Mars in i ugnen!

Oj.Tiden bara flyger iväg och pyret bara växer! I helgen ska det fixas lite samt spåna på inspiration till kök i nya lägenheten. Vi hade ett bra dygn igår. Alltså en rätt okej natt till igår och en bra dag samt en bra natt till idag. Nu en bra dag - hittils! Vad skönt det är med såna dagar! Men trots energin man får av såna dagar så blir man nästan lite seg samtidigt. Konstig kombination, jag vet. Energiskt seg. Jag har alltså fått sova och kroppen känner sig seg eftersom jag inte fått sova på samma sätt på ett par dagar. Men jag har ju energi eftersom jag fått vila. Wierd!

Om två veckor flyttar vi och det är kaos här hemma. I helgen ska vi fixa i köket, packa det vi kan och minimera ytorna vi använder oss av. Rengöra ugnen bland annat. Man kan klara sig utan ugn i två veckor! Vi har rensat bland mina barndomssaker så nu har vi det momentet avklarat.

Vet ni? Vi använde oss av barnvakt när vi fixade i mina barndomssaker. Skitskönt. Jag har alltid fått höra hur jobbigt det känns att lämna barnen första gången och så.. men pyret sov när vi lämnade henne och sov när vi kom tillbaka. Hon hade vaknat en gång, bytt blöja och blivit lite tröstad sen somnat om. Jag lider inte av det. Snarare är jag lättad över att ha fixat det som skulle fixas samt få fyra timmar då vi inte behövde fundera på om pyret skulle vakna eller ej och hur vi gör då, rent praktiskt. Jag var glad över att få träffa mitt pyre igen och känner mig inte redo att lämna bort henne långa stunder. Däremot är det nog skillnad om jag skulle lämna bort henne för att roa mig. Det känns onödigt faktiskt. Om inte sambon kan ta pyret om jag ska roa mig så kan jag nog avvakta. Det finns saker man kan göra med barn som är roligt.

Jag har funderat på det här med namngivning/dop. Varken jag eller sambon är troende och sambon har till och med gått ur svenska kyrkan, något jag inte orkat ta tag i. Så dop med Gud känns sådär. Istället vill jag ha namngivning och då är frågan vilka man ska bjuda för att det ska bli bra. För mig är det viktigt att jag känner att det känns bra innan och helst efter också men det kan jag ju inte veta innan. Därför funderar jag på att ha som en försenad babyshower med kompisar för att ha namngivningen. Sambon är ju inte jätteförtjust i tanken på varken dop eller namngivning så jag borde ju kunna göra min egen grej? Troligtvis kommer mamma bli lite putt...Hon tyckte väl vi kunde ha dop i denna stad och att de vänner i andra städer fick ta sig råd att komma om de ville. Men jag ser ingen anledning att göra så. Jag vill ha mina vänner där och om så inte är faller så kan det kvitta!

Nej, nu ska det ordnas lite här hemma. Ugnen var det ja..!

Besök av SVT.

Imorgon skulle jag träffa gamla klasskompisen för att kolla igenom skolkatalogen efter någon som kunde tänka sig ställa upp som mobbare hos svt. Idag ringde svt och frågade om de fick filma mötet. Låter seriöst nu, undrar om det är på riktigt nu eller fortfarande under utveckling?

Jag är trött i vilket fall som helst! Vi har städat hemma idag så kartonger inte står överallt i lägenheten när de filmar. Bra förberedelse inför visningen av lägenheten också. Spännande.

Vi hade en intresserad som ville göra snabb affär. Vi sa ett jäkligt högt bud (200 000kr över det sk. accepterade) och han avvaktade men var fortfarande intresserad. Han försökte med en sådan fjuttig höjning som 45 000. Vi vill ju känna att det är en bra affär vi gör om vi ska ställa in budgivning och visningar så...nej!

Men nu är det dags att sova. Jag är trött och imorgon är en lång dag med extrainsatt BM-besök och filmning. Får kamma hunden och dra en extra omgång på golvet då hon som ska intervjua mig tydligen är allergisk mot hund. Lyckat värre!

Tack!

Tack lillebror för canonboken upplaga 5. Känns rätt roligt att få intresset väckt till liv igen!

Allmänt inlägg om hund, sjukskrivning, graviditet och presenter.

Helgen som var
Nu är vi tillbaka efter vår helgtripp. Jag har inte orkat särskilt mycket denna helg. Lite och dålig sömn har påverkat måendet också och jag har kännt mig låg. Synd för det var en helg jag hade hoppats på att känna lite mer glädje. Sambon fick sin hoj och var lycklig över detta, den är sprillans ny och mätaren står på 0. Jag fick träffa en av mina vänner i staden och dennes familj. Den andra familjen kunde vi inte träffa eftersom ena barnet blev dåligt och det medförde att de inte kom iväg så att de också var i stan då. Kändes tråkigt för vi har i princip åkt om varann konstant sedan ett halvår tillbaka.

