Idag är pyret smågnällig. Ingenting duger. Det är verkligen tålamodsprövande. Har redan gråtit i telefon med sambon som ska åka hoj efter jobbet. Han jobbar ju i gamla hemstaden så han kan inte komma hit direkt efter. Denna vecka är en sån där vecka som jag gärna tagit semester från mammarollen, sovit ut och fixat här hemma men det går inte. Istället får jag köra napp, sjal, sele, vagn, sitter,leksak, golvet...om och om igen, det kanske funkar gång sexhundrasjuttio?