Magdoo - Beräknad till april. -

Jag är mamma.

Jag är mamma. Bara mamma. För vem jag är bakom rollen som mamma vet jag inte längre. Jag är sprickfärdig. Mitt tålamod är nere i botten. Jag gråter varje dag. Mitt pyre är dåligt. Hon hatar snorsugen och näsdropparna (tills det är suget och droppat då inser hon hur skönt det är). Jag är aldrig mig själv längre. Jag måste hela tiden anpassa mig efter andra. Flänga runt som en dåre för att träffa folk att umgås med. I princip ingen kommer hit. Det ska fikas i stan. Shoppas i stan. Det ska alltid vara 20-30 minuter hemifrån. Jag är less. Jag vill vara mig själv nu. Mitt tålamod är slut. Jag orkar inte vara bara mamma. Idag fick jag lämna pyret själv en stund. Mitt tålamod fanns inte. Allt jag gjorde var fel. Aldrig har jag känt mig så fel som när jag blev mamma. Jag är så trött på hela skiten! Kan inte någon bara tro på sig själv? Tro att denne klarar pyret ett tag så jag kan få vara jag? Jag önskar att jag slapp städa hemma. Slapp kämpa. Året har haft så mycket motgångar. Så lite sömn. Så mycket annat. Så lite mig själv. Jag vet inte vad jag vill längre. Mina visioner är borta. Istället har jag en unge som ålar sig ur famnen. Skriker efter mat och skriker om hon får mat. Gnäller över snor och gnäller när man tar bort snoret. Allt jag gör är fel. Nu vill jag inte vara med längre.

2012-08-28 @ 17:18:39 Personligt Permalink

Kommentarer

Postat av: Lisa

Fyfan vad skönt att läsa att det finns fler som känner likadant! Om du visste hur många gånger jag velat springa till skogs och aldrig komma hem igen. Men vet du vad? Säg nej. Vill du inte flänga så ska du inte flänga. Folk får faktiskt finna sig i att man vill stanna hemma ibland. Ingen av er mår bra om inte du mår bra. Mamma är viktig, det är nåt jag lärt mig the hard way. Bara för att man är mammaledig så innebär det inte att man sprudlar energi varje dag, har lust att göra en massa hela tiden eller är på toppenhumör vareviga minut. för ledig är man inte. Man jobbar heltid, gånger 3! Och att du vill vara dig själv igen - jag lovar, du är inte ensam. Du har sällskap av åtminstone mig :) @->--

Svar: Fan vad skönt att inte vara ensam. Känner mig så ensam om jag säger nej hela tiden...då blir jag ännu mer bara mamma, om du förstår? Det är så sjukt jobbig balansgång. Men det betyder verkligen sjukt mycket att, speciellt just idag, få denna kommentar! All cred för att vi orkar! Jag känner mest frustration över att sambon inte är hemma fyra dagar i veckan.... Livet blev verkligen inte som man trodde! Jag har bra stunder också, men de lever jag istället och skriver av mig skiten! =)

magdoo.blogg.se

2012-08-28 @ 20:51:21
URL: http://lathundarna.blogg.se

Postat av: Lisa

Sv: Jag förstår den känslan. Jag är bara mamma. Och hundägare. Det är allt jag är. Som hundägare trivs jag hur bra som helst, men som mamma? All I can say is, jag önskar att nån hade berättat hur mycket dubbla känslor man kan ha för sitt barn, hur hårt det första året sliter på relationen och hur trött man hela tiden är. Då hade nog känslorna blivit lättare att hantera, mer okej att känna och skammen avsevärt mindre. Men! Varje dag när klockan närmar sig 16, som nu, tittar jag på Sid och tänker "Det gick idag också". Och så kramas vi lite. Hur trött jag än är, hur bångstyrig Sid än är och hur dålig dag vi än haft. Då känns det faktiskt lite bättre.
Du gör helt rätt, lev de bra dagarna, lev allt du orkar! Det är det som ger dig energin att orka ta dig igenom de dåliga @->--

Svar: Jag avskyr kombon hund och barn men inatt fick jag sova och igår var pyret glatt. Det betyder så mycket! Jag vill också längta till 16!!!! Jag längtar till torsdagar då sambon kommer hem då tänker jag att "yes, jag klarade en vecka till!" hur länge ska du vara hemma? Ska din sambo vara hemma något?

magdoo.blogg.se

2012-08-29 @ 16:00:42
URL: http://lathundarna.blogg.se

Postat av: Lisa

Sv: Jag har hela tiden sagt att jag bara ska vara hemma i ett år, så vi får se. Sambon kommer troligtvis inte vara hemma så värst mycket mer än de 60 dagar de inte får skriva över på oss mammor, men han har varit otroligt närvarande sen Sid föddes tack vare det jobb han har så det känns helt okej för oss båda. Men vi får se hur det blir, inget är ju skrivet i sten :)

Min läkare sa en klok grej sist jag pratade med henne. Varje gång jag tycker att Sid är 'jobbig' ska jag vända på det och tänka "Fy vad du måste ha det jobbigt". För det är ju så det är, trots allt. Hur trötta, ledsna och lättretade vi mammor än må vara, så har kottarna det jobbigare. De kan ju inte förmedla vad det är som står på. Sen det samtalet och sen jag började sätta pyttesmå delmål har det blivit betydligt enklare att hantera mammarollen för min del. Vet inte om det ger andra nåt, men det kanske kan vara nåt att tänka på - mindre delmål och att använda omvänt tänkande när det känns som tuffast :)

Svar: Det som gör mig mest frustrerad är att jag inte vet vad det är. Jag står och vill bara få ur orden och det är först nu jag förstår varför folk älskar när barnen börjar prata. Fy så frustrerande det är innan!!!

magdoo.blogg.se

2012-08-30 @ 21:20:56
URL: http://lathundarna.blogg.se

Trackback