Ja, det ska jag berätta. Min mage, liksom din och säkert dina vänners magar, sitter kvar på samma plats som innan! Däremot flyttar sig innehållet något när man är gravid men man VILL INTE höra frågan "hur är det med magen?". Man vill inte det. Hur svårt är det att förstå? Likväl vill jag inte att folk ska klappa på min mage. Ja, diskussionerna går heta i mammagruppen. Jag har numera tappat min identitet. Jag är numera bara "Gravid", ingen egen person utan allt handlar om min graviditet, min mage (graviditet!) och bebis (graviditet!). Jaa, jag älskar att ha en barnsäng att måla. Jaa, jag älskar tanken på att bli mamma. Men jag vill inte höra frågan om hur min mage mår. Jag vill få möjlighet att njuta av min sista tid som bara jag. Hundägare. Sambo. Blivande lägenhetsinnehavare. Jag har ett eget namn och en egen vilja.

Mamma ringde idag och ställde frågan om magen och hon svarar mig att det är av välmening. Jag sa då till henne att jag fattar väl det också men jag känner att jag tappat min identitet. Vem är jag? Jag  är Gravid. Jag har ingen att gå ut och fika med. Mina försök att träffa andra folk har misslyckats. Flertalet försök att träffa folk har gått i stöpet. Ingen verkar seriös i att vela träffas... Alla resor runt om i landet har inte gett något resultat, ingen kommer hit och hälsar på ändå. Jag är inte värd ett skit. Men nog fan frågas det hur magen mår - i all välmening. Och jag är less på det..!

Lyckligtvis hade jag en kompis som ringde för en stund sen och lättade på stämningen. En kompis som bara ringde och frågade hur jag mådde och en halvtimme senare kändes det bättre. Ingen moralföreläsning utan bara lyssna på vad jag känner och sen berätta egna erfarenheter. På just det sätt som jag behövde just då. Ringde också till sambon och grät över att dagen är skit.

Och folk verkar inte vela höra att det inte är bra om man är gravid. Då tycker jag att de kan sluta ställa frågor om graviditeten..! Jag är trött på att höra att jag är lyckligt lottad. Varför är jag lyckligt lottad? Jag har inga kompisar i min stad. Jag har ingenting att göra om dagarna. Jag har så ont att jag inte kan aktivera min hund på ett bra sätt. Jag har ingenting som håller mig kvar, helst hade jag åkt iväg någonstan men det kan jag inte för jag KANSKE föder om 2-6 veckor. Så jag är fast här hemma. Sen ett halvår tillbaka, lite mer till och med..!