My old town
På onsdag bär det av till min gamla hemstad. Nu börjar folk höra av sig om att ses och det är självklart superskoj men jag inser samtidigt hur kort tid tre dagar är. När ska jag ha tid att sova? Sova måste jag ju för att må någorlunda. Det är ju sömnen som ger grunden för dagen.

Kroppens språk
Min kropp har ett eget språk. Först gav den mig oro för missfall i flera veckor. Sen fick jag slappna av en stund innan depressionen kom med dunder och brak. När jag väl börjar känna lite ljusning och faktiskt kunna komma upp ur sängen på morgonen (innan 11) så kommer nästa grej. Foglossning verkar det vara denna gång. En dag på jobbet innebär sex timmar med trappor man ska gå upp och ned för, bil som man ska in och ut ur, glashala vägar man ska GÅ på (ramlat två gånger redan) och sedan vårdens välkända oergonomiska ställningar. Efter max två timmar är kroppen slut, det gör ont i ryggen (i princip hela ryggen), sätet och mot blygdbenet. Det känns som om ingen skulle tveka på att det är fogarna som bråkar. Nu måste jag försöka få tag i en läkare som kan sjukskriva mig från enbart jobbet, studierna vill jag slutföra. Studierna är ju inte fysiskt påfrestande heller. Men jag som trivs med brukarna känner mig jävligt låg för att inte kunna jobba, nu när jag väl fått jobb...

På tal om jobb så tänkte jag svänga förbi mitt gamla jobb när jag ändå är i gamla hemstaden i helgen. Jag saknar dem så otroligt mycket så det gör ont. Mina  underbara gamla kollegor. Kollegor man hade tjafs med, klagade på, irriterade sig på och sedan blev vänner med. Vi var kollegor som hade olika åsikter och tillvägagångssätt för att inte tala om våra olika synsätt men vi valde att försöka förstå varann. Men vi höll definitivt inte alltid med varann!

Hunden
Igår var hunden väldigt billig. Jag hade kunnat skänka bort henne med alla tillbehör (ganska mycket och påkostade saker) och mat för över en månad. Hunden skäller ibland på andra hundar (när hon kom så skällde hon alltid på andra hundar) men hon har alltid varit bra på vissa saker; om hon ska springa mot en annan hund så stannar hon på trotoarkanten för att skälla. Bilvägar går hon aldrig ut på. Men igår, när vi har halka på vägarna dessutom, tyckte hon att det var läge att ändra på det! Hon sprang rakt ut i vägen och jag såg hennes liv passera. Bilar från båda håll... De hann stanna. Bilen som kom i den filen hunden stod i stannade med 1-2 meter tillgodo. Jag såg hundens liv passera och hur vår familj som skulle vara sambo, jag, hund och bebis plötsligt inte var fyra längre utan tre... Jag hämtade hunden och var så arg att jag sa till sambon att ta henne. Man ska inte ta en hund när man är arg eller irriterad. Lättare sagt än gjort eftersom jag bara ville skrika och skälla på henne. Men vad hjälper det när hon väl är på plats? Inte ett jävla skit.

Fick skit från en (ursäkta uttrycket) jävla kärring igår också. Angående min hund, igen. Jag står och väntar på att sambon ska hjälpa min mamma till bilen och då är jag hård. Hunden ska sitta och vänta och absolut inte dra. Så fort hon drog så korrigerade jag ordentligt, jag var väldigt hård igår jämfört med hur jag brukar vara. Så tittade jag bort en stund och känner hur det drar i kopplet, rycker tillbaka och korrigerar hunden samtidigt hur jag ser en vilt främmande människa hälsa på min hund?! Hur kommer man ens på tanken att hälsa på en hund innan man pratar med ägaren? Hon påstår att det är jobbigt för hunden att stå där när det snöar och jag sa att det inte alls är jobbigt. Så säger hon "du kanske inte vill att man ska hälsa på hunden?" och jag svarade att "nej, inte förrän man kollat att det är okej med mig" (det är på mitt ansvar om hunden gör något, är det konstigt att jag vill ha koll på läget?) då säger hon högt att jag är...gnällig eller bitter..minns inte exakt vilket ord hon använde. Hon var sur ett tag till så när hon går förbi sambon hör sambon hur hon muttrar irriterat och kommer fram till mig för att fråga vad som hade hänt. Det enda han reagerar på är att hon hälsade på hunden utan att fråga. Hur kan man lära barn att alltid fråga först och sen bara glömma att man måste fråga även som vuxen?

