Jag är trött. Pyret sov bra inatt men jag har fixat massor så jag sov desto mindre! Får inte många knop gjorda dagtid eftersom pyret inte sover. Bärsjal känns inte så mycket med pyret med ryggen är inte nöjd med att vara framtung. Var hos naprapaten och han tyckte att jag skulle, i bästa möjliga mpn, undvika att lyfta... Han förstod att det var svårt för mig dock... Men himla roligt att pyret typ bara accepterar bärsjal dagtid då..?

Förstod ganska tidigt att det är tabu att tala illa om mammarollen, kompisen fick kritik redan när hon fick barn och plötsligt har folk rätt att yttra sina tankar på ett sätt som aldrig varit accepterat annars. De har tydligen rätt att lägga ner huvudet i vagnen, röra på pyret (okända människor, gärna damer i övre medelåldern) och uttala sig då... Igår fick pyret ett ansikte 30 cm från sitt, när hon låg och sov! Av vem? Ingen aning, en person i kön i affären tyckte det var okej... En annan gång skulle jag sätta fast hunden utanför affären när en dam kom och stoppade ansiktet i vagnen. Jag sa "app app app app" och hon förklarade att det var lugnt, hon skulle inte kidnappa barnet. Tydligen är det alltså okej bara man inte kidnappar barnet? Jag tycker det är integritetskränkande!

Att ha barn är inte allid lätt och andra mammor jämför ofta. Pyret har alltid ätit var tredje timme, eller mer sällan, och haft en långsov-tid. Visst är jag kanske lyckligt lottad men det är en omställning för mig ändå. Många jag pratat med menar att jag ska vara glad för deras barn ammade då varannan timme, dygnet runt! Min unge sög sönder mina bröstvårtor, det tog två veckor för mig att klara av att gå snabbare än en snigel för det gjorde så ont. Över tre veckor tog det för brösten att läka. Men jag ska vara glad, ellerhur?

Jag har alltid varit ärlig med att säga när saker är tunga. Sen jag blev gravid har jag insett att folk vill behålla sin romantiska bild av graviditet, barnafödande och spädbarnstiden. Och klagar man så får man höra att det är underbart att vara förälder...nej, det är inte så jävla underbart alla gånger men visst njuter jag när det är  bra. Jag är inte så dum att jag förstör min relation till pyret genom att fortsätta amma när det gör så ont som det gjorde för mig, men folk tycker massor och anser sig  ha rätt att yttra sina åsikter till höger och vänster. När vi satt hemma, jag och sambon, och kämpade oss igenom skrik, skrik och skrik... Ja, så mycket att vi trodde på kolik och bvc tyckte vi skulle testa mjölkproteinfritt (vanligt hos kolikbarn att det är mjölkproteinallergi) då fick jag ett irriterat mail om att vi skulle lämna pyret hos den som mailade.

Så se upp alla nyblivna och blivande föräldrar! Kolla alltid med okända om de tänkt stjäla ditt barn, klaga bara hos de du vet förstår (inte offentligt) och se till att amma sönder brösten i sex mänader, om du vill slippa kommentarer. Folk kommer nog ändå lyckas hitta fel och yttra sig men då har du minimerat risken.

Och ja, jag är ironiskt bitter för jag överlever inte om jag ska hålla allt dåligt inom mig. För nästan 15 år sedan började jag blogga om all skit i livet för att klara av och hantera livet. Som gravid eller med barn har det inte varit lika accepterar. Jag är dock tacksam de kommentarer i bloggen som kommer från föräldrar som känner igen sig, det är så skönt att veta att man inte är ensam! Jag visste det utan att ni yttrat er men det värmer att veta att ni också vågar säga att det inte är guld och gröna ängar.

Pyret kommer alltid vara min skitunge, hon bajsade i fostervattnet och sen på mig så hon gör sak för smeknamnet! Några kanske tar illa vid sig då jag tagit exempel med några i bekantskapskretsen men det är diskuterat med dem så det är inget nytt som kommer och inga namn nämnda.