nattliga funderingar

Fick en plötslig bitterhetkänsla över mig under min mitt-i-natten-vaknande... Känner mig lite ledsen för det känns som om jag ger mer energi än jag får just nu. Igår hade jag en vän över men innan dess är det bara nej. Folk kan bara ses på deras villkor.Egentligen handlar det väl om att jag själv inte vill säga nej för att jag vill ses och gör allt för att få det att funka men jag förstår att andra har andra prioriteringar än jag...ibland är det bara så svårt att känna att relationen är jämställd då...jag ger av mig själv men det räcker inte. Jag känner mig ensam ibland för ingen vill åka ut till mitt vackra område, istället flänger jag runt som en dåre. Jag börjar bli grym på att köra med en hand hållandes en flaska eller napp i baksätet och en hand som styr, växlar, blinkar, sätter på vindrutetorkarma, byter musik/ändrar volym, öppnar/stänger fönster. Men jag har ont i magen av det. Jag avskyr att köra bil själv med pyret. Jag undrar om det inte är såna uppoffringar man gör men tror att...nej, det gör man inte...man säger nej. Men sällskap är för viktigt för mig och säger jag nej blir jag ju ensam? För ingen vill komma till mig ju? Jag känner för en nystart med mig själv. Nya prioriteringar i livet, kanske en psykolog och kanske nya några nya vänner. Men det känns tungt. För fortfarande: vem vill åka ut till mig?

Kommentarer

Dela med dig av dina tankar:
Lite tips:
fet - *din text*
understruken - _din text_


Ditt namn:
♥ Kom ihåg mig ♥

Din mail: (frivillig/publiceras ej)

Din blogg: (frivillig/publiceras)

Kommentar:

Trackback