Jag vill att min hund ska ha tydliga regler. Jag vill inte pjoska överdrivet mycket med min hund (självklart pjoskar jag! Under kontrollerade former...). Jag vill att hon ska sitta om jag säger "sitt", ligga om jag säger "ligg" gå fot om jag ger kommando och komma på inkallning (den första inkallningen, inte 25 inkallningar senare) och det kräver diciplin. Dessutom vet jag att hon mår bra av att ha tydliga regler, hon känner sig säkrare och blir således lugnare av det.

Kläder
Vi rensade lite bland mina gamla barnkläder igår. Några plagg blev det allt men inte så många. Första kartongen vi fick av en vän tvättade vi ganska direkt. Sen dess har vi fått en kasse med kläder och nu dessa gamla kläder. Vi uppskattar självklart allt vi får men igår sa sambon att det han känner är tråkigast är att vi inte känner att det är nödvändigt att köpa så mycket och att kläderna faktiskt är en del av identiteten och därför känns det tråkigt, men samtidigt skönt att slippa lägga så mycket pengar på kläder. Vissa kläder är ju "vår stil" medan andra kläder inte alls är sånt vi i första hand skulle välja men vi vill ju vara ekonomiska inledningsvis.

Samtal
Fick ett samtal under bloggskrivandet. Från barnmorskan. Nu ska jag träffa en läkare för att samtala eventuell sjukskrivning. Det ska bli riktigt skönt. Jag jobbar ikväll och nästa måndag, sen träffar jag läkaren på tisdagen. Den kvinna jag pratade med sa att det kan vara så att man behöver gå till sjukgymnast innan för att försäkringskassan (FK) ska godkänna sjukskrivningen. Om så är fallet är jag öppen för att sjukskriva mig och gå hos sjukgymnast samtidigt, men att jobba en hel helg med smärta lockar inte alls. Kvinnan sa att man inte brukar ifrågasätta när man jobbar inom hemtjänsten eftersom det ÄR ett tungt arbete. Håll tummarna!


Lyckligt ovetandes.

Oväntat men ändå väntat
Idag ringde min sambo. Ett samtal jag väntat mig få tidigare om det skulle komma men visst, blev inte jätteförvånad över beskedet; Han har köpt en ny motorcykel. Jag bara älskar att han lägger ut nästan hundratusen kronor på en motorcykel som ska betalas och hämtas inom fem dagar... Visst är jag glad för min sambos skull, han har trånat efter denna mc i snart ett år, men jag kan inte annat än se den ekonomiska aspekten. Jag passade på att säga att vi då kanske måste sälja lägenheten snabbare också och det är han med på och ojsan hoppsan vad med lägenhetsvisningar vi ska gå på nu. Härligt att det händer saker! Vi överväger att sälja bostaden först och eventuellt bo tillfälligt om vi inte hinner få tag i något. Lägenheten är värderad och vi kommer gå plus så det känns riktigt bra!

Försäkringskassan
Denna djungel av papper! Nu läste jag igenom mina papper igen och jag ska ha en annan blankett! Suck. Jag ringde till försäkringskassan och förstod ingenting av deras alternativ, bra att man kunde få prata med växeln. Blev placerad i kö. Plats 40 "vi besvarar ditt samtal så fort vi kan" jo, tjena tänkte jag och inom två minuter var det min tur. Positivt överraskad är väl rätt uttryck? Nu har jag beställt rätt blankett så den ska fyllas i, arbetsgivarintyg och kopia på anställningsavtal ska begäras. Ska beställa intyg på att jag studerar denna termin också. Kanske dags att plocka fram böcker och studiehandledningarna till kommande kurser? Börjar ju på måndag tydligen.

Operation
Hunden har rätt sköra tänder har vi upptäckt. Hon har tappat/fått dragit alla småtänder på nedre tandraden och nu är en av tänderna på övre tandraden trasig och måste dras. Jag har dragit lite på det eftersom jag inte är nöjd med veterinären i nya staden och för att det kostar så fort de små djuren ska sövas. Nu ska vi ju till min gamla hemstad om två veckor och de hade tid för min älskade hund. Jag sa att jag helst ville ha dem eftersom jag är nöjd med dem och inte med den jag har här. De blev glada. Men det är ju sanningen och den bör de få höra. Hoppas att pengarna hinner komma innan dess, annars blir det sparkontot men då vet jag att det kommer komma studiebidrag åtminstone.

