Jag är Kluven till hösten numer. Jag älskar årstiden. Lukterna. Färgerna. Svalkan. Kläderna. Mörkret. Ljusen (myset). Jag älskar varm choklad. En kopp te. Rödrosiga kinder. Långa höstpromenader. Det är skönt att inte störas av solen när man ska sova. Osv. Men jag tycker det är jobbigt med alla klagomål som förstör mitt humör. Alla som tycker illa om hösten, bara för att. Som högst tycker de illa om mörkret, hittills har jag inte träffat någon som ogillar värmeljus och doften av varm choklad. En annan sak som hör hösten till är god och sjukt billig mat. Soppor och grytor. Julen kommer snart också. Jag ser fram emot den. Men jag är kluven. Varför måste folk gnälla så mycket över det vi inte kan förändra? Sinnesrobönen är visserligen en bön vilket inte riktigt är på min icke-troende nivå men jävligt bra. Anledningen till min anonyma blogg är att folk ska slippa större delen av mitt gnäll, så jag kan leva livet istället.