Ja, livet som mamma är underbart. Om dagarna är som igår. Pyret sov länge. Vi åt gjorde oss iordning och hann med bussen till en av mammorna från gravidyogan. På vägen till bussen somnade hon och hon sov i 4,5 timmar. Tills jag väckte henne. Underbart. Hon gnällde typ ingenting när jag väckt henne. Men sen försvann det underbara mammalivet. Det byttes ut till otröstligt skrik så gott som från vi kom hem till ett inatt har jag hört henne skrika. Hon skriker något fruktansvärt högt. Hon blev hes. Klart hon hade lugnare stunder men så gott som hela kvällen. Sambon sa att jag skulle sova men jag somnade lite grann och vaknade två timmar senare av att hon gallskriker...igen. Då har sambon däckat. Jag är lite orolig för hans däckningar. Han har gjort det två gånger nu. Tur att jag hör pyret ändå men hur blir det när han ska vara pappaledig? Jag är så gott som säker på att det handlar om kost- och sömnvanor. Han förstår inte syftet med att leva nyttigt och sunt så han skiter i det och äter, sover och gör det han vill. Grovt generaliserat. Men jag fick gå upp och ge henne mat vid tolvsnåret, sen var hon trött. Övertrött. Skrik. Somna till. Skrik. Somnade. Satt kvar en stund så hon fick djupsömn. Allt gick jättebra. Tills jag la henne i sängen. Gallskrik. Upp igen. Skrik. Somna. Skrik....ni förstår? Vid två la jag mig i sängen. Utmattad. Det sket pyret i för halv fem började hon stöka runt... Halv sex började skriket, ganska otroligt för att vara pyret..! En timme innan skriket liksom?!

Vi brukar ha rätt bra mornar. Vi ligger i sängen och myser och somnar om efter att sambon gått till jobbet. Men inte idag. Efter en kväll som gårdagen kändes en mysmorgon extra viktig... Men jag är uppe nu, huvudvärken från igår har inte släppt (konstigt va?) och jag har redan gjort av med större delen av krafterna i kroppen...Phew. Men livet som mamma är underbart. En latte tack! Eller..?