Lägenhet
Nu har det satts lite mer press på att hitta lägenhet. Vi har tittat på en del som ligger i hela länet men med bra kommunikationer till staden. Vi har även pratat om att skaffa en till liten skruttbil så att ingen av oss blir låsta eftersom vi kommer ha längre till och från ställen. Vårt mål är att flytta innan bebisen kommer men jag tror det kommer ske i samma veva som bebisen kommer med tanke på vad värderaren sa till oss om tider och sådant. Helst ser jag väl att vi flyttar in innan bebisen kommer, då kan jag också vara med och jag tycker om att vara delaktig i flyttar. Det är lite specialitet! Jag är en bra person som roddar arbete och lådor till rätt plats. Men klart det kommer gå ändå. Synd att vi inte kollade tidigare. Sen ska vi på samtal med banken, de verkade inte allt för positiva till att låna ut pengar till oss som var under det belopp vi kommer få för lägenheten. Tydligen kan de skräddarsy lånelöften så håll tummarna. Annars kanske vi kan ordna handpenningen utan att ta topplån och då kanske de samtycker..? Skatten för sambon blir bättre om han står på lägenheten. Hon vi pratade med om lånelöftet började prata om sambolagen och att gå till jurist för att ta bort den om han skulle köpa själv. Då sa jag till henne att sambolagen gäller liktförbannat om sambon köper lägenheten själv och vi flyttar in tillsammans! "Ja, jo... det gör den ju" Tror inte hon var medveten om mina juridiska kontakter! Alltid roligt att veta bättre än såna där personer som ska veta saker och gissar sig till svaren istället för att säga att de ska kolla upp något (de borde ju ha informationen i datorn?).



Sötgurkan <3
Lyckligt ovetande om att hon ska sövas och att en tand ska dras inom kort.


Fredag, lördag, söndag ...och lite nyår!

Fredag
Fredagen började med ett besök på psyk. Jag gick efter tio minuter, glad över att inte behöva betala för besöket (frikort). Jag kände att förra besöket hos denne överläkare var tungt eftersom jag upplevde att hon inte riktigt lyssnade på mig. När hon frågade hur jag upplevde den "hjälp" jag blev erbjuden så berättade jag att jag upplevde att bemötandet gått dåligt till från början och att det inte varit bra alls med hur lång tid jag fått vänta, varit tvungen att kontakta akut-psyk osv. Då frågar hon mig om jag kan skylla det på henne..? Jag kom med konstruktiv kritik inledningsvis och hon tar det personligt?! Då kom hormonerna fram och jag sa att nej, det kan jag självklart inte utan jag tycker att det gått dåligt till från början (upprepning av tidigare) och att det inte varit några problem om jag bara ville ha medicin men nu var inte fallet så. Jag vill ha hjälp. Då avbryter hon och berättar att hon just erbjudit mig hjälp med en terapeut (som hon hade pratat med i torsdags, mitt första besök hos henne var tre veckor tidigare) och att jag kunde få byta medicin.

Tyvärr blev jag riktigt arg på henne. Men hon sa att hon aldrig träffat någon så illa som mig, som inte kunde se något direkt ljus i tillvaron (jag som trodde det var vad som symboliserade en depression?!). Då blev jag förbannad och sa att hon då inte kunde träffat så jävla många. Hon förklarade att hon arbetat inom psykiatrin länge och bla bla bla. Jag sa att jag tar detta med terapeuten och att om jag ska träffa en läkare igen så vill jag inte ha henne varpå hon sa att "det passar mig väldigt bra också". Hon ville nog ha sista ordet och jag lät henne få det. Klädde på mig ytterkläderna och gick ut från rummet. Tio minuter orkade jag höra på hur katastrofalt dålig jag är och "icke mottaglig för hjälp" jag är. Jag skickade en remiss. Jag åkte in på psyk. Jag bad om hjälp. Jag bad om KBT och att få sådan medicin jag vet fungerar. Det är inte första gången jag får diagnosen depression, jag tycker att de borde lyssna på mig och mina erfarenheter av sjukdommen, men nej.

Efter besöket åkte vi till min gamla hemstad. Vi träffade en kompis och dennes familj (sambo och barn), deras barn somnade i min famn vilket kändes underbart! Sen åt vi gott (vi hade lite hemma som vi tog med oss och de köpte vad som behövdes utöver det) och pratade massor. Fick även med oss ett babygym hem. Därefter slänge jag mig in i en affär för att försöka få tag i anka eftersom kompisen vi skulle fira nyår med inte fått tag i det trots att denne beställt! Fick tillslut tag i anklår och det fick duga tyckte vi. Vi åkte till vännen, pratade massor och sen la vi oss att sova.

