Ultraljudsbesök
Sitter och pratar med folk på internet som gjort ultraljud och en av personerna säger hur lång henens bebis är. När vi gjorde UL fick vi veta att man inte kunde säga det utan att man mätte mellan tinningarna samt lårbenet. Redan innan visste jag att vissa mätte buk också men inte min. Nu sitter flera och berättar längd på sina kommande. Inte för att det spelar jättestor roll men jag frågade ju faktiskt på UL och då tycker jag att jag borde fått svar. Desto mer jag pratar om vänta-barn-världen med andra gravida, desto mer inser jag hur komplex och svår den är. Det är nästan att jag önskar att jag var BM själv så jag förstod eftersom man inte får svar alla gånger. Frustrerande! För att inte tala om bemötande av gravida kvinnor...

Bemötande
Det tas för givet att vi ska vara villiga att fläka upp oss på en gynstol om så behövs, att dra upp tröjan och visa sin mage för okända människor ska också vara okej. Att ha en egen kropp försvinner med en graviditet. Vi hade besök hos oss för ett tag sen, min mamma var där och när hon skulle gå klappade hon mig på magen och sa hejdå. Jag reagerade såklart för jag anser att min mage är min och bara min. Då säger hon att hon får göra så för hon är min mamma! Så jag klappade henne på magen och sa hejdå till henne, vilket inte uppskattades..? Jag sa att jag fick göra så för hon är min mamma! Då bad hon självklart om ursäkt och sa att man inte får göra så, ens om man är gravid. Men hos BM på rutinkontroller och UL så förväntas jag helt bekymmerfritt dra upp alla kläder och visa min mage! På UL drar man ner byxorna också så lite könshår syns om man inte rakat sig/slarvat med rakningen... Det ska vi göra med glädje!

Om man inte njuter av graviditeten så är det också konstigt och folk ifrågasätter det. Om man ska ha sitt första barn är det himla mycket påtvingade tips om hur man ska göra och hur andra gjorde som funkade/inte funkade. Vi har kollat på vagn och fått åsikter om färgval ("flickigt", tänk om det är en pojke?), modell (Emmaljunga, den är dyr och bred?) och det faktum att vi kommer köpa en ny vagn (dyrt och vad är det för fel på begagnat?). Sambon har accepterat färgvalet eftersom jag mest kommer köra och det är så lite rosa på, vagnen kommer ju inte köras av bebis utan av mig så varför ska jag ha en vagn som jag inte trivs med? Modellen är den som fått bäst i test hos konsumentverket, den har klarat svenska klimatets tester bäst, vi vill ha fasta hjul för att kunna köra i alla väderförhållanden samt i skog och natur...senast igår insåg jag att det är bra även på bussen för om bussen gasar eller bromsar så snurrar vagnens framdel väldigt lätt. Och jaa, vagnen är dyr och vi köper den ny för att färgen lockar men vi får så mycket annat av vänner, familj och bekanta så varför inte satsa på någonting? Detta någonting kan användas vid barn 2 och förhoppningsvis barn 3 också om de inte kommer tillsammans såklart. Ska jag behöva förklara detta varje gång vi pratar om barnvagn? Måste jag förklara mitt synsätt när det kommer till uppfostran för varje individ? Måste jag fokusera på alla kommentarer? Varför ändras folks bemötande när man blir gravid?

Möte
Idag träffade jag en bekant på stan. Eftersom hon gjorde hemligt besök så tänker jag inte gå in på detaljer men vi gick lite i affärer och sen åt vi. Det var skönt att få träffa någon och göra något. Sambon är på julbord så det hade kunnat bli en lång ensam dag. Sist jag såg honom var kl 6 i morse när jag släppte av honom på jobbet och tog bilen hem för att kunna hämta honom ikväll/natt (japp, alkohol är inblandat!). Över till min bekanta, vi hade trevliga samtal och det var jättekul men vad fort folk går! Jag hänger inte med längre. Flåsar efter en trappa och hjärtat slår hårt vid ansträngning. Det är verkligen inte glamoröst att vara gravid kan jag erkänna.

UL gjort i november (19+1)