Jag ska inte ljuga. Mitt mående går ut över fler än mig själv. Min sambo och jag har tjafs mest hela tiden. Mina vänner orkar jag inte höra av mig till och hunden orkar jag inte ta långpromenader med. Jag känner mig tung och ful. Ingen gravidmage som skriker "jag är gravid" ändå ska jag föda om mindre än tre månader. Några i mammagruppen jag är medlem i har redan åkt in, några för att lite vatten gått andra med sammandragningar och några har faktiskt öppnat sig! Läkarna försöker självklart hindra födsel såhär tidigt. Men det får en att fundera över ens prioriteringar i livet.

Min sambo köpte en MC för nästan 100 000kr som jag berättade om. Han budade hem den "otroligt billigt" som han uttryckte sig. Lyckligtvis för hans skull så finns ju kontakter att tillgå för att låna pengar, utan ränta! Men när vi pratar bostad vill han ha så mycket vinstpengar i hand (på sitt sparkonto) som möjligt och han betalar hellre tillbaka den gamla handpenningen till sin privata bank än lägger pengar på den eventuellt kommande bostaden. När jag konfronterar är det inte så han menar och när jag lägger fram förslag om parterapi för att finna en bra kommunikation så ser han inte meningen med det. Ibland undrar jag hur hans liv förändrats sen vi blev tillsammans. För jag vet inte. I mitt liv har allt förändrats. Jag har blivit gravid. Jag behöver nya kläder. Jag mår illa. Jag har flyttat till en stad jag lovade att aldrig flytta tillbaka till. Jag har lämnat mina närmaste vänner i min gamla stad. Jag har mindre inkomst eftersom mitt extrajobb i gamla staden inte är direkt...pendlingsavstånd till. Milt sagt; Jag har det sämre ställt både socialt, ekonomiskt och fysiskt. Kanske är det inte konstigt att psyket inte riktigt orkar mer?

Jag är van vid att vara en underbar vän. En vän som ställer upp i vått och torrt, en vän som alltid har tid. En person som träffar sina vänner flera dagar i veckan. Som ler mycket. Skrattar mycket. Promenerar mycket och som tränar och mår bra. Men nu sitter jag här... i fängelset. Med sambon i bilen, sur på mig för att jag är arg på att vår kommunikation inte funkar och därför skriker. Kanske är det något annat också men jag vet inte, han brukar inte säga vad det är. Gissningsleken kan börja.

Självklart beskriver jag bara min sida. Självklart har min sambo bra sidor också. Men jag funderar på vad jag vill få ut i livet. Jag kanske inte vill ha en MC men jag vill också få ut något gott från livet.