Lördag
På lördagen tvättade vi. Handlade mat och donade lite i lugn och ro. Hunden är rädd för smällare så jag skällde ut några ungar mellan 5-11 år som smällde mitt på dagen. Hotade med att ringa polisen också, då gav de upp och bröt sönder smällarna och gick därifrån. Vem fan ger ungar smällare och tändare när de är så små?! Sen var det bara till att droga hunden. Stesolid fick hon i år. Hon kunde knappt gå, vinglade och ramlade om hon skulle göra något snabbt (det är en snabb hund vanligtvis). Vid tolvslaget var hon så drogad att hon njöt av fyverkerierna, kompisens hund (som vanligtvis inte bryr sig om fyverkerier) blev däremot lite nojjig. Vår hund stod på balkongen och tittade på fyverkerierna med en glatt viftande svans, omöjlig att få in. Berättar mer om själva nyår senare!

Söndag
På söndagen kom kompisens syskon förbi med en fem veckor gammal bebis. Lite bebisgos och långfrukost blev det allt. Det drog ut på tiden och vi fick skynda oss för att hinna träffa en annan kompis som var på besök i samma stad (som bor i en annan stad än vi vanligtvis) så vi träffade familjen och barnen deras en snabbis innan vi begav oss hemåt igen.

Nyårsfirande
Nyårsfirandet blev väldigt trevligt med en trerättersmiddag och gott sällskap. Vi följde menyn bortsett från att ankbrösten fick bli anklår. Citrussåsen vi gjorde var helt fantastiskt god, receptet finner ni här. Vi gjorde bara citrussåsen från receptet. Panacottan blev god som vanligt och att ha egenplockade hallon till var lite annorlunda! Lite surare och syrligare men definitivt gott! Det blev ett lugnt firande av det nya året och det passade mig helt utmärkt. Då är man inte bakfull dagen efter utan har energi kvar. Nu ska vi till kompisen igen i slutet av månaden. Det är tur att vi har en bil som inte drar så mycket, men självklart blir det en kostnad att åka. Förhoppningsvis har jag fått lite pengar till nästa resa så att sambon inte måste betala allt! Tyvärr vill jag behålla bloggen förhållandevis anonym så inga bilder på mig, sambon eller vänner läggs ut. Kvar blir dessa fina bilder som jag tog;


Smällare på nyår.


Såhär vacker blev ovanstående. Den var en sån "dubbelsmällande fyverkeripjäs"




Nu kan julen komma!

Julbestyr
Julklapparna är inslagna. Rimmen som ska skrivas är skrivna. Det blir bara två rim i år. Vanligtvis rimmar jag mer men lusten har varit borta. Julskinkan är ugnsbakad, grilljerad, provsmakad och står för att svalna på balkongen. Med en julskinka i huset blir man bästa kompis med hunden, det är en sak som är säker! Julgodis är gjort, det blev snöbollar och rocky roads. Köttbullarna är rullade och stekta. Naglarna är målade. Objektivet nedpackat, batteriet ska laddas och kameran ska med, minneskortet får inte glömmas! Tomtemössa till hunden är nedpackat och kvar är packning av bil och val av kläder. Nu är det okej om julen kommer.




God jul gott folk!


Allt i allo och bilder.

Samtal
Fick ett samtal idag från jobbet. Jag ska jobba ikväll och en dag nästa vecka. Sen går jag på schema från januari. Det känns spännande. Skönt att få en vardag igen. Det skrämmer mig lite att veta att jag inte kommer ha rutiner när bebis kommer men tar det först då. Jag tror inte att jag hade fått jobbet om jag inte hade kunnat dölja graviditeten.


Gravid 23+4



Pepparkakshus
Vi har gjort klart vårt pepparkakshus. Vi började med delarna. Sen låg de rätt länge innan vi satte ihop dem. När huset väl var ihopsatt dröjde det ett tag innan det dekorerades men nu är även det gjort. Jag tycker pepparkakshus är så mysigt men det är sällan jag tagit mig tid att göra ett.


Pepparkakshus

Pepparkakshus


Barnvagn
Vi köpte första delen av barnvagnen i helgen. Vi har bestämmt oss för en barnvagn från Emmaljunga. Till den tänkte vi ha en quadrolift istället för liggdel. Quadroliften är en hård- och mjuklift samt åkpåse och sittdyna. Läs mer om Emmaljungas Quadrolift här. Den vi köpte var nedsatt med 1000kr så vi köpte den för 1200 kr eftersom det är förra årets modell. Vagnen kommer bli en 2012:as modell och beställs i januari. Jag längtar tills jag får säga att vagnen är min. Det känns så rätt när vi är och "provkör" vagnen. Såhär ser vår quadrolift ut;


Quadrolift - Emmaljunga


Koll på läget.

