Idag var första föräldrautbildningen. Den var något bättre än mammakursen som var tidigare. Här hade vi möjlighet att påverka innehållet, våra kunskaper togs tillvara på och det var inte någon som stod och läste innantill. Vi pratade en hel del om förlossningen och jag klassades tydligen som påläst. Vissa hade ingen koll. Och jag har inte ens läst boken vi fick vid inskrivningen..? Antar att det handlar om ett stort intresse för graviditet och barnafödande. Ja, helt ärligt så längtar jag efter att föda. De flesta säger att det gör sjukt ont men ingenting kan nog vara värre än denna psykiska smärta jag känner. Det är nio veckor kvar till BF nu. Till och med mindre. Alltså mellan 7-11 veckor kvar enligt normen. Jag hoppas på tidigare men "75% av alla förstföderskor föder sent..." Är så sjukt less på det. Vad ska jag räkna ner för då? Enligt rutinultraljudsbarnmorskan så hade de bra mindre skillnader. Alla är vi olika dock. Men jag räknar med mitt BF-datum. Varför fick jag det annars? Önskar att den fysiska smärtan kunde bli aningen värre så att psyket inte orkar älta och jobba sig... Jaa, ni läste rätt! Jag har hellre ont i kroppen än i själen.