bråk igen. jag avskyr att bli väckt på morgonen av snooze till max. han avskyr att jag puttar på honom. jag blir irriterad för att han inte vaknar och går upp av klockan. han blir irriterad för att jag puttar på honom. jag blir ledsen av att han suckar högt och ljudligt när han går upp. jag blir ledsen av att inte få samma puss och hejdå som vanligt på morgonen. han förstår inte. för han är ju den som blev puttad på. att jag sen får min sömn förstörd är ingen som ser.


så finns det andra. beröring. sex. omtanke. samtal. tid.

jag är ledsen men kärlek övervinner inte allt. gav förslag på två ställen för familjerådgivning/parterapi men ingenting händer. "det är väl bara boka?" så står jag där. igen. jag ska göra. är det för att jag "ändå är hemma"? jag kom med förslaget. jag tog upp det med bm. jag fick förslagen och gick igenom förslagen. sen gav jag förslagen till honom för att han skulle vara delaktig i beslutet. men också för att jag ska veta att jag inte gör allt. för att jag ska slippa känna att jag är den enda som vill. vi har pratat om det. men ändå får jag höra att det bara är för mig att ringa och boka. jag vet vad de kommer säga. att vi ska ta tid till varandra. att vi ska beröra varandra utan krav. men sen då? blir det något av det? kommer det bli bättre? det var ju bra i några dagar.

andra saker som behöver göras är städning. jag har diskat alla dagar sen fotograferingen. jag har planerat mat. lagat mat. två dagar har vi hjälpts åt. jag är rädd för att det blir jag som ska göra allt när bebisen kommer. 24timmar kommer nog inte räcka om jag ska få sova också.

jag har återigen fallit in i tankar om att skada mig själv. det skrämmer mig.

jag är rädd. tänk om det inte går att rädda? tänk om det kommer vara såhär. då blir vi som mina föräldrar. något jag inte vill. jag är rädd för att bli som dem.