Klarhet
Idag har jag fått lite klarhet i föräldrapenningen. Det minsta man kan få är 180kr/dag. Jag räknar på att det är vad jag kommer få och blir självklart glad om det blir mer. Om jag tar ut varje dag (snitt 30dgr/v) så blir det 3780kr efter avdragen skatt. Det var inte så roligt att se men vad ska vi göra åt saken? Jag blev av med mitt jobb i samma veva som jag fick veta att jag var gravid och därför är jag studerande. I somras var jag inte inskriven på arbetsförmedlingen heller eftersom jag jobbade extra (tyvärr inte heltid) så det blir nog minsta nivån. Men nu är det bara till att skicka in papper och se vad de säger. Tänkte lägga in en länk från försäkringskassans hemsida med en checklist på vad man ska tänka på inför föräldraledigheten men blogg.se accepterar inte länken. Hoppas länken i inlägget fungerar. En enklare förklaring av detta fick jag på viforäldrar.se.

Renovering
Det blir en kväll med renovering även idag. Jag är så trött på att renovera nu. Förra veckan pratade vi om att ha torsdagarna ihop men redan andra torsdagen (idag) sket det sig... Blä!

Ett år
Idag kom jag på att jag och sambon inledde vår relation för över ett år sedan. Fem dagar för sent kom jag på det. Vi träffades första gången för ganska exakt åtta år sedan och hade väl lite sporadisk kontakt ett tag. Sen tappade vi kontakten och när han var i min stad en gång så träffades vi, det är 370 dagar sen, tjoho! Det firas med renovering...

SMS
Ibland är sms så otroligt tråkigt, ibland är sms sjukt jobbigt men ibland kan sms också vara anledningen till att man orkar. Idag fick jag ett sms som började med "Godmorgon solstråle!". Tre minuter efter väckarklockan kände jag mig som allt annat än en solstråle men jag blev glad. Någon tog sig tid att skriva en hälsning till mig när jag har en tung period. Detta är en kompis som jag inte haft så jättemycket kontakt med den sista tiden vilket gjorde att sms:et betydde lite extra mycket. För tillfället orkar jag inte ha daglig kontakt med alla vänner för då blir det bara till att sitta vid telefonen. Men jag vet att några av vännerna finns och det känns bra. Vissa dagar tvekar jag faktiskt på de mest självklara vännerna, det är lite läskigt.

Länkar
Jag la in en länk om depression i länklistan idag. Där finns också en länk till en sida med underkläder, främst för oss som är gravida. För mig är det viktigt att öka kunskapen om depression. Jag lär mig saker varje gång jag läser mer om sjukdomen. Idag läste jag om unipolär sjukdom vilket jag känner kan stämma in på mig. Jag vet inte hur ofta man måste ha sina skov för att det ska räknas som unipolärt men... man kan kolla vidare när man orkar!

Yoga
Det har fortfarande inte kommit något svar om gravidyogan så jag får leta vidare i yogadjungeln. Jag ska kolla vidare på klasser som är lite längre bort tänkte jag. Annars har jag hittat ett annat ställe i närheten som också har gravidyoga. Känner mig rätt så säker på att yoga är rätt med tanke på meditationsbiten som automatiskt finns med i yogan.


Frost från tidigare år.


Promenader, meditation och snö.

Meditation
Igår gjorde jag Mindfullness, en form av meditation. Idag har jag inte riktigt kommit till kritan. Ska försöka göra det lite oftare eftersom jag vet hur mycket hjälp man kan få av en stunds tankero. På tal om ro så tänker jag på träning. Jag har kollat på olika träningsformer och tror att gravidyoga kan vara något för mig. Inom yogan så finns det vissa övningar man inte ska göra som gravid så det känns helt enkelt bättre att gå på "riktig" gravidyoga. Yoga är en form av meditation och träning. Rätt tuff träning tycker jag nog. Jag mailade intresse för gravidyogan och hoppas jag ska få svar snart, isåfall börjar jag redan på torsdag så jag skulle gärna ha svar ikväll eller imorgon.

Promenad
Idag var jag ute med hunden och under promenaden ringde en vän. Vi hörs inte så ofta men vi vet vart vi har varandra. Hon har det tufft just nu och ville ha någon att prata med för att skingra tankarna och då kom hon på att hon kunde ringa mig och fråga om hur mitt läkarbesök hade gått förra veckan. Så vi pratade om det. Vi har båda liknande utbildning så vi har lite samma språk när det kommer till vissa ämnen. Promenaden med hunden är så otroligt svår att ta sig ut på mitt på dagen, det är skönt när man kommit över "korta-promenaden-gränsen" men både innan man kommer ut och innan gränsen så är det jättetungt. Lite som att gå till träning och inte ha någon lust men man vet att man kommer må bättre efteråt. Det lockar inte just då måste jag erkänna. Två dagar i rad har hunden fått promenera lite längre promenader och hon är nog glad för så mycket har hon inte fått på länge eftersom jag knappt orkat upp ur sängen den sista tiden.

