då får man äta.

 
Jag förstår inte. I början blev man glad om man fick sova. Nu är man frustrerad över att inte få sova. Jag är konstant trött. Konstant hungrig. Jag måste skärpa mig. Men så fort pyret somnat lär jag somna om. Tröttheten går före hungern, trots att tröttheten faktiskt är en följd av hungern. Energibrist. Jag har inte ens lust att göra mat. Jag som älskar matlagning... Jag känner inte igen mig själv. Sambon är borta i veckorna. Jobbar i gamla staden. Han tycker inte det är lika viktigt att äta kontinuerligt och jag orkar inte försöka få ihop det när han är hemma. Vi äter ofta frukost och sen blir det närmare middagstid innan vi äter igen. Sambon glömmer. Jag ber honom om hjälp men när det väl är dags/för sent så säger han att han inte är hungrig. Han förstår inte varför man ska äta tre fasta mål om dagen. Jag längtar efter att jobba. Då har man mer lugn och ro. Då får man äta. Då ska man äta. Jag älskar sambon, barnet och hunden men inte den jag blivit med dem. Orkelös, konstant trötta och griniga jag.

Kommentarer

Dela med dig av dina tankar:
Lite tips:
fet - *din text*
understruken - _din text_


Ditt namn:
♥ Kom ihåg mig ♥

Din mail: (frivillig/publiceras ej)

Din blogg: (frivillig/publiceras)

Kommentar:

Trackback