigt förstå att hon blivit så stor? En månad? Nu minns jag plötsligt när jag satt där på cafét med kompisens unge och sa, nej...det är ingen bebis, det är ett barn! Hon var två-tre månader vill jag minnas? Nu förstår jag känslan på ett annat sätt. Det känns inte som om mitt barn är en bebis längre, det är ett barn! Nu börjar utvecklingen till att bli en egen individ. Om andra vill kalla sina pyren för bebisar i flera år eller några månader till så får dem självklart göra det. Men nu börjar pyret sin resa in i barnvärlden för mig. Nu börjar hon se saker, följa saker, förstå saker. Då är hon ett barn. Bebisar bara är. Äter, sover, skiter och skriker. Så tänker jag, nu minns jag den gången. Jag kommer säkert reagera som med kompisens barn när hon började gå; "Nej, hon var ju en bebis...vad hände?!" Men jag kan inte sitta och  låtsas att jag tycker hon är en bebis när jag tycker att hon är ett barn! Så är det. Härligt, jag har ett barn!

Tiden flyter på och dagarna är lika men olika. Släktingar vill besöka oss titt som tätt och jag tycker inte vi får någon tid ihop som familj. Syskon ska hälsa på. Då har vi två besök (min och hans syskon), sen mormor, farmor och morfar... tre besök till... fem totalt. Sen vill man hinna träffa de enstaka vänner man har här i staden. Jaha, två besök till. Sen finns det bekanta som vill hälsa på, vänta nu? Dagarna är väl ändå slut nu?! När får vi njuta av tiden med vårt barn? När får vi njuta av tiden som en familj? Varför är det så viktigt att farmor, mormor och morfar får träffa pyret när de är så små? Är inte mamman och pappan viktigare?! Glömmer folk bort sin familj? Den nya alltså. Inte den man alltid haft... Inte konstigt att konflikter uppstår i början. Har man inte tid till varann så uppstår konflikter ju..?

Dags att koka vatten och förbereda flaskor till ersättningen. Har fått tips att koka vatten och ha det i kylskåpet, då kan man värma i micro till önskad temperatur när man ska göra ersättningen. Supersmart! Tar bara några sekunder plus att man ska i med pulver och skaka. Nästan lika snabbt som att ta fram tutten ju! Jahopp, inga problem här inte! Vi ska testa den ersättning som är försiktigare mot magen nu. Pyret har skrikit en del och i fredags frågade vi om kolik när vi ringde bvc. Sen dess har hon varit lugn..?! Det är nog inte kolik men hon har sina dagar och sen tror jag inte att magen riktigt kom igång förrän nu. Skönt är det att slippa skriket och stressen. Nu är det den klassiska eftermiddags/kvällsskriket som de flesta barn har, mer eller mindre. Då är sambon i regel hemma!