Återigen fick jag erbjudande om att träffa min nya mammiskompis! Hon jag fikade med häromdan. Så härligt! Ska dit idag. Äntligen träffar jag folk och det känns så underbart! Jag har fokuserat på att vi behöver städa lägenheten i helgen, hoppas på besök någon dag även om det inte sett ljust ut sista tiden. Men jag kan ju bjuda över min mammis på fika här! Kan till och med hämta henne eftersom hon inte har bil och körkort men foglossningar och barn. Tänkte föreslå för sambon att vi ska dammsuga bilen. Har inte gått så bra att göra rent bilen sista tiden (halvåret), varken in- eller utsidan. Men det skulle vara trevligt! Jag hoppas!!!

Sen är det klart nu, jag är färdig undersköterska!!! Sista temat skickades in förra veckan och jag visste att det var kompletteringsarbete jag hade att vänta mig. I tisdags kom domen; Komplettering. Men hon var så snäll och skrev exakt vad hon ville ha för komplettering. Hon frågade också om det berodde på graviditeten och jag berättade om foglossningen vilket hon förstod. Igår fick jag mailet: GODKÄNT!

Svt hörde av sig också, de vill gå vidare med min berättelse/historia. Nu ska jag träffa en av de gamla klasskompisarna som, även hon, blivit intervjuad av journalisten för att kolla på om vi kan hitta någon av de gamla mobbarna. Ett lite jobbigt moment men det blir skönt när det är över. Men tänk om de inte minns? Om de inte upplevde det som om de mobbade? Tänk om..? Ja, klart jag är rädd. Det blir lite som om min verklighet inte skulle vara sann om de sa någonting sånt och det skrämmer mig. Det är den värsta utav alla tankar; "tänk om det bara är jag?" alltså, jag som känner, upplever eller så... Men klasskompisen har ju sagt att hon minns stämningen, jag har ju anmält en av personerna som faktiskt sagt sig se mobbningen dessutom. Det är nog på riktigt men man börjar tvivla ändå. Mänskligt antar jag.

Nu ska jag försöka få lite pejl på dagen. Vaknade på ett bra sätt; Sambon pussade på mig, försiktigt. Först vaknade jag av hans klocka men somnade om. Jag skulle ju följa med till jobbet för att ha bilen men han var trött och somnade också om. Så vi fick "sova ut" (huruvida halv sju är sovmorgon?) innan vi åkte iväg. Skönt! En härlig lugn mysmorgon blev det.

Och nu kom ett mms med första bilden som ska finnas på sängen. Jag är så glad när det rullar på. Inte bara behöva sitta och vänta. Vänta är tråkigt. Göra är roligt. Nu ska jag köpa svart hobbyfärg så jag kan rita konturer och sen ska det bli mönster på sidan av barnsängen. Så jädrans härligt! Lycka!!! Är inte jättebra på att måla men detta borde jag väl klara av? Konturerna är klara, visserligen det enkla jobbet men åååh, det kommer bli så fint!