Ni vet när man vill göra saker bra men allt man gör bara förvärrar situationen? Där är jag idag. Jag behöver en kram. En riktig kram. En sån som hjälper till att ge lyckohormon. Jag vill ha beröring. Massage. Men jag är utan. Istället drömmer jag om att få skada mig själv så jag slipper se all skada jag gör. Jag vill inte skada mig själv, har hållt uppe i över sju år. Men dagar som denna vill jag bara låsa in mig på toaletten och få hela armarna och benen att blöda. Jag stoppade mig idag. Låste in mig på toaletten men klarade det inte. Det är läskigt att det beteendet ligger så "nära" till hands. Det är ju så länge sen jag gjorde det sist. Jag avskyr mig själv som ens tänker tanken. I torsdags sa jag till BM att det var bättre än när vi skickade remissen till psyk men inte hade jag trott att denna dag/natt skulle komma. Bråk och tjafs. Orkar inte gå in på detaljer.