Jag är trött. Vi har åkt långt idag. Tar några timmar extra att åka långt med pyret. Pyret var nog rätt less på att sitta tillslut också. Skrek och gnällde tills mitt huvud sprängdes och tålamodet tog slut. Stannade vi var allt frid och fröjd och en glad bebis kunde skådas. Väl med startad motor började vi om. Nu njuter jag av tystnaden och överväger att sova. Det är mentalt jobbigt att resa såhär. Bil är inte min grej alla gånger. Tåg är fint. Då kan jag fokusera på annat än att hon ska sitta kvar i stolen. Men träning ger väl färdighet antar jag?