Avslut
Ska avsluta min medicinering. Läkaren igår sa att jag skulle trappa ner min medicin. Jag frågade flera gånger om det var nödvändigt efter endast 14 dagars användande. Först tyckte hon inte alls att jag skulle sluta och sen skulle jag promt trappa ner medicinen. Jag har Fluoxetine 20 mg och hon ansåg att jag skulle ha 10 mg i en vecka och därefter sluta. När apoteket inte hade dem inne utan sa att jag isåfall måste beställa blev jag irriterad och ringde till läkaren (inget svar), gamla mottagningen (som sa att de inte kunde uttala sig men att jag skulle följa läkarens instruktioner) och sjukvårdsrådgivningen. Sjukvårdsrådgivningen sa att jag skulle prata med min läkare och då förklarade jag situationen om att det är en läkare som satt in medicinen och en som sagt att jag ska trappa ner och att jag känner mig kastad mellan enheter. Då tyckte hon att jag skulle ringa till läkemedelsrådgivningen istället. Jag fick numret och ringde dit. De kollade upp medicinen och sa att nedtrappning absolut inte är nödvändigt om man haft dem i två veckor. Man ska gå på magkänslan.

Idag
Tyvärr är det en riktig ångestdag, det kände jag redan i morse när jag inte ville upp ur sängen ens. Jag fick tvinga mig upp. Tog lite frukost och begav mig till apoteket. När de inte hade medicinen ville jag bara lägga mig ner och gråta. Jag höll inne tårarna tills jag kom hem. Kastad mellan olika telefonnummer så fick jag tillslut numret till läkemedelsrådgivningen som sagt. Nu kan väl dagen bara bli bättre? Om tre timmar ska jag till jobbet så det är väl dags att piffa till sig lite och ta hunden på en lite längre promenad. Blir inte mycket sambo-tid idag.

Barnmorska
Var hos barnmorskan igår också. Fick träffa en annan BM eftersom vår är sjukskriven. Vi kände att denna BM verkligen var the one så jag funderar på att byta. Den vi har är inte dålig, hon är bra. Men hon vi träffade igår var verkligen "the one" kände vi båda. Byta igen känns jobbigt men kanske är det vad vi ska göra? Hon kände på magen, vi fick höra hjärtljuden och pratade en del om psykiska hälsan. Hon fokuserade en del på sambon också, det var skönt. Förut har det känts som om frågorna till sambon varit påtvingade men denna gång verkade de äkta. Barnmorskan tyckte att det var viktigt att vi gjorde saker som jag ville göra ett par gånger i veckan för att öka mitt välmående, det kändes konstigt att höra. Samtidigt kändes det bra. Vad vill jag göra då?

Tjafs
Efter BM blev det renovering hos sambons mamma. På vägen hem hamnade vi i ett onödigt gräl/tjafs som egentligen inte handlade om något. Vi somnade osams och jag har sovit oroligt men ändå "bra" (har somnat om snabbt). Har vaknat ofta men kollat att sambon är kvar och sen somnat om. När sambon skulle gå i morse så var det kortare än vanligt när han sa hejdå. Att vara ifrån varandra ända till elva känns jobbigt när det är såhär. Det jobbigaste är att jag vet att jag tar det hårdast. Ibland undrar jag om jag gjort rätt när jag flyttade hit och när jag behöll bebisen. Tänk om jag gör fel?