Såhär på morgonen innan pyret vaknat så ligger jag och funderar. Finnst det något sätt att få en person att sluta snarka? Jag saknar det inte när han är iväg och jobbar... Sen funderar jag över vad man får i livet och vad man får leva utan. Man kan inte få allt lyder ordspråket. Jag kommer troligtvis aldrig få min efterlängtade ring på fingret. Om sambon ska med lär jag aldrig få åka iväg den tid jag tänkt i bil. Jag kommer nog aldrig få iväg sambon för att kolla upp snarkandet, det stör ju inte honom? Jag saknar att få längta...längta efter en ring på fingret tex. Sambon är inget för förlovning. Sambon är inte heller något för ett klassiskt bröllop. Han förstår inte meningen med att gifta sig...han förstår sällan meningen med sånt som inte intresserar honom, tyvärr har han inte heller intresse att utföra något - för någon annans skull! Visst är det jag önskar ganska stora ting och sånt jag egentligen brukade slita blanka fan i...men drömmen gick i kras när jag fick veta att det troligtvis aldrig... Så här ligger jag nu. Kan inte sova av snarkandet och tänker på vad jag plötsligt värderar högre än innan...