Klockan
Jag ställer klockan varje dag eftersom min medicin ska tas kl 8 på morgonen. Det går sådär men vid nio har jag oftast fått i mig den! Jobbigast är att den inte ska tas på fastande mage så jag måste äta något också. Segt men bra att komma igång med dagen ändå. Att ha en anledning att gå upp på morgonen känns viktigt för mig, annars mår jag sämre.

Sorg
Varje gång denna jävla depressionsdiagnosen ställs så blir jag påmind om att många nyare vänner försvinner. Det är, som jag skrev tidigare, en del av sjukdomen. Alla kan inte hantera hur man blir som deprimerad och då blir det så att de försvinner. Tyvärr. Oftast är det vänner man kanske haft sådär extra roligt med, vänner som faktiskt gör saker och som uppskattar att vara spontan och göra nya saker. Det är tungt när vänner blir sängliggandes av ingen synbar anledning. Det är jobbigt att vänner inte svarar när man försöker ta kontakt. Det är jobbigt att se vänner gråta av småsaker. Men det är sånt man får vara med om när man har en vän som är deprimerad. Vissa försöker in i det sista att visa att de finns där, vissa sticker snabbt och andra håller ut ett tag. När jag skickade ut SMS:et i helgen om min depression så fick jag olika reaktioner men ett svar värmde extra mycket. En vän som avskyr att skriva sms svarade med ett sms för att jag själv skrev sms (denne brukar alltid ringa upp ändå) och sa att denne fanns om jag ville prata och att det då bara var för mig att höra av mig.

Depression
Vid en depression är det svårt att ta initiativ. Det kan vara svårt att glädjas. Ibland är det svårt att komma upp ur sängen. Man kanske gråter. Eller så gråter man inte alls. Man blir okontaktbar och känner sig ensammast i världen. Vissa känner att de gör allt men att inget räcker. Men att finnas är bra. Alla är olika och har behov av olika behandling vid sjukdomsförloppet. Alla mår inte på samma sätt. Jag behöver någon som kommer över, någon som visar att den finns just där. Någon som säger "på tisdag kommer jag över efter jobbet och då går vi ut med hunden". Det är svårt att veta när man är där nere i botten. Vad svarar man när någon frågar vad man behöver? Jag behöver komma över känslan av att inte kunna hantera ensamheten. Jag behöver vänner som står för vad de säger. Jag behöver rutiner i livet men också utrymme för flexibitet. Jag behöver lugn och ro och träning. Vara ensam och med vänner. Jag behöver jobba och vara ledig. Jag behöver känna känslan av att vara en vanlig människa. En vän skrev att denne själv mådde dåligt och att jag skulle ta min tid att må bra. Vi kommer höras när någon av oss orkar ta kontakt med varandra. Ibland är det så när man bor på distans. Jag vet att vi hade varit ett bra stöd om vi bott i samma stad men nu blir det bara ännu mer negativt av att vi inte gör det.

Hopp
Jag har lite hopp nu. Jag tror att det beror på rutinerna jag har fått i livet den senaste veckan. Jag orkar fortfarande inte med så många samtal. Jag orkar inte svara på alla sms, mail eller andra former av kontakter. Men jag orkar komma upp ur sängen inom en timme. De senaste två dagarna har jag orkat ut med hunden två gånger per dag och jag har faktiskt ätit lunch alla dagar som jag gått upp "i tid". Om jag får träna blir det ännu mer rutin i livet och det hoppas jag på, det skulle göra gott och kanske så gott att jag blir frisk igen!

Snö
Liksom större delen av Sverige så fick vi också snöfall igår. Sambon kom hem efter nattispromenaden och sa att det snöade. Den är inte långvarig och det är för kallt ute för att det ska fortsätta snöa men det finns bevis i form av glashala vita is-snö-fläckar. Tur att man tar hundpromenaderna i skogen!

Snö 2010/2011
Snön från förra året.


Ännu en dag.

Helgen
I går var vi hos Sambons mamma för att renovera lite. Vi pratade och flyttade på en bil. Hunden fick springa löst på tomten, hon tycker om att vara där eftersom hon får vara lös. Det glädjer mig.

Sömn
Sömnen har varit påverkad de senaste dagarna. Jag har vaknat vid fem och har haft svårt att somna om, känner mig febrig och helt slut. Sambon fryser om nätterna medan jag svettas. Det känns jobbigt. Inatt hade jag jättesvårt att somna om och trots öronproppar så hörde jag sambons veckarklocka. Magen känns obehaglig, ivägen på ett sätt som jag inte vet hur jag ska beskriva. Magen är inte tjock riktigt ännu men...igår mådde jag illa, jag trodde verkligen att jag skulle spy. Jag kände mig varm och fick öppna fönstret, ändå vaknade jag svettig på natten. Sambon fryser på natten så jag tror faktiskt att något är fel på mig. Eftersom jag aldrig varit gravid så är jag nojjig, vet inte om det är normalt osv.

