Jag behövde lite ljus i livet.

Igår fikade jag med en mamma från mammagruppen och tiden bara flög iväg! Det hoppas jag göra fler gånger. Jättetrevligt helt enkelt. Sen var det hem, tvätta, laga mat, ut med hunden, handla... Ja, hushållssysslor.

Idag lever jag på gårdagen. Om du inte sett skillnad ännu så får du klicka F5 på tangentbordet, på så sätt uppdaterar du sidan och ser min nya design. Skulle hjälpa en av mammorna med en design till hennes blogg och blev sugen på att göra något åt min design som jag ledsnat på sen en tid tillbaka.

Sambon jobbar sent idag, det är superfint väder ute och mina planer är att... bada och måla naglarna. Ta ut hunden på ytterligare en promenad, kanske en lite längre? Sen bebisen valde att fixera sig djupt så har jag inte lika ont längre. Kanske har det att göra med att bäckenet inte blir lika rörligt då? Självklart har jag ont ännu, men inte lika ont. Skönt.

Vågar inte säga att det är en bra dag men hittils är den helt okej! Har hittat ett mönster jag vill ha på barnsängen och jag har köpt penslar men vågar inte riktigt köpa färg ännu. Borde väl åtminstonde ha köpt en svart färg till konturerna men det kommer. Har ju inte bilden klar ännu. Två personer har erbjudit sig att titta på bilden och blir båda jättebra så blir det en på vardera sida! Så ser det ut. Jag är nöjd med valet. Hade tänkt mig väldigt annorlunda men detta är mycket bättre. Ibland blir annorlunda bättre.

Morgondagen bävar jag för. Ska till mamma och gå igenom saker i källaren. Hon har tjatat om det. Hon förstår inte riktigt andras gränser så när jag sagt att jag inte orkar har hon fortsatt med att hon kan ringa och fråga och jag undrar...ska hon fråga mig om allt som är i de sju kartongerna hon vill att jag ska gå igenom? Det är saker från flera år tillbaka...ska jag minnas allt? Så frågar hon om jag kan komma förbi istället. Om jag inte orkar prata i telefon (vilket jag sa från början) så orkar jag väl knappast komma dit? Innan hon sa att det var sju kartonger så sa hon att det var lite frågor om det, så jag sa att hon kunde skriva på sms. Men det var för mycket för sms..? Redan innan diskussionen hade jag sagt att vi skulle försöka komma förbi denna vecka (sagt i måndags) ändå tjatar hon på tisdagen? Tillslut skrev jag till henne att hon faktiskt fick respektera att jag inte orkade igår. Då var det tyst. Jag är så rädd att säga till för jag vet hur besviken hon blir, jag vet att hon inte vet att hon tjatar och jag vet att tillslut kommer hennes man höra av sig till mig och säga att jag inte respekterar min mamma. Jag har sagt att jag ska prata med sambon om en dag som vi ska komma förbi. Hon frågar om jag inte kan komma förbi själv innan onsdag för då börjar hon jobba. Nej, det kan jag inte för jag mår dåligt av att bara prata med min mamma och behöver sambon som stöd!!! Hon vet det. Ändå fortsätter hon tjata. För hon förstår inte. Nu har jag fått gnälla av mig. Och min mamma lider av en psykisk sjukdom så för den som inte är medveten om vem som sitter bakom tangenterna på denna blogg och säger att jag beter mig omoget mot min mamma kanske kan fundera över hur det är att ha en mamma som är psykiskt sjuk och behöva ta hand om henne. Tillslut ledsnar man. Sambon har börjat förstå nu, det var inte alls självklart för honom. Hon både låter och ser normal ut.

Nu ska jag se om jag hittar någonting att äta. Känner mig oinspirerad att äta och laga mat i vårt kaos här hemma. Tråkigt men sant..