rubrik

Jag vet knappt vad jag heter. Jag är så hungrig men ickesugen numera. Tar all tid jag kan för att sova. Men jag blir inte pigg. Det är inte sova jag behöver. Jag behöver mat. Men äta själv har aldrig varit min starka sida. Orken tryter verkligen. Tålamodet är inte som det en gång var. Jag går och väntar på nytändning men det står still. Jag är trött på alla nej. Alla ja, men inte bli av. Jag är trött. Hungrig. Ledsen. Hur ska jag någonsin kunna ta hand om ett barn om jag inte ens kan ta hand om mig själv? Hur kan man skita i maten? Hur kan man hoppa över måltider? Sambon har aldrig förstått mitt äta tre gånger om dagen. Sambon förstår inte mitt inte äta utan sällskap. Sambon förstår inte att jag inte äter. Och det är inte hans ansvar men jag har bett honom om hjälp och han har sagt att vi ska lösa det. Ändå blir jag hungrig, trött, sur, grinig och allt därtil eftersom det inte faller sig naturligt för honom. Han förstår inte. Jag upplever inte att han vill heller men vår relation är bättre när vi äter bra. Han får också ett jämnare blodsocker. Ibland önskar jag mig diabetes för då skulle det vara så mycket viktigare. Ibland önskar jag att sambon hade diabetes, eller fick. För då kanske han skulle begripa? Men jag vill inte ha diabetes. Inte att sambon ska ha det heller, det ska liksom inte behöva vara så drastiskt. Alla talar om folk som kommer på besök när man får barn. Hur hjälpsamma de är. Men jag upplever inte verkligheten sån...i verkligheten upplever jag ensamhet. Att jag måste ringa. Och ständigt dessa nej. Söndags, nej. Måndags, kanske "jag hör av mig" igår gick inte att boka vare sig onsdag eller torsdag trots att personen sagt sig ha massor av tid då denne har semester. Skitsnack! Jag är trött på nej och jag är trött på att se hur vännerna umgås med andra helt utan hinder. Jag är mamma, jag har inte fått pesten!!! Och alla sms...jag frågar om folk kan hjälpa till, om folk kan låna ut verktyg...sånt som är självklart? Man svarar ja eller nej. Men numera får jag inte ens nej?! Vart försvann respekten? MEN om jag lockar med pyret går det oftast...inte att få hjälp eller så utan då kan man ses för alla vill träffa pyret. En vän vill verkligen träffa mig, hon har barn själv... behövde få ventilera. Jag trodde inte detta om mina vänner...men vem tror det?

Kommentarer

Dela med dig av dina tankar:
Lite tips:
fet - *din text*
understruken - _din text_


Ditt namn:
♥ Kom ihåg mig ♥

Din mail: (frivillig/publiceras ej)

Din blogg: (frivillig/publiceras)

Kommentar:

Trackback