Idag
Idag är en tung dag, så brukar måndagar vara. Efter en helg med sällskap (sambon iaf) så blir man återigen ensam. Sambon tränar på måndagar, något han ställt in ibland för att jag mått dåligt. Förra veckan tappade han lusten och jag försökte pucha honom utan att lyckas. Jag ska se på dåliga tv-program och äta skräpmat. Solen skiner och himlen är klarblå så jag ska försöka mig ut på en något längre promenad med hunden idag.


Oglamoröst!

Ultraljudsbesök
Sitter och pratar med folk på internet som gjort ultraljud och en av personerna säger hur lång henens bebis är. När vi gjorde UL fick vi veta att man inte kunde säga det utan att man mätte mellan tinningarna samt lårbenet. Redan innan visste jag att vissa mätte buk också men inte min. Nu sitter flera och berättar längd på sina kommande. Inte för att det spelar jättestor roll men jag frågade ju faktiskt på UL och då tycker jag att jag borde fått svar. Desto mer jag pratar om vänta-barn-världen med andra gravida, desto mer inser jag hur komplex och svår den är. Det är nästan att jag önskar att jag var BM själv så jag förstod eftersom man inte får svar alla gånger. Frustrerande! För att inte tala om bemötande av gravida kvinnor...

Bemötande
Det tas för givet att vi ska vara villiga att fläka upp oss på en gynstol om så behövs, att dra upp tröjan och visa sin mage för okända människor ska också vara okej. Att ha en egen kropp försvinner med en graviditet. Vi hade besök hos oss för ett tag sen, min mamma var där och när hon skulle gå klappade hon mig på magen och sa hejdå. Jag reagerade såklart för jag anser att min mage är min och bara min. Då säger hon att hon får göra så för hon är min mamma! Så jag klappade henne på magen och sa hejdå till henne, vilket inte uppskattades..? Jag sa att jag fick göra så för hon är min mamma! Då bad hon självklart om ursäkt och sa att man inte får göra så, ens om man är gravid. Men hos BM på rutinkontroller och UL så förväntas jag helt bekymmerfritt dra upp alla kläder och visa min mage! På UL drar man ner byxorna också så lite könshår syns om man inte rakat sig/slarvat med rakningen... Det ska vi göra med glädje!

Om man inte njuter av graviditeten så är det också konstigt och folk ifrågasätter det. Om man ska ha sitt första barn är det himla mycket påtvingade tips om hur man ska göra och hur andra gjorde som funkade/inte funkade. Vi har kollat på vagn och fått åsikter om färgval ("flickigt", tänk om det är en pojke?), modell (Emmaljunga, den är dyr och bred?) och det faktum att vi kommer köpa en ny vagn (dyrt och vad är det för fel på begagnat?). Sambon har accepterat färgvalet eftersom jag mest kommer köra och det är så lite rosa på, vagnen kommer ju inte köras av bebis utan av mig så varför ska jag ha en vagn som jag inte trivs med? Modellen är den som fått bäst i test hos konsumentverket, den har klarat svenska klimatets tester bäst, vi vill ha fasta hjul för att kunna köra i alla väderförhållanden samt i skog och natur...senast igår insåg jag att det är bra även på bussen för om bussen gasar eller bromsar så snurrar vagnens framdel väldigt lätt. Och jaa, vagnen är dyr och vi köper den ny för att färgen lockar men vi får så mycket annat av vänner, familj och bekanta så varför inte satsa på någonting? Detta någonting kan användas vid barn 2 och förhoppningsvis barn 3 också om de inte kommer tillsammans såklart. Ska jag behöva förklara detta varje gång vi pratar om barnvagn? Måste jag förklara mitt synsätt när det kommer till uppfostran för varje individ? Måste jag fokusera på alla kommentarer? Varför ändras folks bemötande när man blir gravid?

Möte
Idag träffade jag en bekant på stan. Eftersom hon gjorde hemligt besök så tänker jag inte gå in på detaljer men vi gick lite i affärer och sen åt vi. Det var skönt att få träffa någon och göra något. Sambon är på julbord så det hade kunnat bli en lång ensam dag. Sist jag såg honom var kl 6 i morse när jag släppte av honom på jobbet och tog bilen hem för att kunna hämta honom ikväll/natt (japp, alkohol är inblandat!). Över till min bekanta, vi hade trevliga samtal och det var jättekul men vad fort folk går! Jag hänger inte med längre. Flåsar efter en trappa och hjärtat slår hårt vid ansträngning. Det är verkligen inte glamoröst att vara gravid kan jag erkänna.


UL i november; 19+1
UL gjort i november (19+1)